Smittan av Magnus Swan
Vad händer med oss om vi blir bitna av en vampyr, vad är myt och vad är sanning? De frågorna ställer Magnus Swan i sin debutroman Smittan som kom ut i bokhandeln i går. Det här är inga frågor jag brukar grubbla på till vardags. Röda
ögon, slängkappa, hörntänder, blod, vitlök och Transylvanien är det som jag förknippar med vampyrer och så mycket längre räcker inte mina kunskaper.
"Dan Andersson hade länge tänkt resa till Rumänien för att få upplev det land där tron på vampyrer fortfarande lever."
När jag nu fick möjlighet att förhandsläsa Magnus Swans bok Smittan så klev jag över min bekvämlighetszon och gav mig in i en genre som var ovan och främmande. Jag såg ungdomens Greve Dracula framför mig, men möter en sympatisk ung man som lämnar sin trygghet och ger sig ut på sitt livs största resa för att hitta sanningen om sitt stora intresse för vampyrer.
"Han var nu en man på snart 36 vintrar med blont hår, normalbyggnad och med ett hjärta av guld."
Dan Andersson lämnar sin kvinna Louise i hembyn i södra Sverige och tar tåget ner till Mica i Rumänien. Mica "den tysta byn" är en gammal by och slottet där Dan bokat rum har anor från 1500-talet. När han den första kvällen intar sin middag tillsammans med några andra gäster, har han ingen vetskap om vad som lurar i det gamla slottets korridorer.
Smittan är en brutal berättelse som går flera hundra år tillbaka i tiden. De mytomspunna vampyrerna drivs här fram till dagsljuset och hamnar i en kamp med innevånarna på en plats där historiska vingslag från svunnen tid sveper förbi. En kamp som inte handlar om rättvisa och egna val, men där blodtörst och egen överlevnad driver till handling.
I den här berättelsen blir Dan Andersson sin egen antagonist och Magnus Swan bygger upp en känsla där jag som läsare har svårt att inte lockas av patos och driftighet. Hans roll är inte självvald, vilket ökar min sympati och gör hans personligheter oförutsägbara. Språket är lättläst och samtidigt välformulerat. Jag får samma upplevelse som när jag läser en äldre saga, vilket känns relevant för den här berättelsen. Intensiteten mattas aldrig av, men personligen känner jag att bokens 482 sidor hade vunnit på att kortas ner med några sidor.
Vampyrer är kanske folktrons mest utbredda myt och den historia som jag tidigare bär med mig är Bram Stokers greve Dracula. En Draculafigur som är inspirerad av fursten Vlad Tepes Dracula, han regerade i Valakiet i Rumänien i mitten av 1400-talet. Tepes betyder "spetsaren" och fursten fick det namnet på grund av att han avrättade sina fiender genom att borra en påle genom dem. Pålen restes och spetsade långsamt sitt offer. Läser jag på lite så hittar jag berättelser som är 4000 år gamla och kommer från Mesopotamien. Historierna spreds sedan över Östeuropa och senare till Europas västra del. I Transylvanien är traditionen om vampyrer mycket utbrett och där benämns den "döda" vampyren (stigoi) och den mest klassiska som " levande" (moroii). Enligt den rumänska folktron är moroii den mest kraftfulla och våldsamma. Den agriper bakifrån, biter sig fast i halsen och börjar inte dricka blod förrän offret blivit panikslaget och blodet pumpas med högre tryck.
Magnus Swan har stora kunskaper i ämnet och skriver att enligt hebreiska traditioner så var Lillis den första vampyren på jorden, skapad av lera och smuts av Gud. Meningen var att hon skulle bli Adams hustru, men de kom inte helt överens och hon lämnade honom. Gud skapade då Eva och fortsättningen på den berättelsen känner vi alla till. Lillis med varierande namn finns i fler religioner och alla handlar om en varelse som dricker blod från oss levande.
Jag vill alltid tro att den goda människan vinner mot den onda.
Men hur hanteras moral och gudstro i mötet och hur mycket humanitet finns kvar i en vampyr?
Tack! Lava Förlag.
Jag är riktigt nyfiken på Magnus Swans fortsatta skrivande.
Smittan
Författare: Magnus Swan
ISBN: 9789189895553
Utgiven: 2024-08-22
Förlag: Lava Förlag