basilica

I Susanne Hugossons debutroman Det sjön ser är naturen och naturens krafter en del av det centrala. Att följa byborna i Bisterliden i Västerbottens inland tar mig tillbaka till den sjö och den plats där jag tillbringat en stor del av mitt liv, både som barn och vuxen. Byns badstrand, familjens båtplats, metet och pimpelfisket och alla cykel och sparkturen kring den ofta vilande och lugna insjön.

Allt börjar med att byborna beslutar sig för att bygga ett kapell. När prästen kommer får han inta lillstugan som byn äger och trots dess enkelhet så trivs han, nyprästen. Nyprästen blir det namn som sedan kommer att följa Eskil, för han rotar sig och blir kvar i byn. Hans predikningar är omtyckta och han har en given plats bland kvinnorna på varje syföreningsmöte. Eskil har en unik förmåga att inte ta över de delar som kvinnorna styr över. Flera av syföreningens kvinnor är karska och har egna åsikter som inte alltid stämmer med prästens, men han låter dem tydligt klargöra sitt och lyssnar tåligt.

Nyprästen Eskil älskar att fiska och blir snabbt vän med Georg. Deras roddturer på sjön blir till ett livselixir för dem båda och fisken blir ett välkommet tillskott i mathållningen. Eskil har en syster som heter Ellinor, hon bor i hans barndoms trakter och han hälsar på henne ibland. Ellinor är född med en cp-skada och efter ett fall har hon nu också epilepsi. Prästen Eskil har lätt för att prata och umgås med  kvinnor och speciellt unga kvinnor som konfirmationsassistenten Gabriella och grannens fosterdotter Alicia, som inte haft så lätt i sin barndom. Hans svårighet är att hitta en kvinna i sin egen ålder. En kvinna som ger honom kärlek och tryggheten i ett äktenskap och när han äntligen gör det, så vet han att han har både Gud och de tio budorden emot sig.

Här har sjön en egen berättarröst, som år efter år bevakar de sina kring stränder, vägar och betesmarker. De mest bevakade är de som på kvällarna ror ut på det lugna vattnet, kastar ut näten, metar och samtalar om livets goda och mindre goda dagar. Varje kapitel börjar med sjöns iakttagelser om byns nya händelser och minnen från tider som gått. Sjön har legat där länge, den har följt generation efter generation, så länge att minnet ibland sviktar. 

"Du vet, sjön ser allt men skogen har också en röst.”
”Jag vet”, sa Eskil. ”Men det får bli vår hemlighet.”

I över fyrtio år får vi här följa nyprästen Eskil och hans församlingsbor. Han vill bevara deras historia och ber byborna hjälpas åt att samla material till en bok. Att det rörs om i byns förflutna uppskattas inte av alla, men arbetet förenar framför allt syföreningens kvinnor. 

Det sjön ser är livet i Bisterliden, glädjen och sorgen, barnafödandet och döden. Kvinnorna väver trasmattor, männen jagar, fiskar och alla sköter sina dagliga gärningar. I Bisterliden handlar mycket om ved. Man väntar på björkvedslasset från skogen, man kapar och klyver, staplar och bär in. På vedbacken kan man sitta ner och vila och det är alltid bra att ha ett extra vedlager utifall att.

Den här varadagslunken lägger sig som bomull i mitt bröst. Jag njuter av varje textrad, känner lukten av nyklyven ved, röken från den vedeldade spisen och doften från bybornas kaffekok. Det sjön ser är en berättelse om vardagen, om människor som älskar och gråter. När någon flyttar eller går bort, tar någon annan över för i Bisterliden finns inte bara minnen, här finns också en framtidstro.

Jag hade läst halva den här boken när den kom som ljud-och e-bok. Som ljudboksuppläsare stod Lennart Jähkel, en av mina favorituppläsare och av nyfikenhet började jag lyssna. Precis som i Lisa Ridzéns Tranorna flyger söderut lägger hans inläsning ytterligare magi på en redan välskriven och mycket intressant berättelse.

'En riktigt bra debut! 💕

Det sjön ser
Författare: Susanne Hugosson
Utgivningsdatum: 2026-01-22
Förlag: Historiska Media
ISBN9789180507745

Boken finns som ljud- och e-bok: Ljudboksuppläsar: Lennart Jähkel.

"Susanne Hugosson är uppvuxen i Västerbottens inland och bor i dag i Ånäset i Robertsfors kommun. Hon har under större delen av sitt liv arbetat som bonde och SO-lärare. Efter tjugofem år i skolans värld väcktes skrivlusten under en skrivarkurs på biblioteket.

Hon har en stark förankring i landsbygden och dess människor, och tillbringar gärna sin ledighet i inlandet eller fjällen. Djur ligger henne varmt om hjärtat – särskilt kor och hästar – och familjen håller henne både sysselsatt och inspirerad." (historiskamedia.se)