Mördaren ljuger inte ensam - en Maria Lang från 1949

En av programpunkterna på Deckarfestivalen i Nora var en bokcirkel om Maria Langs första bok Mördaren ljuger inte ensam. Boken gavs ut 1949 och efter det kom en ny deckare varje år i sammanlagt 42 år. Hon skrev också en novellsamling och fyra ungdomsböcker och hennes sista bok kom 1990. Veckan före festivalhelgen läste gubben och jag boken och ingen av oss blev besvikna.

"Av någon anledning tycktes mig luften tung att andas, och med ens visste jag att jag inte var ensam under granvalvet. Jag höll andan och lyssnade, men vad jag hörde var endast haglets trummande och stormens tjut."

I mördaren ljuger inte ensam börjar historien om den litteraturstuderande professorsdottern Puck Ekstedt och historikern Einar Bure. Boken utspelar sig på en enslig ö i Skogasjön där några unga akademiker tillbringar en helg tillsammans. Kärleken spirar mellan Puck och Einar och allt är bäddat för några underbara dagar med god mat, goda drycker och trevlig samvaro.

När skulptrisen Marianne Wallman och hennes väninna Viveka oanmälda dyker på ön förändras stämningen. Marianne har tidigare varit förlovad med sommarhusets värd Rutger Hammar. Ett förhållande som avslutats på ett abrupt sätt och ingen i sällskapet vet varför. Gästerna försöker ändå hitta sin plats i det stora huset och i omgivningen kring ön som erbjuder vacker skogsnatur och svalkande bad. Plötsligt förändras allt när Puck gör ett makabert fynd i en undanskymd grandunge. När polisen inte tar hennes uppgifter på allvar tillkallas Einars gamle vän kommissarien Christer Wijk.

Här börjar en klassisk pusseldeckare där Puck är berättaren och tillsammans med Einar blir hon också en del i Christer Wijks polisarbete. Jag vet inte vad dagens utredare skulle säga om tillvägagångssättet men som läsare blir det här intressanta och intima förhör som är vitt skilda från dagens polisdeckare och förhör i stora polishus. I händelse efter händelse yppas mer och mer av karaktärernas bakgrund och ledtråd läggs till ledtråd. Puck är både skarpsynt och intelligent och efter att ha sett filmen som kom 2013 där hon gestaltades av Tuva Novotny blir hon min Puck i boken också. Även om jag läste boken som mycket ung så står filmens gestaltningar av Tuva Novotny som Puck, Linus Wahlgren som Einar och Ola Rapace som kommissarie Wijk nu i focus vilket är på gott och ont. Jag hade gärna skapat mina egna bilder av dem i sann 40-tals anda.

Maria Langs personer och miljöer är väl beskrivna. Språket känns tryggt och igenkännande för mig som började mitt läsande på tidigt 60-tal. I tidens anda så har titlar och utseenden stor plats i handlingen och även om ingen beskrivs som direkt ful så är kontrasterna mellan vacker och alldaglig stora. Som den högst raffinerande primadonnan Lil Arosander och hennes sällskap, den bildsköne unge guden Georg Malm.

Att skriva om en homosexuell kärleksrelation i en roman var inte vanligt på slutet av 40-talet och det var en av de saker som diskuterades i den bokcirkel som var en av festivalens höjdpunkter. Författaren lämnade inte ut något om sina egna kärleksrelationer och ingen vet i dag om hon hade något fast förhållande. Däremot utmanade hon manliga yrkesområden som rektor och författare. Hon var bra på att bygga sitt eget varumärke och blev snabbt Sveriges deckardrottning och jämfördes med Agatha Christie. Maria Lang var en sällskapsmänniska som tyckte om att stå i fokus och hennes bästa tid var på natten, då skrev hon och då träffade hon sina vänner. Hon visar också på stort intresse för mat och kultur i sina böcker. Under de här sista veckorna har jag bara hunnit skrapa på ytan av allt som finns skrivet om författarens liv, men av det jag hittills läst och hört så var hon en komplicerad personlighet och lockar mig till fortsatt läsande.

Det känns som Dagmar Lange här använder sin pseudonym Maria Lang för att lyfta ämnen som inte öppet diskuterades i slutet på 40-talet. Det finns många frågor som berör mig i den här boken och jag ser den inte bara som en pusseldeckare och en klurig mordgåta. Naturligtvis finns här många synsätt som förändrats under de år som gått men i det hela är inte boken så mossig som jag hade befarat. Den är helt ok att läsa Maria Lang fortfarande in på 2020-talet. Efter att ha sett det stora intresset för festivalen till minne av författaren där biljetterna snabbt tog slut och efter att jag lyssnat på författarpanelen i bokcirkeln, så vet jag att jag inte är ensam om att ha den åsikten.

Nu fortsätter vi vår läsning med Kung liljekonvalje av dungen som jag också läst och sett som film tidigare.

Dagmar Lange (Maria Lange) föddes den 31 mars 1914 i Västerås och dog i oktober 1991 i Nora. Hon ligger begrav på Nora kyrkogård.

  (null) 

Vi avslutade vår resa i Maria Langs fotspår med att stanna några dagar i Västerås där våren kommit längre än här i Sundsvall.

(null) 

Där ute någonstans i Skogasjön låg ön som den här boken utspelade sig på.

(null)

 
Bokcirkels deltagare var författarna Ulf Durling, Sara Strömberg, Ulf Kvensler och litteraturvetaren Peter Kostenniemi. Moderator: Marie Lundström från Lundströms Bokradio. Med på bilden finns också Nisse Scherman som guidade oss från en programpunkt till en annan. 
 
(null)
 

Den sista utgåvan av boken ser ut så här.  Boken på översta bilden är en utgåva från 2013 samma år som boken filmatiserades.

Författare: Maria Lang
ISBN: 9789113090399
Utgivningsdatum: 2018-05-15
Förlag: Norstedts

PS. Innan jag nu hunnit skriva klart den här recensionen så har gubben redan läst ut Kung liljekonvalje av dungen och greppat Skammens väg av Pascal Engman och Johannes Selåker. Engman är en av hans stora favoriter. DS