basilica

Bra mat. Boktips. Hantverk. Familj. Reflektioner över livet.

hur skulle janakippo gjort?

Publicerad 2020-09-23 20:41:15 i Allmänt, Vid pennan,

Nu är den slut - tiden med janakippo och jag saknar henne redan. Antalet timmar i hennes sällskap har varit många, brutala, ibland obegripliga och ofta obehagliga. Det har uppstått en ambivalent hat-kärlek där hon också tagit en plats i mitt hjärta som en hyvens rekordelig kvinna i manskläder och som inte drar sig för att rycka in där hon behövs. För hjärta och hjärna har hon, janakippo, men det känns inte som att hon alltid använder dem till sin egen fördel.

Det känns lite konstigt när en huvudkaraktär sätter sig fast, hon sitter både under skinnet och i huvudet på mig. Under den sista tiden har jag ofta hamnat i situationer där jag sagt till mig själv, hur skulle janakippo gjort? vad skulle janakippo sagt? vad skulle janakippo tänkt om det här?

Janakippo kommer i första boken ner till sin tvillingbror som bor kvar på föräldrargården i Smalånger. Han är försupen och hemmet är misskött. Mycket har hänt sedan hon lämnade bygden och barndomen med faderen, moderen och alla tragiska händelse gör sig hela tiden påminda. Hon försöker finna sig till rätta, söker jobb inom hemtjänsten och börjar reda ut delar av sitt och tvillingbroderns trassliga liv.

I bok två dör den moder som de aldrig lärde sig älska och genom ett brev som hon lämnar efter sig får de en helt ny bild av henne. Jana och bror åker upp till moderns födelseby i Norrbotten för att begrava henne och möter där släktingar och andra människor som lever i en sekt som helt ligger i pastorskapets makt. De är människor som påverkat moderns liv och därmed också janas och broderns hela barndom. 

I den tredje boken lever jana vidare med en död bror inom sig. Genom ständiga samtal finns han med i hennes livshandlingar. Hennes konstnärsskap för henne tillbaka till Stockholm där hon tidigare bott och vidare till en ö och en nyfunnen väns far. Han är också konstnär, försupen och olycklig, men ger henne möjlighet att försöka finna ut likheterna med sin egen våldsamme far. Monstret som täljde trähjärtan i sin låsta snickarbod.

Över alla böcker lägger sig en dimma av sprit, sexuellt utnyttjande, unken kroppslukt och rop efter moderskärlek, faderskärlek, syskonkärlek, kroppslig- men också själslig kärlek. Trots allt så läser jag ändå vidare och vill bara ha mer och mer av allt och alla kring janakippo, hennes liv, deras liv och allas tankar.

Jag har en del erfarenhet av tvillingar med egna tvåäggstvillingar och barnbarn som kommer från samma ägg och vet att deras relationer är speciella. Förhållandet mellan janakippo och hennes bror är än mer komplicerat, de är ett och samma, samma och ett och janakippo för hela tiden ett samtal med brodern, även efter hans död.

Jag älskar det språk som Karin Smirrnoff skriver på. Det sjunger i både mun och öron och jag vill bara läsa mer av det. Kanske passar det inte alla, troligast älskar man det eller hatar det. Jag mötte Karin Smirrnoff på en författarträff digitalt för några veckor sedan och vet att det kanske, kanske kan vara möjligt att det blir en fjärde bok i serien, men osäkerheten var stor.

Visst är det här ett ödebygdsdrama, precis som flera andra jag läst, men den är något utöver allt annat. De målande beskrivningarna ger bilder och dofter som inte alltid är så behagliga, men blir till ett med den norrlänska bygden och personer som bror, john, jussi, angelika, diana, petra, ingela johansson som bestämde sig för att dö och en allanberg m.fl.

Några citat ur böckerna som visar ett språk som för mig känns lika lent i mina öron som barndomens gyllenmustvälling gjorde i min mun.

"Vi gick tillbaka till bilen. För ett ögonblick tänkte jag vika ner mot fadrengraven men lät sedan bli. Han låg där han låg. Ingen skulle någonsin krypa ner i hans hål. Oavsett namnen på stenen."

"Jag är rent okaffedrucken sa angelika."

"Jag var en snöflinga på hans skyffel."

"Jag sa inte att. För det blev inte mer sagt. Vi tog oss en påtår och trivdes."

"Istället för ingelahansson som varit dagens första besök innan hon bestämt sig för att dö hade allanberg kvalat in till morgonpasset. Jag hade lyckats byta honom mot ett dement par i nölbyn under våren och sommaren men nu var han tillbaka på min lista igen."

Mera janakippo till folket!

Jag for ner till bror
Utgivningsdatum: 2018-09-25
Del 1  i serien: Jana Kippo
Förlag: Bokförlaget Polaris
ISBN: 9789177950981
Antal sidor: 318

Vi for upp med mor
Utgivningsdatum: 2019-04-25
Del 2 i serien: Jana Kippo
Förlag: Bokförlaget Polaris
ISBN: 9789177951407
Antal sidor: 349

Sen for jag hem
Utgivningsdatum: 2020-04-23
Del 3 i serien: Jana Kippo
Förlag: Bokförlaget Polaris
ISBN: 9789177952022
Antal sidor: 346

Jag har varvat böckerna med ljudböcker eftersom jag behöver se det skrivna språket också. Lo Kauppis uppläsning är mycket bra. Hon återger varje karaktär med en röst och dialekt som ger extra liv i berättelsen. Jag har också skrivit namnen här precis som författaren gjort.

(null)










Om

Min profilbild

 
Follow my blog with Bloglovin

Fakta och reflektioner knyts samman i mina blogginlägg, de ger svar på många frågor men sår också frön till nya frågeställningar. Jag ser syftet med att blogga ur ett vinn-vinn situation, där ett inlägg skall informera, motivera och inspirera både mig och er som läser. Mina inlägg är en kompass i dåtid, nutid och framtid och alla är lika viktiga för att se en helhet. Ensam är inte alltid stark, tillsammans kan vi göra mycket. Vill du dela med dig av dina tankar och funderingar så skriv en kommentar här eller skicka ett meddelande på basilica@live.se // Maud

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela