De ville mig väl av Gunilla Vigert

"De ville mig väl! Men jag är jävligt trött på att alltid förstå hur andra har haft det." 

Efter mormor Heddas död hittar Stina en kartong i en garderob. I kartongen finns minnen från den tid när Stina var barn och där ligger också en bunt brev från 60-talet. Några av breven är skrivna av Stinas mamma som berättar hon om sin upplevelse kring att ha en familj med två hörselskadade barn. Stina som föddes döv fick en uppväxt utan teckenspråk och det har satt djupa spår i hennes barndom. På sextio- och sjuttiotalet ansågs teckenspråk förstöra barns möjligheter till att lära sig tala.

 I De ville mig väl av Gunilla Vigert får vi följa Stinas liv som döv och hur det påverkat hela hennes uppväxt. Hennes föräldrar var helt övertygade om att en vanlig skolgång, hörapparat och en tydlig diktion skulle räcka för att ge henne ett bra liv. Den missvisade omsorgen och okunskapen blev till problem för Stina och andra barn som då föddes med en hörselskada. I dag finns mer kunskap och alla har rätt till en fungerande kommunikation.

Vi får här läsa om Stinas uppväxt från 60-och 70-talet samtidigt som vi också för följa det liv hon lever som vuxen. En berättelse med en tydlig röd tråd som visar att teckenspråk är så mycket mer än bara ett språk.

"En gång tog jag med mig mamma till Tyst Teater för att ge henne en chans att uppleva teckenspråkspoesi.

En av mina bästa vänner intog scenen och fyllde den med målande beskrivningar av ett lugnt böljande hav och ett stormande inre. Hela hennes kropp blev till poesi, rytmiskt flöt tecknen in i varandra och ändrade intensitet och tempo när hon växlade mellan att skildra naturens harmoni och karaktärens inre inferno. Efter en stund vann naturen över demonerna och dikten slutade i ett befriande lugn. Det gick rakt in i mitt hjärta och jag glömde tid och rum.

När jag samlat mig och tittade på mamma satt hon och bläddrade i programbladet."

 

Boken är välskriven och lättläst men det känns lite speciellt att läsa de textade dialogerna som visar hur Stina uppfattar de talade orden. När jag kommit några kapitelin i boken blir det lättare.

 "Varför _vär du aldrig då? Och varför går du alltid för dig _älv och _er_ken_elig ut?"


Under min tid på Barn- och Ungdomshabiliteringen kom jag i kontakt med ett flertal barn och ungdomar där alternativ kommunikation var till hjälp. Jag kan inte teckna speciellt bra och definitivt inte fort, men har haft stor hjälp av att kunna lite stödtecken för att förtydliga betydelsebärande ord (TAKK). Min B-uppsats på Mittuniversitetet handlade om kommunikation och autism. I dag har jag tyvärr glömt bort många tecken, men såg i går att mitt yngsta förskolebarnbarn 1,5 år tecknade kaka. Bra att dottern och förskolan ger honom den möjligheten, han är hörande men ett aktivt och livligt barn där ett förtydligande tecken kan vara en fördel och babytecken kan stimulera språkutvecklingen. Att använda tecken som stöd innebär att man förstärker vissa ord genom att teckna samtidigt som man pratar. 

Jag ler när jag läser i boken om persontecken. För många år sedan hade jag en inspirerande och mycket rar teckenspråkslärare som hette Britt-Inger. Hennes personnamn var BI 🐝 -  ett bistick på kinden. När hon tog med oss till en lokal där vi fick träffa hennes döva vänner så förstod jag på riktigt att teckenspråk är ett eget språk med en egen grammatik och uppbyggnad. Något helt annat än tecknad svenska.

"Jag tänker på hur vi döva skämtar om att vi alltid tar hand om disken på julafton. Det finns inget som är lika befriande som att få smita iväg och göra något annat, istället för att lägga all sin kraft på att försöka ta del av ett samtal som man ändå inte har en chans att delta i någon längre stund."


Gunilla Vigert är en hörande författare som arbetat i den teckenspråkiga världen i över fyrtio år. Den här fiktiva berättelsen om Stina har vuxit fram i nära samarbete med Åsa Gustavsson och hennes mamma. Åsa är döv och berättelsen bygger på hennes upplevelser som barn, utan tillgång till teckenspråk. Gunilla Vigert har också gett ut barnboken Fladdermuspojken, tvåspråkiga läromedel och skrivit manus till tolv språkutvecklande barnprogram för döva barn för Utbildningsradion. Hon har också skrivit en av novellerna i antologin Familjeband som Storify Publishing gav ut tidigare i år.

Vad jag förstått så fyller den här boken ett tomrum. Det finns ett flertal biografier men inte många berättelser i romanform. Det är en stark berättelse som visar hur alla påverkas när ett barn föds med ett funktionshinder. För att barn med nedsatt hörsel eller dövhet ska få de bästa förutsättningarna att utveckla sin kommunikation så är det viktigt att de får stöd tidigt. Även föräldrarna behöver stöd och deras förhållningssätt i De ville mig väl visar hur en hel familj påverkases av den okunskap som fanns i samhället på 60-talet.

(null)

De ville mig väl
Författare: Gunilla Vigert
ISBN: 9789198849806
Utgivningsdatum: 2023-05-15
Förlag: Storify Publishing AB

Boken går också att läsa som e-bok.

Teckenspråk och tecken som stöd.
"Teckenspråk är ett eget språk med en egen grammatik och uppbyggnad. Kroppsspråket har stor betydelse likaså ögon, ögonbrynen, kroppsställning, haka."

"Forskning om svenskt teckenspråk har pågått på lingvistiska institutet på Stockholms universitet sedan 1972. Verksamheten påbörjades av professor emerita Brita Bergman och forskningen har haft en stor betydelse för det svenska teckenspråkets ställning."

"Varje land har sitt eget teckenspråk, som har utvecklats på samma sätt som det talade språket. Det finns till och med dialektala skillnader inom länderna. Men döva från olika länder förstår varandra rätt bra ändå, eftersom teckenspråket är visuellt och till viss del är bildlikt eller avbildande som man brukar säga."

"Det svenska teckenspråket finns med i Språklagen (2009:600) som trädde i kraft den 1 juli 2009. Lagen innebär ett starkare skydd för språket och reglerar att det allmänna har ett särskilt ansvar att skydda och främja teckenspråket samt göra det möjligt att lära sig, utveckla och använda teckenspråk (§ 9 och 14.2)." (sdr.org)

"Tecken som AKK (TAKK) är en metod för att stödja kommunikation. TAKK bygger på tecken i det svenska teckenspråket. Betydelsebärande ord tecknas samtidigt som man talar."

"I läroplanen för förskolan (Lpfö 18, Skolverket, 2018) finns formuleringar som förskolans personal och dess rektor har att omsätta i praktiken. I den här artikeln behandlas det som gäller teckenspråk i förskolan. Språklagen säger att "den som är döv eller hörselskadad och den som av andra skäl har behov av teckenspråk ska ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda teckenspråket" (14 §, SFS 2009:600, Regeringskansliet, 2010). Det är också denna formulering som ligger till grund för liknande ordalydelser i läroplanen för förskolan. (skolverket,se)