Författarinlägg av Anna Piippolainen - vad händer när vi vågar ställa frågor
Jag blir alltid nyfiken på det som ser tryggt ut på ytan.
Det där välordnade. Det Idylliska.
För det är nästan alltid där sprickorna finns.
I mitt skrivande petar jag i det och lyfter på locket för att se vad som händer när ytan spricker. När det börjar skava. Och när det som varit självklart ifrågasätts som exempelvis, relationer, minnen, identitet.
Det är där mina berättelser tar form.
Det började redan i mellanstadiet. Under högläsningen satt jag och lyssnade, men inte bara på berättelsen. Jag försökte förstå hur den var uppbyggd, varför den blev spännande, och någonstans väcktes tanken att jag också ville kunna skapa den känslan hos någon annan.
Den tanken följde med mig, även om det dröjde innan den tog form på riktigt.
Kanske hade det stannat där, som nedraffsade skrividéer, om det inte vore för en kommentar hemma i vardagsrummet. Min man tyckte att jag kunde skriva färdigt “den där boken”, och bli lika känd som Camilla Läckberg så jag kunde försörja honom när han gick i pension.
Jag skrattade och svarade: Dröm vidare.
Men det blev startskottet till att jag faktiskt skrev en bok.
Den innehöll nog alla tänkbara nybörjarmisstag och refuserades ganska styggt.
Så det var bara att börja om och skriva bättre.
På dagarna är jag ekonomiansvarig på ett mindre företag. På kvällarna skriver jag eller hjälper andra att vässa sina texter som lektör.
Idén till Iakttagen föddes i ett samtal med en skrivvän som bollade ett manus om en stuga. Jag fastnade för grundkänslan, men ville ta den i en annan riktning, mot något nytt som inte blev som det var tänkt. Där något inte stämmer, trots att allt ser rätt ut.
Iakttagen följer Bella, som söker en nystart men i stället finner sig i en situation där hon inte längre vet vem hon kan lita på. Inte ens sig själv.
Berättelsen utspelar sig till största delen i Älvkarleby, där jag själv bor, med Dalälven som ett ständigt närvarande stråk genom både miljön och stämningen.
I utkanten av Bellas nya tillvaro finns Christian, en före detta polis som dragit sig undan efter att ha fått bära skulden för något som aldrig riktigt var hans.
Två människor, båda märkta av det förflutna, som tvingas närma sig varandra i skuggan av ett hot.
Det som driver mig i mitt skrivande är inte bara mysteriet i sig, utan vad det gör med människor. Hur tillit byggs upp, bryts ner och ibland återuppstår. Hur kärlek kan vara både en trygghet och en risk.
Jag skriver inte om perfekta människor.
Utan om människor som försöker förstå sig själva medan världen runt omkring dem förändras. Som gör fel. Som tvekar. Som stannar kvar lite för länge, eller går för tidigt.
Mitt skrivande rör sig i gränslandet mellan relationsroman och spänningsroman. Jag vill att läsaren ska känna en närvaro i karaktärerna, inte bara följa dem. Att pulsen ska öka, men lika mycket för det som står på spel mellan två människor som för det yttre hotet.
Just nu arbetar jag vidare med berättelsen om Bella och Christian. Det som en gång började som en kamp för att överleva har utvecklats till något mer komplext, där hotet inte bara finns utanför, utan också i det de bär med sig.
Parallellt skriver jag på en ny spänningsserie i tre delar.
För hur nära vågar man släppa någon, när man vet vad man själv riskerar att förlora?
Kanske är det där mina berättelser börjar. Inte i svaren. Utan vad som händer när vi vågar ställa frågor.
Anna Piippolainen
Tack till Anna Piippolainen. Vill du läsa mer om hennes bok Iakttagen så hittar du min recension här. Iakttagen av Anna Piippolainen.
