Pianisten vid fjällsjön av Karin Härjegård

I Karin Härjegårds tidigare böcker om det populära våffelbruket i Fjällnäs har vi fått lära känna Helena och Sonja. Två lärarkollegor som hittat sin plats i Härjedalens fjällvärld. I ett dåtidsperspektiv har vi också fått följa Sonjas vän Hilda som under 70-talet drev en populär våffelstuga. Hilda flyttade sedan från trakten och är nu död. Hennes barnbarn Emily vet inte mycket om sin farmor men hennes nyfikenhet gör att hon utan sina föräldrars vetskap åker upp till den lilla byn där Hilda tidigare levde sitt liv.

Pianisten vid fjällsjön är Karin Härjegårds tredje bok i serien och i Fjällnäs möts Emily och Helena, som nu bor i det hus som en gång var Hildas hem. Där träffar hon också Sonja och genom henne får hon lära känna sin farmor som på många sätt påminner om henne själv.

Här i fjällvärlden får Emily nu möjlighet att ställa sig viktiga frågor om och kring sig själv och sin egen framtid. I Helenas hus finns farmor Hildas piano och när hon trycker ner en ton kryper musiken vidare mot hjärtat. Musiken öppnar en stängd dörr mot ett nytt liv. I en avlägsen säterstuga bortom sjön Malmagen bor Sebastian, mannen hon träffat på hotellet i Fjällnäs. Emily dras till hans spartanska och avskalade liv och hittar en inre ro som hon saknat. Där vid stugans vedeldade kamin känner hon sig hemma. 

Helena som redan tagit flera viktiga livsbeslut och nu renoverar sitt drömhus, har ändå svårt att helt få ordning på sitt känslomässiga liv. Hur stor betydelse har vännen Rickard i hennes vardag och klarar hon av att dela sina livsdrömmar med någon annan. Arbetet med att starta upp en egen verksamhet börjar mer och mer ta sin form och med hjälp av Emily får hon nu ut informationen om restaurangen Hemma hos Helena i en egen hemsida på nätet.  

"NÅGRA DAGAR SENARE fotar jag Helenas händer när hon står i köket och knådar en deg. Jag tar närbilder. De små, små rynkorna, tecknen på ett levt liv, ska synas. Det ska vara en levande bild. Jag har ställt ett stearinljus intill bakbordet och lagt en rödvitrutig handduk bredvid. Jag vill åt det genuina. Det jordnära." 

När jag för länge sedan arbetade med barn och ungdomar använde min chef alltid ordet "knoppa av". Vårt arbete bestod till stor del av att förbereda ungdomar för ett vuxenliv med eget ansvar. Synonymer till "knoppa av" är avskilja, bryta ut, avknoppa och stycka av. Ett av Emilys stora problem är precis avknoppning. Hon behöver avskilja och stycka av sitt eget liv och sin egen vilja. Vid 28 års ålder går hon fortfarande i sina föräldrars ledband och hennes största önskan är att göra dem till viljes. Hennes ekonomiska studier har planerats av föräldrarna och hennes egna intressen har sakta plockats bort. Stickning är en av de få egna intressen hon krampaktigt håller kvar. Emily delar ett komplicerat föräldraförhållande med Helena och Sonja, vilket blir ännu en av de trådar som knyter ihop deras liv. 

Karin Härjegård förmedlar här några frågeställning som är lika förvirrande som naturliga. Hur förverkligar vi våra egna drömmar utan att såra någon annan och är vi ett offer för livet eller kan vi styra vårt liv åt det håll vi själva vill? Vad är viktigast, hur andra ser på oss eller hur vi ser på oss själva?

Kallbaderskan bland fjällen, Sömmerskan och friheten och Pianiasten vid fjällsjön är inga överraskande böcker. De är realistiska, ger en lagon finstämd feelgoodkänsla och bjuder på smärta och sorg, men också på vänskap och klokskap. Naturen, maten och meningen med livet är drivande faktorer i alla de här tre böckerna och språket är okonstlat, välskrivet och passar mig väldigt bra. Det har naturligtvis en betydelse att jag lätt kan lokalisera mig i området kring Fjällnäs, Tänndalen och Funäsdalen, där jag och min familj har tillbringa många sportlov, påsklov och semestrar.

Det här är precis den sorts feeelgood som jag tycker om. Jag ser mig själv sitta i Hilmas gamla kök och dricka kaffe ur koppar med dekorationer av mosippan som är Härjedalens landskapsblomma. Sonja sitter bredvid och Helena serverar oss nygräddade frasvåfflor med hjortronsylt och vispad grädde. I rummet bredvid sitter Emily och spelar Fur Elise på det nystämda pianot.

"I Karin Härjegårds böcker vävs både enkla och svåra existentiella frågor in och bildar en väv av tankar kring vad som är meningen med livet. Författarens yrkesroll som präst känns tydligt märkbar för trots de stora frågorna så finns det ett lugn, en tröst och en drivande kraft i den välformulerade texten." Basilica, blogg 

Den här blurben (citatet) har Bonniers bokklubb och Månadens bok tagit ur min recension om Sömmerskan och friheten. Det uppskattar jag eftersom det är precis det som gör de här böckerna till något speciellt för mig. Det här speglar alla tre böckerna och jag kommer att läsa fler om serien fortsätter. Förhoppningsvis får vi läsa mer om Helenas nyöppnade restaurang "Hemma hos Helena".

Karin Härjegård bor i Duved, Hon skriver sångtexter, noveller, poesi och psalmer och sysslar med berättande och musik. På halvtid är hon fjällpräst i Svenska kyrkan, Åre. (Karin Harjegard.se)

Kallbaderskan bland fjällen utsågs till Årets feelgood 2022.

Böckerna kan läsas fristående men har du inte läst de första delarna så gör det för att få en bättre helhet i berättelsen. De finns också som ljud- och e-böcker.

(null)

Pianisten vid fjällsjön
Författare: Karin Härjegård
ISBN: 9789177717140
Utgivningsdatum: 2024-03-06
Förlag: Printz












Kommentera här: