basilica

Förändring är ett intressant tema i böcker. När jag läser en bok så uppskattar jag karaktärernas utveckling och helst skall den då ske till det bättre. Birgitta Gunnarson beskriver det här på ett bra sätt i sina böcker och i sin tredje bok På samma strand håller hon kvar vid samma ämne.

Tora växer upp ensam med sin mamma. Pappan, den mystiske italienaren vet hon ingenting om. När mamman plötsligt går bort får hon bo hos sin moster Maud och hennes familj, men känner sig aldrig riktigt hemma. Hon väljer ett liv i ensamhet och hennes tröst blir arbetet som undersköterska, där hon trivs mycket bra med de gamla på boendet. När Maud blir sjuk övertalas hon av kusinen Mårten att vara mosterns stöd under livets slutskede. Hon flyttar temporärt in och lovar sig själv att det är det sista hon gör för sin fosterfamilj. Mauds familj har alltid varit hennes närmsta släktingar men värmen och omtanken har aldrig funnits där.

Tora brukar alltid längta till sommarens sol och semester, men plötsligt är ingenting som det tidigare varit. Sköterskan Vanja sprider missämja på boendet och Mauds efterlämnade arv upprör både Tora och Mårten. Det lugna trygga vardagslivet blir plötslig grått och omskakande. En regnig dag tar hon skydd i kyrkan och möter en kvinnlig pastor som ödmjukt börjar lätta på alla försvar som Tora byggt upp under åren. Hon tar beslutet att våga se tillbaka och tillåta sig att omvärdera både sina och mammans livsval. Beslutet leder till att hon bokar en resa till den plats där hennes liv började, på en strand i Italien.

Jag har skrivit det tidigare och jag gör det igen. Birgitta Gunnarsons berättelser känns som bomull i hjärtat för en kvinna i min ålder. Författarens bakgrund som sjuksköterska löper som en röd tråd i hennes empatiska texter. Barndom och livsmotgångar formar oss och här är budskapet tydligt, att varje människa har möjlighet att bestämma över sitt ställningstagande och val av förhållningssätt. Kanske kan Birgittas böcker ge oss en påminnelse om att se över våra egna tankar och hur vi ser på vårt liv.

I de tidigare böckerna kunde de korta meningarna i texten störa mig lite i början, men sättet att variera meningslängden gjorde att jag hittade ett bra flyt i läsningen efter några kapitel. I den här tredje boken upplever jag att texten förändrats och jag hittar direkt rätt tempo. Språket är lättläst och beskrivande och som i tidigare böcker är det lätt att känna in och tycka om huvudkaraktären.

På samma strand är en berättelse om familjeschismer, rädslor, förlåtelse och förutfattade meningar. Men som alltid i Birgitta Gunnarsons feelgoodböcker vänds handlingen till det bästa utan att det blir allt för sockersött och tillrättalagt. Sluter gott - allting gott. Nja, så är det kanske i sagorna, men för Tora blir det säkert som för alla oss andra. Det som kallas livet, de svåra livsvalen fortsätter och det tycker jag att Birgitta väver in på ett intressant sätt i den här berättelsen.

När jag läst klart boken hade jag gjort tre noteringar:
Älska Glömma och Förlåta
En Hjärtformad Sten
Att försonas med livet - vägledning till inre frid

"Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse."
"För att hitta den vackraste gläntan i skogen måste man våga vara vilsen en liten stund."
- Tomas Tranströmer -
Dikter och Prosa 1954-2004

Tack! Birgitta Gunnarson – fortsätt skriva........
Tack! Modernista för att jag fick läsa den här boken.

Birgitta Gunnarson är en svensk feelgoodförfattare bosatt i Sollentuna, med ett yrkesliv som sjuksköterska bakom sig. På samma strand är hennes tredje roman, efter Så länge hjärtat kan slå och Ett liv i färg.

Min recension av Så länge hjärtat kan slå
Min recension av Ett liv i färg
Recensionan av Så länge hjärtat kan slå finns också hosVängåvans Bokhandel.

På samma strand
Författare: Birgitta Gunnarson
ISBN: 9789180234351
Utgivningsdatum: 2023-05-15
Förlag: Modernista