Wayne och vita döden av Olle Håkansson

"Ta ett djupt andetag, det är ingen vanlig bok…" sa författaren Olle Håkansson till mig innan jag började läsa hans nyutkomna Sundsvallsdeckare. Nu har jag läst de 312 sidorna och håller med Olle om att det här är ingen vanlig bok och definitivt ingen vanlig kriminalroman.

Wayne och vita döden är den fjärde boken i serien där utredaren Wayne Lundberg tar sig an ett nytt fall. Men där slutar också likheten av flera olika orsaker. Wayne börjar känna slig sliten och lämnar nu över utredararbetet till kollegan Jenny Nilsson. I väntan på sin pensionering finns han med i rollen som mentor, men låter Jenny ta sina egna beslut. 

Det är april månad 2003 och fortfarande kallt i Sundsvall. Mellannorrlands Hospice är en specialiserad enhet för vård i livets slutskede och på altanen med utsikt över Sidsjön sitter Sigvard Ernsth i sin rullstol. Kvällssolen sänker sig över det natursköna området men Ernsth sitter kvar och personalen ser hans mössprydda huvud skymta fram ovanför rullstolens ryggstöd. När det är dags att börja med kvällens rutiner finns bara rullstolen och mössan kvar. Den svårt cansersjuke gamle mannen är spårlöst försvunnen.

Under de kommande veckorna famlar polisen i blindo, men en morgon hittas Sigvard Ernsth på trappan till Sköns kyrka. Hans döda kropp är omsorgsfullt svept och lagd i en vit kista. Det nya fallet liknar inget annat de arbetat med tidigare och stämningen i polishuset blir mer och mer frustrerat.

Ett alltid aktuellt ämne är sökandet efter "ungdomens källa". Det mytomspunna ämnet togs upp i februari samma år i det mer eller mindre dolda ordersällskapet Sundsvalls Vitaebröder. Där Nestor Johansson föreläste om "Livsförlängning, en reell möjlighet" vid en av de obligatoriska "runda bord" luncherna. Att bli upptagen i sällskapet var inte helt okomplicerat men biologiska äldstebröder hade förtur så därför satt nu antikvarieägaren Andreas Henriksson på sin avlidne fars plats. Vid samma bord satt överläkaren Harald Collin med funderingar kring eget åldrande, journalistren Tony Thorell, båda pensionerade och den yngre begravningsentreprenören Arve Solstad. Guldsmeden Torsten Bergströms plats var tom, men eftersom hans popularitet inte var stor så saknades han inte.

För att sälja in sin unga och lite bleka personlighet i det mer erfarna och färgstarka "gubbgänget" började Andreas Henriksson berätta om en bok han hittat längst inne i ett av antikvariatets förråd. Boken gavs ut 1563 med titeln "Ut diutius vivere" - få längre liv. Han fångade genast männens uppmärksamhet och de lyssnade alla mycket intresserat, men utifrån olika personliga agendor. 

Handlingen kring Sigvard Ernsth försvinnande och uppdykande vid Sköns kyrka torsdagen 22 april utvecklas till en intressant historia kring människans tankar om eget åldrande och egen död. Jenny Nilson får här möjligt att visa sin kompetens som utredare och Wayne Lundberg kan lugnt luta sig  tillbaka och tänka på ett pensionärsliv med  barnbarn, flugfiske och kommande GIF-matcher.

För en rotad Sundsvallsbo är det lätt att orientera sig i handlingen och på ett medvetet sätt har Olle Håkansson låtit flera personer som jag mött i verkligheten kliva in i handlingen. Med en del vridningar i namnen finns här mina barns konfirmationspräst och den sjungande begravningsentreprenören. Här finns också mitt struliga jags hjälp med borttappade nycklar och andra mer eller mindre kända lokala profiler. De här lite skruvade karaktärsporträtten och de tydliga platsbeskrivningarna ger berättelsen en extra trovärdighet, men också en humoristisk underton i ett allvarligt ämne.

Jag tycker om Olle Håkanssons böcker och hoppas att fler bokläsare där ute ska upptäcka hans mycket välskrivna bokserie. Som för de flesta författare utvecklas skrivandet och jag anar att Olle lägger ett stort arbete på språkets struktur. Här har han hittat en röst och skrivstil som ger mig ett mycket jämt och bra läsflöde. Boken har också en större text och ett bra upplägg med korta kapitel som gör den extra lättläst. Jag måste också nämna omslagsdesignen. Lena Kjellberg står för den fina bilden från Sköns kyrka som pryder bokens omslag och samma bild finns också på den inbundna bokens pärmar. Inte så vanligt i de böcker jag läser, men väldigt snyggt. Illustrationen visar bokens innehåll och fångar upp stämningen  på ett bra sätt. 

Jakten på evigt liv är ett fascinerande ämne och de flesta av oss önskar ett friskt liv och att få leva länge. Det finns också de som tar sin önskan ett steg längre utan att använda sig av den drastiska metoden nerfrysning. Amerikanen Bryan Johnsson lägger 20 miljoner per år på sin hälsa och författarparet Grimwalker har bestämt sig för att bekämpa sjukdom och åldrande på alla sätt de kan. I ett tv program tidigare i år berättade de om hur de siktar på att bli 130 år och lägger 5000 kr i månaden på tillskott.

Ett intressant ämne och här visar Olle Håkansson att det kan ses utifrån flera olika perspektiv.

Tack Olle för omnämnandet i ditt slutord och den fina blurben på bokens omslag. Det värmer en gammal bokbloggare. 

Vem är då Wayne?
"Wayne (uttalas "Vajjne") pendlar mellan melankoli och energi. Han lyssnar på Moody Blues och funderar över livet. Har ett stort fotbollsintresse och tycker om att fiska. Dagarna tillbringar han i Sundsvalls polishus som en av de mest erfarna utredarna. Till sin hjälp har han ett team med starka karaktärer som återkommer i böckerna." (deckarfestivalen.se)

Tidigare böcker i serien:  
Wayne går på casino (2016
Wayne åker till Costa del Sol (2018)  
Wayne och Cecilia (2022). 

Förlag: Vulkan

Wayne och vita döden
Författare: Olle Håkansson
ISBN: 9789189888326
Utgivningsdatum: 2024-09-03