Söndagstankar kring Händelser vid vatten.

Söndag igen och januari går mot sitt slut. Det känns som att sol och ljus behövs nu för det har varit några mörka tunga månader. Jag läser, och virkar på mina nallekit som skall skickas till Ukraina, promenerar och ser en del serier på tv. 

Händelser vid vatten är januaris stora tittarfavorit. Jag läste boken när den kom ut 1993 och den har funnits med mig i alla år. Den var speciell på många sätt och lite annorlunda mot de flesta av de böcker jag då läste. Jag har ibland fått en "händelservidvattenkänsla" när jag läst andra böcker som utspelat sig i skogsbevuxna norrlandsmiljöer och vid vatten. När jag nu ser på serien så inser jag att jag glömt en hel del av handlingen men följer den med stort intresse. Det är kanske först nu som jag inser storheten i Kerstin Ekmans skickliga sätt att skriva ner en så mångfasetterad historia som utmanar och gäckar med udda karaktärsbeteenden och samtidigt en känsla av norrländskt trygghet. Jag har tidigare läst hennes trilogi Vargskinnet och minns att där upplevde jag liknande motvikter i det onaturliga och det inkännande vardagliga. Att nu Rolf Lassgård har en bärande roll i filmatiseringen höjer naturligtvis mitt intresse för serien en dimension.

Vid mitt senaste besök på Vängåvans Bokhandel såg jag att Händelser vid vatten precis kommit ut i en nyutgåva. En riktigt bra författare är hon och jag är sugen på att läsa några av hennes böcker ännu en gång.

"Vattnet viskar och jämrar, isande klart eller sugande svart. I sommarens bleka nattljus tycks händelser och platser sväva och vandra, lika svårgripbara och tvetydiga som människors minnen och handlingar." (akademibokhandeln.se)

(null) 

Händelser vid vatten
Författare:
 Kerstin Ekman
ISBN: 9789100801946
Utgivningsdatum: 2023-01-10
Förlag: Albert Bonniers Förlag

 
Den här bilden visar den stig som under åren varit en stor del av mitt liv. Jag har gått där sena kvällar och tidiga mornar på väg till och i från dag- och nattarbete, stigen har också tagit mig till många års studier på det som tidigare hette Vårdskolan och senare Kom Vux. Den har fört mig till egna läkarbesök och till alla de anhöriga som tillbringat långa tider på sjukhuset och innan flytten var det den stig som tog mig till vårt nya boende. När jag summerar en tidsperiod på över 40 år så blir det här min "minnenas stig". Här har jag både gråtit och skrattat, tackat och förbannat, önskat och glömt, men framför allt har stigen gett mig frisk luft, välbehövlig motion och vackra naturupplevelser.

(null) 

Efter flytten utanför stan så har det blivit en annan stig. Kanske kommer den också att bära med sig en del minnen om några år, även om det inte kommer att kunna summeras till över 40.

 

Det finns ett stort vackert gult hus utanför stan som har en helt ok lunchmat och fin utsikt mot havet. Vi brukar göra en utflykt dit ibland för det finns oftast någon rätt som passar både gubben och mig. Fredagar är som på många andra lunchserveringar bästa dagen för att äta lchf-vänlig mat. Vi är en stor familj och det är inte så ofta som vi träffas över flera generationsgränser men i fredags var vi fyra generationer som lunchade tillsammans. Gamla mamma som snart fyller 90 åt porterstek med god aptit och lille H plockade majskorn och åt potatis. Vi andra valde mellan lasagne, porterstek och fiskgryta.

Som koppling till fredagens lunch så länkar jag till två välbesökta inlägg här på bloggen.

Falsk portergryta
Min variant av Lörans fiskgryta/soppa

Som alltid så blev det här en brokig söndagsbetraktelse med minnen som går många år tillbaka. Har du också minnen och tankar kring det jag skriver om? Lämna gärna en kommentar eller ett meddelande på instagramkontot @basilica55 eller som e-post på basilica@ live.se











Visa fler inlägg