basilica

För ungefär 6 år sedan började jag skriva på det manuset som blev min debutbok, Mollys Mysterier – Piren. I början skrev jag ner allt som ploppade upp i mitt huvud och berättelsen växte och växte men en dag efter att ha pratat med en tjejkompis som gått en skrivarkurs och tyckte det var roligt kände jag att det kanske inte var så dumt för mig heller, om inte annat för att få feedback från någon som var duktigare än mig.  

När jag började på den digitala skrivarkursen, trodde jag att jag hade rätt så bra koll på vad som gällde för att skriva en bok menoj, vad fel jag hade. Jag hade mycket att lära mig och även om det inte kändes som att saker fastnade så gjorde de det ändå. All information som jag fick gjorde att gnistan tändes ytterligare lite till för skrivandet så när första kursen var klar anmälde jag mig till nästa och även där fick jag lära mig mycket som jag inte visste. Med all denna kunskap och nya författarvänner har jag lyckats skapa ett manus som ser rätt annorlunda ut nu än vad som var planen från början. Mina döttrar tyckte att det skulle vara superhjältar med från början så det var jag inställd på men under resans gång när karaktärerna kom till liv så ändrades det. Även om jag nu redan hade en stor del av min berättelse klar, med allt jag skrivit innan kurserna, så ändrades och skrevs väldigt mycket om. Det tillkom nya scener, karaktärer som försvann och handlingen som ändrades.  

Förutom allt nytt man har fått lära sig så är det väldigt spännande att följa sina karaktärer genom en värld man själv skapar men samtidigt skapar ens karaktärer lika mycket själva. Om man börja skriva på något så kan det i slutänden hamna någon helt annanstans.  

Under den här resan har jag inte bara lärt mig saker om hur man skriver en bok utan jag har även lärt mig en hel del om mig själv. Att även om fantasin finns där måste man våga använda sig av den och skriva det man tror på. Det finns alltid saker att förbättra och tipsen man få från alla är jättebra men samtidigt behöver man vara sann mot sig själv och våga tro på det man skriver.  

Till vardags kör jag buss, närmare bestämt skolbarn och vilken härlig upplevelse det är. Att få ta del av barnens vardag, oavsett om den är bra eller dålig och kunna finnas för dem om de vill prata. För en del gillar att prata om allt mellan himmel och jord medan andra hellre är tysta eller kolla i sin mobil men oavsett vad de väljer att göra i bussen så är det roligt att få lära känna dem och se dem växa upp till alla dessa fantastiska individer. Dessa dagar har gett mig en hel del inspiration men framför allt en bra insyn i hur dagens ungdomar har det, inte bara mina egna döttrar.  

Tack Camilla Karlsson för att du ville skriva ett gästinlägg på min blogg. Nästa vecka kommer vårens sista författarpresen tation när Jenny Elfving skriver om hur idén till den historiska romanen Revor av ljus föddes. Boken utspelar sig på Högbondens fyrpl ats i Höga Kusten.  

Här kan du lösa min recension av Camillas bok Piren - Mollys mysterier.