basilica

Jag läser mer än jag ser på tv-serier. När jag såg att Mikael Niemis bok Koka björn filmatiserats gick mina tankar till boken Populärmusik från Vittula som var hans första vuxenroman och släpptes 2000. Filmen kom sedan 2004 och den övertygade mig inte, jag minns den mest som en blandning av sprit och slagsmål. Turligt nog gav jag nu Koka Björn en chans och de sex avsnitten gav mig en tv-kväll som jag sent kommer att glömma. Gustaf Skarsgård och Emil Kárlsen gör fantastiska rolltolkningar och hela rolllistan av kända skådespelare gör filmen till något extra. Inte att förglömma regissören Trygve Allister Diesen och Jesper Harrie som skrivit manus. 

Boken kom ut med samma namn 2017 och jag vet inte vad ni som läst boken säger om den fysiska boken kontra filmatiseringen, men mig nockade den här kriminal- och dramaserien totalt. Det här är den första svenska originalserien på Disney+ och den första säsongen består av sex avsnitt. 

”Serien utspelar sig sommaren 1852 i byn Kengis, i norra Sverige, och kretsar kring den nyutnämnde pastorn Lars Levi Laestadius (Gustav Skarsgård) och hans familj. När pastorn upptäcker en död flickas kropp i en mosse påbörjar byborna en björnjakt eftersom de tror det är björnen som bragt flickan om livet. Pastorn misstänker dock att någon annan ligger bakom, och när ännu en flicka hittas död stärks hans misstankar ytterligare, vilket får honom att undersöka händelserna närmare.” (Wikipedia 2025-10-24)

Lars Levi Laestadius var en mycket lärd man och utbildade fostersonen Jussi som var same på ett mycket pedagogiskt sätt. Här finns två berättelser i en för Laestadius var väckelserörelsens man som predikade om syndens levene och om spritens ondo. De religösa och kulturella olikheterna mellan pastorn, fostersonen och byborna gav näring till konfrontationer. Därtill kommer en norrländsk mordgåta i Sherlock Holmes anda. Fjällmiljöerna och de vackra färgerna ger en Disneykänsla och jag skulle gärna se serien som film på en stor filmduk. Visst blir det lite svart eller vitt utan gråzoner och för mycket våld ibland, men jag satt stilla kvar och plöjde alla sex avsnitten direkt. Det säger mycket om seriens spänningshalt. Jag har inte läst några filmrecensioner och ingen jag pratat med har ännu sett serien, men för mig var det filmmagi.  

✨✨✨

Lite boknytt är att jag har sett omslaget på den fjärde delen i Ramona Iveners serie Spegelsviten. Boken heter Han som släkte ljuset och kommer i mars 2027. Har du inte läst de tre första delarna så hinner du det innan nästa boksläpp. 

1. Män i mörker
2. Svart syster
3. Den gud glömde
4. Han som släcker ljuset. 

Boken går att spara redan nu på Storytel och säkert också på andra ljudbokstjänster. 

Den här veckan var vi flera i familjen som besökte Studierförbundet Vuxenskolans lokaler när Blodsjukas förening hade medlemsmöte med föreläsning av Sundsvallsförfattaren Olle Håkansson. Han berättade om sitt skrivande och om Wayne Lundberg. Sundsvallpolisen som är huvudkaraktär i Olles fyra böcker, Wayne går på casino, Wayne åker till Costa del Sol, Wayne och Cecilia och Wayne och vita döden.

Det bjöds på smörgåsar och nybakade havrekakor och och det blev många frågor till Olle och intressanta samtal vid fikabordet efter föreläsningen. Jag var extra glad att de 15 åriga barnbarnen ville vara med och lyssna. Mamma EmmaSelina som gillar Sundsvallsdeckare köpte alla fyra böckerna och jag hoppas nu att intresset för kriminalromaner går i arv. Alla Olles böcker finns att köpa direkt hos Vängåvans Bokhandel och att beställa online hos Akademibokhandeln. De går också att låna på biblioteket. De tre första böckerna finns  som ljud- och e-böcker. Del tre Vita döden finns bara som e-bok.

 ✨✨✨

Jag älskar lördagar. Även om jag är pensionär och dagledig varje dag så är det något speciell med lördagar. Stenstan bjuder ofta på något speciell de dagarna. Ingår var det många som förberedde sig för ishockey och fotboll eftersom Timrå IK och GIF Sundsvall spelade vid tretiden. Det var också invigning av en ny butik när klädkedjan Hanzens etablerade sig i Sundsvall. Lördagsstämningen infann sig redan på bussen eftersom det var dansbandschauffören som körde. Att åka med honom bäddar alltid för gott humör. Han ler mot alla och säger tackar, tackar vid biljettregistrering och hej barn till de yngre passagerarna när de stiger på. Alla i bussen ler mot varandra och barnen gungar i takt med musiken. Trots det regniga och gråa oktobervädret är det svårt att inte vara glad när han bjuder på kända dansbandshits och diskret sjunger med i alla låtar.

Namnet på utställningen är  ”Beijer versus Beijer – the big showdown” och visas 25 oktober–2 november på Thulegatan 3 i Sundsvall. Många av tavlorna är stora och i sprakande färger, men jag fotade några mindre som skulle vara mer lättplacerade hemma hos oss.

✨✨✨

Ny dag och nya idéer.

PS. Läser du det här inlägget på en mobiltelefon så har designen ändrat sig utan att jag varit inblandad. Ny, bild, mer reklam och en centraliserad text. Jag vet inte varför och kan tyvärr inte åtgärda det. Får undersöka det mer under veckan som kommer. Om någon vet mer om det, vill skriva ett gästinlägg eller har något annat intresant att dela med sig av, skicka gärna ett meddelande på Instagram: basilica55, eller e-post till basilica@live.se DS

Trevlig söndag!