Ingen minns en fegis och boken "Går genom vatten går genom eld"
Om man inte vågar prova något nytt, så kan man ju gå miste om något väldigt bra och ingen minns en fegis.
Games of Thrones – inget för mig. Krig, våld, blod och allmänt äckliga karaktärer och scener. När seriens sista avsnitt hade sänts efter åtta år, fick jag plötsligt en ingivelse att kika på det första avsnittet och jag var fast. Otaliga timmar och åtta säsonger senare har jag nu satt den på min lista över favoritserier. Under tiden har jag jobbat med att analysera varför jag suttit där och nedlåtit mig till att se allt detta våld. Tyvärr har jag ännu inte kommit på något bra svar på den frågan.
Sagan om Isfolket – skämslitteratur i pocketform – inget för mig. Plötsligt kom tanken att kanske, kanske, skulle jag kunna lägga in någon av böckerna mellan alla andra titlar jag läser. Så blev det och nu har jag precis läst klart del tre och min magkänsla säger att jag troligtvis kommer att påbörja en ny bok av seriens 47 titlar redan i dag.
I min värld av böcker har jag stor hjälp av min egen "Violen från Flen" som jag skrivit om tidigare. Hon ger mig både boktips och boklån och min bokkorg och mitt nattduksbord är alltid överfyllt av böcker. Men jag väljer också ofta en ljudbok från Storytel eftersom jag då kan göra något annat samtidigt som att virka, sticka eller promenera. Jag är ju kvinna och även om jag nu är pensionär så är jag fortfarande riktigt bra på att göra flera saker samtidigt för att hinna allt som jag vill göra.
Dagen recension är "Går genom vatten går genom eld" av Christian Unge.
Det här är den första delen av en thrillerserien i sjukhusmiljö. Christian Unge är läkare och har arbetat för läkare utan gränser. Han har tidigare skrivit en thrillerserie från Afrika om kirurgen Martin Roeykens. I den här serien står läkaren Tekla Berg som huvudkaraktär, hon arbetar på Nobelsjukhuset i Stockholm och har en del speciella förmågor som hon på eget bevåg förstärker på kemisk väg. Bokens innehåll är en blandning av eld, ryska maffian, korrumperade poliser, heroin, mc gäng och syskonkärlek. Tekla lyckas finnas på rätt ställe vid flera tillfällen, vilket driver handlingen framåt mot ett antilkimax där flera av bokens karaktärer gör upp. Det här är inte den bästa bok jag läst men ändå underhållande, en hel del medicinska facktermer kan bli lite tjatigt i längden, men eftersom jag är gammal vårdpersonal så gör det också sjukhushandlingen trovärdig för mig. Mer trovärdig än det som handlar om ryska maffians Viktor Umarov och hans brokiga familj. En godkänd sommardeckare.
Vad läser du i sommarvärmen?
