basilica

Tänk, jag som har haft så svårt att avsluta berättelser, jag ville bara skriva och skriva, och nu tycker jag om att berätta en historia med så få ord som möjligt”

Jag heter Katarina Barycz, är 60 år och bor i Värmland med man och utflugna barn. Jag har så länge jag kan minnas skrivit berättelser, dikter, dagbok och brev som oftast inte skickats. Skrivandet är för mig en ventil, ett sätt att få ut idéer, reda i tankar och att förstå mig själv och min omvärld. Det är också en del av min kreativa natur.

Vägen till en bok är lång…
Jag har nyligen debuterat med boken Svart vinter och andra berättelser om kvinnor.

Oavsett hur jag räknar är det många timmar och år som ligger bakom den här boken. Det är också tillfälligheter som gör att jag nu sitter här med en färdig bok. Och nu skulle jag förstås vilja att så många som möjligt kan ta del av boken.

Första gången det kändes som att det kunde bli verklighet att ge ut en bok var när jag, efter en lektion satt och pratade med min skrivlärare, författaren Gun Hedlund, och hon sa ungefär ”Katarina, det här du skriver kan bli en roman” Att hon trodde på mig blev avgörande. Där och då började jag också tro på mig själv. Och när jag 2023 fick Region Örebros stipendium för främjande litteratur, stärkte det mig förstås också. Som skribent med allt i byrålådan vet man ju inte om det man skriver kan nå ut.

Det blev ingen roman, men det blev en samling berättelser. Efter en jobbig händelse började jag skriva på ett sätt som kom automatiskt. Varje kväll skrev jag några sidor i en form som jag inte hade provat i större skala tidigare. Jag kallar det dikt-berättelser. Som noveller i diktformat. Jag känner mer och mer att den här stilen passar mig när jag vill berätta en historia.

I Svart vinter och andra berättelser om kvinnor finns en lång novell och fyra dikt-berättelser. De sistnämnda skriver jag nästan alltid i jag-perspektiv oavsett om det är mina minnen eller andras. I dikt blir det närmre så … Jag skriver gärna om människors relationer med varandra och sitt inre.

Skogen
Min inspiration får jag ofta när jag går i skogen. Ett block och penna följer med eller så får jag ta till mobilen att skriva i, och jag är säker på att en del som går förbi undrar vad jag gör när jag står där koncentrerad under en gran men jag är då inne i min skrivarvärld och bryr mig inte så mycket. Det är det här som är så härligt, skrivarvärlden är alltid med mig. I skogen finns all inspiration jag behöver men jag har full förståelse för att för någon annan kan det vara en annan plats som ger mest inspiration.

Kommande projekt
Och det leder in mot framtiden där skogen finns med i allra högsta grad. När tid finns skriver jag förstås på framtidens bok (böcker). Jag har två skrivprojekt parallellt och det lutar åt att en bok om vänskap blir klar först. Den kommer också mestadels att bestå av dikt-berättelser. Vemodet som jag ofta landar i finns även här, det är det tillstånd jag känner mig mest hemma i även om jag faktiskt ”i det verkliga livet” är en positiv människa.

Ett nålsöga
Jag hoppas förstås att det kan bli verklighet att ge ut fler böcker. Det är svårt för oss debutanter att nå ut och därför är det fint att kunna berätta om mig själv och mitt skrivande i basilicablogg.

Jag hoppas att vi möts igen, i mina texter eller på annat sätt…

Katarina Barycz

Tack! till Katarina och vill du läsa min recension av hennes bok så hittar du den här: 
Svart vinter och andra berättelser om kvinnor.

På fotot läser Katarina Barycz ur sin bok på ett event på Spongs bokhandel i Karlskoga.

✨✨✨

Nästa onsdag inleder vi påskfirande. Under påsken läser jag också en spännande kriminalromaner, vilken som blir årets har jag inte bestämt ännu. Onsdagen den 1 april är Ulrika Rolfsdotter gästförfattare här och efter fyra spännande kriminalromaner om socionomen Annie Ljung och Sara Emilsson, utredare vid Kramforspolisen, så anar jag att hennes inlägg blir ett påskekrim. I morgon 26 mars besöker hon Bokens Afton på Vängåvans Bokhandel. Ulrikas senaste bok heter Blindgrav.