Mitt i all den intressanta bokvärld som jag befinner mig så finns det några författare som alltid går före all annan läsning och en av dem är Jonas Moström. Jag är en slalomläsare med flera böcker på gång samtidigt men, varje höst när det kommer en ny "Moström" då stannar all annan läsning av. Nu blev det lite "𝘫𝘶𝘭𝘢𝘧𝘵𝘰𝘯" i februari när första delen i hans nya serie 𝙀𝙣 𝙨𝙞𝙨𝙩𝙖 ö𝙣𝙨𝙠𝙖𝙣 kom ut som ljudbok och e-bok.

Moströms senaste bok Blindspår är  svår att slå men jag tycker om karaktären Natalie Svensson och ser mycket positivt på att få möta henne som ung. Jag tycker om Jonas Moströms sätt att skriva, det är enkelt och välskrivet. Som alltid tar han upp flera viktiga frågor kring psykisk ohälsa, kvinnors utsatthet och vårdens otillräcklighet. Hans yrkeskunskap gör att jag känner mig trygg i mitt läsande. En bok skall inte bara roa, jag vill också att den ger mig nya insikter.

I går följde jag Natalie när hon tar farväl av sin gamla mormor, som då också lättar sitt hjärta för att få sinnesro på sin dödsbädd. Med sig får Natalie en uppgift som är allt annat än enkel.

Jag brukar säga att "en Jan Mårtenson är alltid en Jan Mårtenson" och precis så är det med Jonas Moströms böcker också. 

"En Moström är alltid en Moström."

Berättelsen är inläst av Eva Röse och hon gör som alltid ett bra jobb. Boken finns som ljudbok och e-bok