basilica

I den sista och avslutande delen av Systrarna från Fjällbacka knyter Åsa Hellberg ihop sin familjs historia. En historia om livet för mer än 100 år sedan, om kvinnors beslutsamhet, styrka och inte minst intelligens. Berättelsen byggs upp på ett skickligt, underhållande och överraskande sätt. Kärlek och hopp löper som en röd tråd genom hela serien och jag känner mig både road och berörd när jag avslutat "det sista kapitlet". Det här är en historisk roman när den är som bäst och i mitt tycke Åsa Hellbergs absoluta topp som författare.

Den första delen av serien Inte utan min syster tar sin början 1903 när författarens gammelfarmor Anna och hennes syster Cornelia utmanar den tidens kvinnoroller genom att utbilda sig till sjuksköterskor. Cornelia gör valet att leva ogift och barnlös men Anna väljer trots sin utbildning ett liv som en gift kvinna med barn. Deras val var fria men livet blir inte lätt för någon av dem. 

I del två Aldrig ensam har vi kommit till 1909 och Charlotta Hellberg tar beslutet att resa över till Amerika, precis som Åsas gammelfarfar och fler av syskonen redan gjort. Systern Ester följer också i syskonens fotspår, men familjens yngsta dotter Rut väljer att stanna kvar och utbilda sig till lärare. 

Det sista kapitalet är seriens avslutande del och handlar om tvillingarna Sigrid och Hildur. Sigrid får arbete som maskinskriverska och husa i Fjällbacka och systern Hildur gifter sig med Thomas Hellberg och emigrerar till Amerika. Signes arbetsgivare har två söner, Anders och Henry, bröderna har svårt att hålla sams och Henrys relation till fadern är allt annat än gott. Han söker sig allt oftare till Sigrid som blir osäker på vad han vill ha av henne. Sigrid har tidigare blivit sviken av sin fästman och håller strikt kontroll på sina känslor. Hildur och Thomas lever på gården Wisconsin och får två barn. I breven hem till Sverige beskriver hon sin fantastiska tillvaro med maken och barnen, men förhållandet till Thomas förändras och livet på gården blir tungt och ensamt.

Åsa Hellberg har skrivit många böcker. Serien om Sonja passade inte mig men flärden på hotell Flanagans tyckte jag mycket om. I den här serien har hon valt att beskriva en levande historia från en svunnen tid och det har hon lyckats mycket bra med. Utifrån egen släktforskning bygger hon en skildring där det känns helt oviktigt vad som är sanning och vad som är fiktion. Språket ger en extra tyngd till berättelsen, vilket ökar bokseriens trovärdighet.

Jag har alltid haft ett stort intresse för den svenska utvandringen. Min gammelmormor åkte aldrig till Amerika men flera av syskonen Hazelius lämnade föräldrahemmet under andra halvan av 1800-talet med hopp om ett bättre liv i Amerika. Några av dem kom senare tillbaka till Sverige men historierna om deras resor är få och de som visste mer finns inte kvar i livet. Min mormor hette också Hildur och hennes bror som blev kvar i drömlandet i väst gav sedan ett av sina barn samma namn.

De här kvinnorna är en del i vår historia och de har varit med och format våra möjligheter till ett friare liv. Trots att tiderna sakta förändrades under förra seklet så fortsätter arbetet med de kvinnliga livsfrågorna in i det nya. Jag ser de här tidsdokumenten om dåtidens kvinnofrågor och samhällsproblem som viktiga bevis på hur det varit och vad som hittills hänt, men också på att det fortfarande finns mycket att göra. 

Tycker du om historiska tidsdokument med en blandning av fiktion och verklighet där spännande och intressanta intriger blir till en underbar familjehistoria. Ja, då är de här böckerna om familjen Hellberg från Kville socken i Bohuslän, en klockren läsning för dig.

Sista kapitlet
Författare: Åsa Hellberg
ISBN: 9789137501000
Utgivningsdatum: 2024-06-18
Förlag: Bokförlaget Forum

Aldrig ensam 
Författare: Åsa Hellberg
Utgivningsdatum: 2023-06-27
Förlag: Bokförlaget Forum
ISBN: 9789137501024

Inte utan min syster 
Författare: Åsa Hellberg
Utgivningsdatum: 2022-08-09
Förlag: Bokförlaget Forum
SBN: 9789137159669

En lite petitess som jag ändå måste få lyfta är från den fina bilden på bokens framsida. Jag anar att tanken är att kvinnan är ute på slått och räfsar hö. Men det hon håller i handen är mer en dynggrep än en räfsa och känns malplacerad. Om redskapet ska användas som högaffel (vilket det inte är på bilden) så borden hon i så fall vända på den. Är jag helt fel ute eller kan möjligtvis AI var inblandad i den bilden? 😊