Att sålla agnarna från vetet - histaminintolerans och andlighet

Det känns viktigt att hitta en helhet och må bra. Jag medger att jag varit en sökare under en stor del av mitt liv. Värk, smärta och tusen andra underliga känslor och problem har flyttats sig runt i min kropp ända sedan barnsben och det har gjort att jag  under många år sökt och testat mig fram inom temat hälsa. Jag har rötter inom frikyrkan och trivs väldigt bra i kyrkliga samanhang, men saker som hänt under årens lopp har ställt en del  på ända och jag har många gånger ifrågasatt min bardomstro. I dag har jag hittat en plats där jag tillåter mig att att glutta in i många olika dimentioner och ser på hälsa och andlighet på mitt eget sätt.  För mig finns inget rätt eller fel, var och en kan bli salig på sitt sätt, men tron på det goda och kärleken mellan oss människor är det som jag ser som det allra viktigaste. 

Under de sista åren har jag läst mer och mer om histaminintolerans, vilket gett mig svar på många frågor kring min hälsa. Många läkare har gett mig hintar om problemet men ingen har riktigt satt fingret på det och ingen har gett mig konkret information. Redan vid 20 års ålder fick jag rådet av en läkare att inte blanda ost och rödvin, eftersom det påverkade slemhinnorna i tarmen. Jag fick under åren flera mediciner utskrivna som i dag är avregistrerade och/eller narkotikaklassade. Medicinerna var en inkörsport till stora problem för många men jag har alltid, på gott och ont, försökt att avstå från starka beroendeframkallande piller. Ett annat råd från en läkare var att inte äta tonfisk som legat i öppen burk, att alltid fråga restaurangpersonalen när burken öppnades, eftersom de är skyldiga att svara på den frågan. Med  40-års mellanrum var båda väldigt nära min sanning, men ingen av dem kunde direkt ge mig det svar jag verkligen hade behövt. Däremot fick jag vid tre olika tillfällen en fibromyalgidiagnos, vilket inte heller var så självklart för 20 år sedan, när de flesta läkare såg oss kvinnor som  gnällkärringar och inte helheten i informationen som en diagnos. 

"Ande och materia är traditionella motsatsord."*

Jag har mer och mer intresserat mig för helande dans, (cirkeldans) med sin tradition i kyrkan, chakradans (yogadans) som också kallas yogans syster, med sina rötter i buddismen och för shamanerna med sina sånger och trumresor från indian- och samekulturerna. Varje del av det här ger en upplevelse som för mig, mot det som förknippas med andlighet; fromhet, helighet, religionsitet, själfullhet, spiritualitet och mysticism. Vissa former av nyandlighet betraktas inom kristenheten som irrläror och jag anser att det är viktigt både för mig och andra i min närhet att vara både kritiska och realistiska. Men eftersom jag med åren dragits mer mot relativism, så anser jag att jag vid 63 års ålder klarar av att sålla agnar från vete och med en holistisk livssyn kunna säga att BRA MAT och ANDLIGHET är GOD HÄLSA  för mig. Det gäller bara att hitta rätt i sitt sökande och dit känns det som att jag kommit nu.

 "Även utövande eller beundran av konst, musik, litteratur, mm, liksom de känslor som kärlek eller självförverkligande kan väcka, är immateriella till sin natur och kan ge en översinnlig upplevelse."*

 * (Wikipedia 2019-01-28)

 
Jag har nu gjort min första trumresa, och jag blev glatt överraskad av upplevelsen. 
En spännande upplevelse som jag snart kommer att göra om.
 
Har du liknande erfarenheter som mina?
Hör gärna av dig.
 
Visa fler inlägg