basilica

Det är sen eftermiddag. Ingenting har hänt. Morgondagens löpsedel är ett oskrivet blad. Men alla vet att det när som helst kan ändras.

När telefonen ringer och ett tips kommer in skiftar stämningen på redaktionen i ett slag. Någon ropar, en annan börjar springa. Stolar skrapar mot golvet.

Nyhetspulsen får synfältet att smalna. För Stella Spetz, ung och ny kvällstidningsjournalist, är jakten på sanningen på liv och död.

Jag, som själv började som reporter på Expressen 1999, är väl bekant med den där känslan. Länge tänkte jag att jag inte skulle skriva om just den världen. Jag drogs i stället till sådant som jag inte kände till men som jag ville lära mig mer om. Som polisarbete, psykologi och gärningsmannaprofilering. Det resulterade i spänningsserien om den forensiska psykologen Sara Benedikt.

Men Stella Spetz gav sig inte.

Hon dök upp med ett eget driv. Och även om hon arbetar på den fiktiva kvällstidningen Extrabladet, finns det mycket jag känner igen mig i. Som det där med att vänta. Att punktmarkera en adress i timmar och inte våga lämna platsen, inte ens för att gå på toaletten, av rädsla för att missa ögonblicket.

Serien om Stella utspelar sig på 90-talet, när det fortfarande är långsamhetens lov som gäller. Det är en tid fylld av tjutande modem, faxmeddelanden, rökburar på redaktionen och reportrar som spelar in intervjuer på kassettband. En tid då man tvingas vänta till nästa dag för att se om man slagit konkurrenten på fingrarna – eller inte.

Jag har själv stått där och betraktat löpsedlarna många gånger. Som vinnare har jag euforiskt bläddrat igenom tidningen. Som förlorare har jag gått runt med en klump i magen och en brännande revanschlust.

För 27-åriga Stella är insatserna skyhöga. Drömmen är en fast anställning, men konkurrensen är benhård. Hon är bara en vikarie, och falluckan står ständigt på glänt. Hon drivs av sanningen och sin kärlek till orden, språket och berättelserna. Men hon har också en skoningslös tävlingsinstinkt. För henne är de svarta bokstäverna på tidningspappret ett sätt att äntligen bli någon. Att bli sedd och bekräftad.

I den första fristående delen, “Blunda så försvinner allt”, återvänder Stella till sin gamla hemstad. En bruksort där en småbarnsmamma plötsligt försvinner spårlöst. Kort därpå får hennes make ett kravbrev på en miljon kronor.

Boken släpps som e-bok och ljudbok den 26 juni, inläst av Eva Röse.

Jag hoppas att du vill följa med på Stellas resa!

Lena Lindehag

Tack Lena Lindehag för informationen om din nya serie om Stella Spetz. Den ser jag fram emot att läsa. Jag har läst böckerna om gärningsmannaprofileraren Sara Benedikt och hennes frågeställningar kring gärningsmännens beteenden och arbetsprocesser i brottsanalysernamy ser jag som extra intressanta i böckerna, I natt är jag din, Sista morgonen och Bara himlen ser på. 

Här hittar din min recension av den tredje delen av böckerna om Sara Benedikt, Bara himlen ser på.

✨✨✨

Nästa vecka skriver Anna Piippolainen här på bloggen. I hennes inlägg får vi veta hur idén till boken Iaktagaren kom till och om hennes fortsatta skrivande. En av  frågeställningarna är; vad händer när vi vågar ställa frågor?

💛