basilica

För ett par år sedan flyttade jag hem till Värmland igen efter många år av jobb och studier på annat håll. Min hemlängtan hade funnits där ett bra tag, drömmen om att bo på landet likaså. Hur skrivandet skulle påverkas av flytten hade jag inte en tanke på, utöver att jag ville ha mer tid. Efter att ha bott i lägenhet mitt i centrum såg jag också fram emot lugn och ro.

Mina promenader var en sak som förbättrades avsevärt efter flytten. Jag gick långt varje dag, förbi kohagar, åkrar och skogspartier. Snart hade jag hittat favoritrundor och ställen där jag gärna stannade till. Ett sådant ställe var en sväng där man skymtar kyrktornet i fjärran, så länge det inte är dimma. Min blick drogs till tornet varje gång jag gick förbi, och någonstans där dök en idé upp i huvudet.

Två prästdöttrar som går omkring i socknen och hjälper fattiga och sjuka. En sårad soldat som de besöker fast de inte får. En förbjuden kärlekshistoria och en syskonrelation som går i bitar. Så såg embryot till det som skulle bli Dalens döttrar ut. Jag kopplade ihop detta med karaktären Elisabet, som varit huvudperson i en bokidé jag haft i tidiga tonåren, och snart insåg jag att detta var mer än bara en enskild bok. Det var en släktsaga. Jag hade drömt om att skriva en släktsaga sedan jag läste Sagan om Isfolket i mellanstadiet, men det var inget jag hade trott att jag faktiskt skulle göra. Inte förrän nu.

När jag väl fått idén gick det snabbt. I januari 2023 ritade jag släktträd och skrev ner tankar och planer för serien. Jag visste att jag ville inleda serien på 1700-talet, eftersom det är en tid jag alltid har varit förtjust i, men att det blev just 1760-talet berodde på krigen under århundradet och när de började och slutade – eftersom en av de viktigaste karaktärerna är soldat.

Prästdöttrarna Ulrika och Elisabet är varandras totala motsatser. Ulrika är en snäll och naiv drömmare, som kastar sig rätt ut när hon blir förälskad, medan hennes storasyster Elisabet är plikttrogen, sval och ogillar att bryta mot reglerna. Temat med rivaliserande systrar är klassiskt, och jag hämtade mycket inspiration från mordballaden De två systrarna när jag planerade första boken i serien.

Det som lockade mig att skriva Dalens döttrar var möjligheten att utforska vad som sker när två systrar gör val som får dem att hamna i motsatta ändar av samhällsstegen. Vad gör det med dem, och hur påverkar det deras ättlingar? Jag visste också från början att jag ville skriva om min hembygd, om än i en fiktiv version. Jag ville skriva om platserna jag vuxit upp med och platserna jag såg varje dag på mina promenader. Jag ville skapa karaktärer som jag kunde följa från födelse till död. Just det är nog det som jag tycker så mycket om med släktsagor – att man verkligen får leva med karaktärerna och vara med dem genom allt. Som författare är det fantastiskt att få skriva en sådan stor och innehållsrik berättelse.

Dalens döttrar ska bli en långserie, men hittills är två böcker utgivna: Syndafall och Det svarta hjärtat. Bok 3, Hemligheten, utkommer 7 oktober.

Serien ges ut av Bokförlaget Polaris och finns som tryckt bok, ljudbok och e-bok. Ljudboken är inläst av Jennie Silfverhjelm.              

Hoppas att ni vill följa mina värmländska kvinnor genom historien!

/Elin

Hemsida: www.elinolausson.com

Instagram: @elin_skriver

Tack Elin Olausson för ditt gästinlägg. Jag har läst den första delen Syndafall i serien om Dalens döttrar och läser just nu den andra delen Det svarta hjärtat. 

Här kan du läsa min recension av Syndafall.

✨✨✨

Jag hade tappat en vecka i maj, så förra veckan blev det lite fel här i förhandsinformationen. Nästa onsdag är nu maj månads sista och då är Gunnar Augustsson vårens sista gästförfattare. I sitt inlägg skriver han om sin väg till arbetet på Mittuniversitetet och om sin nyutkomna bok Fältassistenten. Han är också engagerad i Svenska Deckarfestivalen här i Sundsvall och ansvarar för Norrlandsfönstret där självutgivna författare från Norrland är välkomna att delta.

💛