Långfredagen av Sofie Sarenbrant och Carina Bergfeldt
"Ja, långfredag! Men så fruktansvärd lång!" säger Elis till Kristina i August Strindbergs naturalistiska drama Påsk som utspelar sig från skärtorsdag till påskafton. Sofie Sarenbrants och Carina Bergfeldt krymper den tiden i sitt nyutkomna kammarspel Långfredagen och presenterar en dramatisk föreställning som utspelar sig under Långfredagens sista timmar.
Scenrummet är talkshowen Frida-y där tv-stjärnan Frida von Essen bjudit in ett flertal gäster. Programmet har haft uppehåll en tid men startar nu upp med en hemlig gäst i soffan. En person som rör upp känslor och som är hatad av en stor del av Sveriges befolkning. Programmets huvudämne den här kvällen är förlåtelse och med i soffan sitter fängelseprästen David som under flera år arbetat med dödsdömda fångar i USA.
Kvällens diskussioner blir allt hetare och stämningen i studion börjar sakta koka. Plötsligt sveper en svartklädd gestalt förbi Frida och sätter sig i soffan. Personen bär kapuschong, mask och en väst med sladdar. I handen ser hon en apparat med en tydlig avtryckningsknapp.
"Om ni avbryter sändningen dör alla."
Tittarsiffror är viktiga för Frida von Essen och plötsligt har hennes talkshow fler ögon på sig än hon någonsin kunnat drömma om. Alla dörrar är låsta, de är i direktsändning och vad som helst kan hända.
Hur har bombmannen tagit sig in i tv-huset, det rigorösa säkerhetssystemet borde ha reagerat?
I Gropen, regionala ledningscentralens lokaler på Kungsholmen sitter Jocke. Det är fredag och han förbereder sig för kvällens alla "Polisen 112, vad är det som inträffat? Det han inte vet är att att den här kvällen kommer inte bli som en vanlig arbetsfredag. I växelvisa kapitel får vi följa programledaren Frida, studiomannen Pernilla, journalisten Nilo och larmoperatören Jocke in i de händelseförlopp som sker i och utanför tv-huset. Allt drivs framåt i ett mycket högt tempo där spänningen trappas upp minut för minut, timme för timme när klockan går mot midnatt.
Att Sofie Sarenbrant och Carina Bergfeldt kan skriva vet vi sedan tidigare, men deras första bok Födelsedagen var ändå en positiv överraskning för mig och jag har väntat på fortsättningen. Författarnas sätt att lägga in viktiga informerande detaljer och sedan byta berättarperspektiv i nästa kapitel, ger en speciell spänning som jag tycker om. Även om handlingen är fiktiv så finns det många viktiga detaljer som ska stämma för att alla intriger ska gå i lås. När författare skriver om domäner som de rör sig i professionellt blir trovärdigheten ofta hög och det är ett extra plus i de här böckerna.
Bokens titel Långfredagen tar mig tillbaka till barndomens påskhelger. Under 1900-talet, ja redan 1786 fanns ett förbud mot offentliga nöjestillsällningar på just långfredagen. Barnen fick inte leka och kyrkan ansåg att det var mest passande med svarta kläder. 1969 försvann lagen och kyrkan ägde inte längre makten att förbjuda nöjen på påskens första helgdag. Visst fick jag leka, men jag kan fortfarande känna stämningen och se min svartklädda mormor försjunken på en stol vid sitt påskrisprydda köksbord.
Sofie Sarenbrant och Carina Bergfeldtd andra bok Långfredagen är minst lika bra som den första. Flera av karaktärerna finns med i båda böckerna och jag hörde författarna prata om filmmanus på radion i veckan. Här finns en tydlig fingervisning till en fortsättning så kommer den då möjligtvis att ha titeln ……..dagen? 😊
