basilica

Jag skriver av lust och glädje, därför började jag författa. Någon tänker kanske att det låter överdrivet. Fast det är så det är, åtminstone när jag skriver som bäst. Självklart falnar glöden ibland. Då brukar jag se mig själv, gubbstrutten från Njurunda, som en seg fjällbjörk. Den reser sig sakta upp efter stormvindar av motgång eller kall kuling som aldrig verkar falna.

Jag minns när jag precis gjort min debut, en thriller med framtidstema. Genren var science-fiction som förkortas SF. En otroligt spännande bok, tyckte givetvis jag själv, men också läsare. Det slumpade sig så att det vid tidpunkten anordnades ett konvent för SF och fantasy i Stockholm. Jag packade en stor väska full med böcker och begav mig glad i hågen dit. Eftersom jag älskar att gå långt, valde jag att promenera till platsen där konventet skulle gå av stapeln, en förort till den kungliga huvudstaden. Ju längre jag gick, desto tyngre blev väskan. Svettig kom jag till slut fram och lade upp böckerna i ett rum där litteratur fanns till försäljning.

Det blev två dagar av samtal med trevliga deltagare och intressanta föredrag. Jag lärde mig att i Sverige läser många fler fantasy än SF och att de svenska SF-läsarna föredrog engelskspråkig litteratur. Det var till och med så att författare undvek att kalla sina böcker för SF. När konventet led mot sitt slut gick jag spänd uppför trappan till bokförsäljningsrummet och funderade på hur många jag sålt. Med en klump i magen såg jag att där fanns lika många som dagen innan. Det var med blytunga steg den sega gubben vandrade tillbaka till Centralstationen.

Nej, vad är det här på väg att bli? En klagosång i skuggornas dal! Låt oss se den andra sidan av myntet, den sida som lyser så mycket starkare. Fantastiskt är det att öppna kartongen från förlaget och sniffa på de nytryckta böckerna, underbart är det att avsluta ett kapitel med ett leende och känna att läsarna kommer att göra detsamma. Men bäst är ändå att få höra någon som inte kunnat lägga från sig boken eller någon som sagt att den lämnat en go känsla i magen. Det är sann lycka!

Så några ord om mina böcker. Okänt besök började jag skriva våren 2018 för att bli släppt sommaren 2021. Uppföljaren Oviss destination påbörjade jag redan 2020 för att komma ut våren 2022. Det trots att försäljningen av den första boken gått knackigt. Som sagt, det är inte försäljningen som är det viktigaste för mig. Jag ville inte göra de som gillade den första boken besvikna genom att inte komma ut med en fortsättning.

Under vintern 2021/2022 kändes omvärlden mörk. Eftersom jag tycker om variation och att utmana mig själv, grodde tanken att skriva en bok i en annan genre. Något som kunde skänka ljus och göra läsare gladare.

Då fick jag idén om den statliga trotjänaren Leena Mäkinen Persson som högst ovilligt måste gå i pension. Boken Pensionären som ingen räknade med handlar om att gå i pension när ens tidigare liv i princip helt kretsat kring arbetet. På sätt och vis är det även en hyllning till alla offentliganställda som varje dag kämpar för att samhället ska fungera. Det är en feelgood med en stor dos av humor och spänning. Jag vill lova att det var en underbar känsla att skriva bokens sista sida, en känsla som jag hoppas att många läsare kommer att uppleva. En läsare sa att det var som att läsa en av Arto Paasilinnas böcker, det värmde mitt hjärta.

Så nu då, blir det någon fler bok? Ja, efter att ha tagit ett litet uppehåll under den mest hektiska tiden med att bidra till arrangemanget av Svenska Deckarfestivalen ska jag fortsätta skriva på ett manus med arbetsnamnet Medicinkvinnan. Det är en spänningsroman kryddad med humor. Jag har även börjat skissa på en uppföljare baserat på den populära karaktären Leena Mäkinen Persson. Kanske börjar jag också snickra på en tredje uppföljare baserat på mina två första romaner. Oberoende vad jag skriver framöver, hoppas jag att min skrivglädje ska göra avtryck. Till slut, följ gärna min Facebook sida Hans skrivarglädje och hansskrivargladje på Instagram. :-)

Hans Söderlund

Tack! Författrinläggen fortsätter. Nästa vecka får ni möta ännu en Sundsvallsförfattare. Han heter Carl Karlström och skriver om Fjanten och Snillerna. Därefter kommer ytterligare tre författare att gästa bloggen innan jul.

✨✨✨