basilica

Författardrömmen, skir och onåbar, har funnits med mig sedan jag var liten och skrev berättelser i en blå skrivbok. Men inte kunde jag berätta om drömmen för någon. Hur skulle det tas emot? Vem i hela friden tror du att du är? Jante har makt, det är då säkert, men jag lurade den rackaren.

Det är sedan gammalt att författare blir man inte genom att vänta på inspiration eller på berättelsen som behöver berättas, tydligen måste man skriva också. Man sitter hemma på sin kammare och skriver, lite i hemlighet sådär. Inget att stoltsera med.

Jag däremot började från den andra änden. När historien kom till mig oinbjuden, men välkommen, kändes det som om jag inte hade något val. Så jag berättade vitt och brett om att jag skulle skriva en bok. Tanken bakom det kaxiga tilltaget var att om jag berättar för tillräckligt många personer så måste jag upp till bevis. Eller hur, man vill ju inte framstå som en fejk. Naturligtvis kom dagen när jag insåg att nu hade det varit alldeles tillräckligt med prat och absolut ingen verkstad. Det var dags. Men hur gör man och hur svårt kan det vara egentligen?

Öppna dokumentet. Döpa det, arbetsnamnet blev så småningom en del av titeln. Majas Resa. OK. Då börjar jag: Kapitel 1.

Där tog det slut. Innan jag ens hade börjat. Men skam den som ger sig. Jag hittade en serie med online kurser på distans och det var där jag tog mina första stapplande steg in i författandet. Nu blev det verkstad på riktigt.

Ord lades på ord. Jag skrev inte kronologiskt och synopsis, vad är det? Historien och huvudpersonen Maja hade slagit sina klor i mig, berättelsen fanns i huvudet och varje gång jag försökte få ner den på papper tog det emot, så jag struntade i det. Processen tog mig tillbaka i tiden och jag förstod hur mycket av min egen historia jag hade gått miste om: språket, meänkieli, som mamma pratade, släktingar som jag inte visste existerade och byn som spelade en så viktig roll i berättelsen om Maja.

Det var dock i Uppsala som den största delen av Majas Resa tog plats. En ny stad för mig. Jag kommer ihåg hur jag andäktigt letade mig fram till Drottninggatan 3, där Maja bodde de första åren i Uppsala. Hoppfullt stod jag och väntade på att få känna historiens vingslag svepa förbi mig. Men nej, det fanns ingen välvd port till huset på bakgården och troligen fanns inte huset kvar. Det blev flera resor till Uppsala för att få gå på gatorna som Maja gick på, sitta i domkyrkan och känna dess storhet som jag inbillade mig att hon hade gjort och jag behövde se de fasansfulla fotoalbumen inne på Carolina Rediviva, de som Herman Lundborg sammanställde.

Under mitt sista besök i Uppsala sammanstrålade jag med en skrivvän, Elisabet. Det var första gången vi möttes utan att ha två skärmar mellan oss. Hon kom resande från Umeå och jag från New York, Uppsala var ett lagom mitt emellan... Elisabet och hennes syster bestämde att naturligtvis skulle vi leta upp gården, Holstern, som Maja flyttade till efter några år i Uppsala. Nej vad pinsamt, inte kan man bara dyka upp där. Jodå, sade de orimligt positiva systrarna.

Vi tog av från stora vägen, svängde in på den mindre vägen och tog till höger på skogsvägen. Snart förstod vi att vägen slutar vid gården, alltså kunde vi inte köra förbi helt apropå. Huset var nedsläckt och parkeringen var tom så vi klev helt sonika ur bilen och gick fram till det som var kvar av det ursprungliga torpet. Mitt i fotograferingen av torpet ser vi ljuskäglorna från en bil närma sig. Ut ur bilen klev en militär i kamouflage mundering som inte var nöjd med vårt intrång. I mun på varandra hasplade vi ur oss förklaringen till att vi stod mitt på hans gårdsplan i skymningen en november eftermiddag. Ägaren till Holstern tinade upp och bjöd oss att komma in i huset som Herman Lundborg lät bygga! Det var som att hitta "the Holy Grail" för mig.

Utan att överdriva kan jag säga att hela den här processen från den första skrivkursen till boksläppet i november (2023) har varit helt fantastisk. Blod svett och tårar – absolut, men värt varenda minut.

Mitt nästa projekt som sakta växer fram kommer att ta oss tillbaka till Tornedalen.

Nu kan ni hitta En enkel till Uppsala: Majas resa överallt där böcker säljs online och på de flesta ljudboksplattformarna.

Ellika Shilling

En enkel till Uppsala: Majas resa
Författare: Ellika Shilling
ISBN: 9789198849974
Utgivningsdatum: 2023-11-17
Förlag: Storify Publishing AB

Här kan du läsa min recension av Ellika bok En enkel till Uppsala: Majas resa.

Boken finns också som e- och ljudbok och är  inläst av Malin Janlöf. Förlag: Saga Edmont. Vill du följa  Ellika på Instagram så hittar du henne på kontot @ellika.shilling

Tack Ellika! Det här är det fjärde författarinlägget i vårens bokprojekt och nästa vecka kan ni läsa ett gästinlägg av Maria Hernius.som skriver triologin Mörkt paradis. Två av böckerna finns nu utgiva hos Storify Publishing AB.