basilica

Elsie Johansson avled den 25 februari och hennes bok Glasfåglarna blev ett självklart bokval när bokcirkel 1 valde mars månads bok. Jag är osäker på om boken finns att köpa som inbunden nu, men den kom som lättläst pocket 2007, som e-bok 2016 och som ljudbok 2017. Jag valde ljudboken där författaren själv läser och hennes berättelse har förgyllt veckans ibland blåsiga promenader.

Det här är berättelsen om Nancy. TåPelles Nancy kallas hon eftersom hennes pappa Viktor Petterson mist en stortå på ett skifte i skogen. Nancy har många syskon, men den som är mest älskad av både  fadern och Nancy är familjens äldsta och heter Dora. När Dora kommer hem från Stockholm och hälsar på har hon med sig en man som heter Charlie. Då lägger det sig en stor mystik över den väska som systern gömmer under trappen och Nancy och hennes mamma blir indragna i hemligheter som varken fadern eller byborna får veta något om.

Glasfåglarna innehåller så mycket mer än historien om Dora. Nancy växer upp från barn till kvinna och i en tid när tystnaden ligger tät kring kroppens utveckling och barns tillkomst. Den 17 åriga systern Betty blir gravid med en omyndig 19-åring och Nancys mamma Frida har svårt att hålla ihop familjen när plånboken är tom och krafterna tryter. 

Nancy är begåvad och lär sig lätt att läsa utantill. Det ser prästen och ger henne beröm, vilket retar kamraterna. Men trots avundsjuka och illvilja så finns den där, drömmen om att få studera. Den tappra unga kvinnan bär tigande på familjens hemligheter, vilket skapar både skam och ångest. Livets frågor är många och hennes samtal med Gud blir stundtals ordrika och livliga,

Det är lätt att glömma bort hur det en gång varit. Här berättar Elsie Johansson om ett fattigsverige på 30-talet och före andra världskriget. Ett liv som säkert kan vara svårt att ta till sig för den yngre generationen. Ett liv med vedspis, utedass och utan telefon och andra nymodigheter. Nancy har ändå ett bra liv, hon har mat på bordet och föräldrar som inte använder omåttligt med sprit och inga knytnävar i uppfostrande syfte. Däremot blir den tidens tystnadskultur ett tungt straff att bära för ett barn. Att vara en intelligent beskådare skapar frågor och när svaren uteblir ökar livsfrågorna och därmed också ångesten.

Min gamla mamma älskade Elsie Johansson. Mamma föddes 1933 och hade lätt att identifiera sig i bokens anda. Mamma hade också ett bra liv, mat på bordet och en barndom utan sprit och våld, men okunskapen och tystnadskulturen har jag hört henne berätta om. Jag vill minnas att mamma intresse smittade av sig och att jag tidigare läst flera av författarens böcker, men att läsa om den här första delen i serien om TåPelles Nancy kändes bra. Det är lätt att glömma och jag kommer säkert att läsa om de följande delarna också, men inte just nu.

Elsie Johansson är inte bara en bra författare, hon är också en helt otrolig berättare. Språket är rakt, ärligt, mustigt och ofta med en humoristisk ton. En humor som ibland lämnar en bitter eftersmak. Hennes uppläsning av ljudboken Glasfåglarna är som att sitta på en berättarkväll, vid en sprakande brasa och höra Nancy själv berätta om sin ungdoms liv. Ett liv i både glädje och sorg.  

"Elsie Gunborg Johansson, född 1 maj !931 i Vendel och död 15 februari 2025 i Uppsala. Hon var anställd vid Posten i 30 år, innan hon vid 48 års ålder debuterade som poet med diktsamlingen Brorsan hade en vevgrammofon. År 1984 debuterade hon som romanförfattare med Kvinnan som mötte en hund. Förutom dikter och romaner för vuxna har Elsie Johansson skrivit för barn och ungdom." (wikipedia)

Den 17 mars möts bokcirkeln igen och det ska bli så intressant att höra deltagarnas uppfattning om boken och författaren Elsie Johansson.

Glasfåglarna
Författare: Elsie Johansson
ISBN: 9789170531378
Utgivningsdatum: 2007-09-01
Översättare: Agneta Klingspor
Förlag: LL-förlaget
Pocket (lättläst)

Trilogin om TåPelles Nancy – Glasfåglarna (1996), Mosippan (1998) och Nancy (2001).

PS. De här Glasfåglarna fanns alltid i min barndoms julgran. DS.