basilica

 För många år sedan läste jag Gerda Anttis romaner om Ulla och om Astrid. Jag minns inte så mycket av handlingen, men minnet  av språket och sättet hon inkluderade mig i kvinnornas vardag finns kvar.

"Och då tycker hon att det känns som att vara en skål som är fylld ända upp till brädden av en … av en positiv och god stämning, och det hjälper faktiskt. Hjälper? Kanske inte hjälper, men dövar? Dövar?"

Den första novellen i Ungjävlar gjorde mig frustrerad. Jag hade svårt att komma in språket med långa meningar och massor av kommatecken. Jag har lärt mig någon gång att femtio ord en mening kan få förkomma, men över sextio blir väl långt. I novell nummer två är jag tillbaka i läsupplevelsen jag minns från tidigare böcker. Jag är inne i ett flöde av hennes klokhet och sanningar och förstår varför jag trollbundits av tidigare böcker. Kanske befann jag mig också då i ett livsskede när jag behövde hennes klokskap som bäst och där funderingar och förträngda tankar lyftes upp till ytan. Antti skriver alltid om det som hjärtat rymmer innerst inne. En kvinnas tankar, om kvinnor och för kvinnor.

I ungjävlar ser hon på livet ur föräldrar och samhällets perspektiv. Vad jag tidigare läst mig till har Gerda Antti erfarenhet som både nämndeman och politiker och det har hon använt sig av i den här boken. Hennes penna är stundtals vass och hennes texter osar engagemang och livserfarenhet. Hon har ett språk där karaktärernas tankar snabbt kan byta riktning och innehåll. Hennes språk är vackert men skiftar ofta över mot ironi och bitterhet - en sanningssägare som beskriver det som många tänker.

"Bärträden hade blommat över och blombladen låg som utspillda magnecyl i gräset,"

Gerda Anttis berättelser handlar oftast om kvinnor, ensamma kvinnor, skilda eller änkor. De är alla bittra på män och livets höst börjar närma sig. Med både humor och allvar skriver hon här om en kvinnas funderingar under en tågresa och om en liten udda figur i en Jesuskrubba. Hennes berättelse om en äldre kvinnas relation till sin vuxna dotter och deras samtal kring gudstro och nysvenskar väcker känslor och berättelsen om mannen som förför med sitt pianospel ger näring till reflektion. Här skriver hon också om en alkoholiserad mans förhållande till sin son och om familjekonstellationer med nya och f.d relationer.

"Och han, polisen, han heter Harald, och, som jag sa, jag har ingen annan älskare än min bil."

Jag är inte övertygad av hela bokens innehåll. Bokcirkelns deltagare hade alla olika favoriter för här finns guldkorn, men också noveller som inte lämnar så stora avtryck. Aldrig mer Chopin, Det stulna Jesusbarnet och En gentleman är flera av deltagarnas favoriter. Den novell som ändå berörde oss mest är Joakimlördag, om den lille pojken och hans alkoholiserade pappa. Personligen har också Anttis sista novell Platsen där vi bor satt sig kvar hos mig av flera orsaker. Kvinnans omtanke om sin dotter Tora, barnet som vuxit upp och nu kommer hem med sin nyfunna kärlek som är präst. Tankarna kring Gudsuppleveler, invandrarfrågor, verklighetsprojekt och eldsjälar ger mig stoff som jag måste bearbeta i lagom dosering en tid framöveren. Några av dem kommer jag lyfta i vinterns söndagsbetraktelser.

"Mammas arm är bra när man är liten, men sen? Bra bara om där inte finns någon enda annan arm."

Gerda Antti är en svensk författare som är född 1929 i Övertorneå. Hon är en av de mest lästa författarna i Sverige. Hon har skrivit ett brett utbud av böcker som sträcker sig från poesi och noveller till romaner och essäer. Hennes verk har blivit uppmärksammade för sin skarpsynthet och humoristiska ton. (wikipedia)

Hon gett ut 21 böcker och tilldelats flera litteraturpriser. Gerda Antti är utnämnd till hedersdoktor vid Linköpings universitet. (Corren)

 ISBN 978910010877

Ungjävlar kom ut 2005 på Albert Bonniers förlag.