basilica

Jag heter Nina Gildert, är 54 år, jobbar som vårdadministratör på en vårdcentral, och på fritiden skriver jag skräck. Min förra chef gav mig det flotta smeknamnet ”Skräcktanten” vilket jag väl får försöka tugga i mig, även om ”Skräckdrottningen” eller något liknande hade känts lite mer upplyftande ... Jag har gett ut två novellsamlingar, 7 Skräcknoveller och Vålbunden. Till hösten kommer jag att släppa ytterligare en novellsamling och under våren 2027 planeras det för en kortroman. Det ska bli väldigt roligt och spännande med det lite längre formatet. Kortromanen är även denna inom skräckgenren.

Jag får väldigt ofta frågan varför jag skriver och läser just skräck. Blir du inte rädd? frågar folk. Det enkla svaret är ja, jag tycker att det är både otäckt, skrämmande och pirrigt. Jag är nämligen en person som lätt blir skrämd av både det ena och det andra. Jag skulle dock säga att det faktiskt är själva kärnan till varför jag gillar att skriva och läsa skräck.

För mig kan man likna skräcklitteraturen vid en berg- och dalbana. Du är livrädd när tågvagnarna går uppåt, gallskriker rakt ut i backen ner eller i looparna, men du är ändå på något sätt förvissad om att du är hyfsat säker. Du sitter stadigt fastspänd i en (förhoppningsvis) kontrollerad anordning. Ett ”tryggt” sätt att utsätta sig för den där ilande känslan av chock och fasa utan att det egentligen kan hända dig något på riktigt. Precis så fungerar skräcken för mig. Kanske skapar även vår skyddade tillvaro idag, där vi slipper att försöka springa ifrån, eller försvara oss mot vilda djur, ett behov av att bli lite ”tryggt” skrämda ibland. Få det där adrenalinpåslaget som bara en riktigt fasansfull skräckberättelse kan ge, men ändå kliva ut oskadda på andra sidan.

Mina berättelser innehåller ofta inslag av folktro, övernaturligt och oförklarligt. Dock är det nog ändå den psykologiska skräcken som skrämmer mig allra mest. Saker människor är kapabla att göra mot varandra om de blir riktigt trängda. En person som man tror sig känna men som visar sig vara någon helt annan. Galenskap, där man inte har en aning om vad som är sant eller inte, verklighet eller fiktion. Mänskligt mörker … en förvriden värld. Blandar man detta med de paranormala inslagen ovan brukar man få till lite härliga rysningar längs med ryggraden.

Många drar nog även likhetstecken mellan skräck och body horror vilket för mig personligen är två vitt skilda ting. För mig är body horror/äckel och rädsla/skräck två helt olika känsloyttringar. Dock verkar det finnas många som ser en lockelse även i detta, även om det förekommer ytterst sparsamt i mina böcker då det inte är min ”cup of tea”.

Skräck är inte för alla, men samtidigt måste jag säga att de flesta som har vågat sig på att läsa något ur skräckgenren brukar bli positivt överraskade. Läser du till exempel något av Johan Ajvide Lindqvist eller varför inte självaste Stephen King, så är det långt ifrån bara skräckelementen som är behållningen. I böckerna finner man även fullständigt lysande personporträtt och beskrivningar av relationer mellan människor, vilket jag aldrig har stött på i samma klass inom andra genrer. Där blir karaktärerna lätt aningen schablonartade. Kanske beror det på att man inom skräcken vågar se människor för vad de är, både goda och onda, mångfasetterade och komplexa. Härligt befriande om ni frågar mig.

Det var lite om mina tankar om skräck och vad det ordet betyder för mig. Ha det gott allihop och funderar ni på att önska er ett fallskärmshopp i födelsedagspresent, var inte rädda för att testa att läsa lite skräck i stället.

Kram

Nina Gildert 

Tack Nina för dina tankar med budskapet "mer skräck till folket". 🙂 Skräck är den genrer inom kultur som jag inte riktigt hittat hem till, men medger att skräck- och spänningsromaner lbland ligger ganska nära varandra. Det okända, obehagliga och fasansfulla ger en viss adrenalinkick som triggar till att läsa vidare. 

Nästa onsdag är Gunnar Augustsson vårens sista gästförfattare. I sitt inlägg skriver han om sin väg till arbetet på Mittuniversitetet och om sin nyutkomna bok Fältassistenten. Han är också engagread i Svenska Deckarfestivalen här i Sundsvall och ansvarar för Norrlandsfönstret där självutgivna författare från Norrland är välkomna att delta.