Det blev en tuff höst.

 "Vid jul hade hon tappat allt hår. Det var riktigt jobbigt" 

Varför skriver jag det här i dag?

Jo, jag såg en annons i vår lokala tidning med texten i citatet. Den är undertecknad av "Ronja, mamma till Juni 5 år". Ord från en mamma som skulle kunnat vara jag och ett viktigt och känslomässigt budskap från Barncancerfonden inför julen.

EmmeSelina var tapper, men den dagen i december när hennes hår började släppa grät hon. Hon visste vad som skulle komma för peruken låg nytillverkad och väntade i hennes rum - men i håret fanns hennes identitet och där och då fick livet en annan vändning. Idag mår Emma Selina bra, hon är 40 år, har tre underbara barn och lever det liv hon vill leva. Men vägen dit har inte alltid varit enkel, för cytostatikans biverkningar och rädslan för återfall har ofta gjort sig påminda.

Det har hänt mycket med cancervården sedan 1999 och det är det som jag vill belysa med det här inlägget. När Barncancerfonden grundades 1982, samma år som EmmaSelina och hennes tvillingbror föddes, dog de flesta barn som insjuknade i cancer. Barncancerfondens vision är att utrota barncancern men för att det ska ske så behövs mer forskning. Deras insamlingar har stor betydelse och i dag överlever cirka 85 procent av de barn som insjuknar i cancer i Sverige. Forskningen har gjort att den siffran ökat med 5 procent bara under de senaste åren.

Att ge en julgåva till Barncancerfonden är ett enkelt sätt att bidra till deras viktiga arbete. Blodcancerförbundet och Blodsjukas förening Västernorrland har också betytt mycket för oss alla under åren. Att möta andra i samma situation är viktigt och alla lokala föreningar gör ett bra jobb.

I dag tänder jag mina två 𝙖𝙙𝙫𝙚𝙣𝙩𝙨𝙡𝙟𝙪𝙨🕯️🕯️för alla som någon gång drabbats av cancer och för att vi får fira jul med våra barn, barnbarn och alla andra familjemedlemmar i år igen.

 "Tacksamhet är inte bara den största dygden,
utan även den som föregår alla andra."

(Visdomsord från den romerske politikern och författaren Marcus Tullius Cicero)

En bok att läsa i både med- och motgångar är Övervintring av Katherine May. En bok som manar till att stanna upp till eftertanke och följa budskapet. "Jag vet att jag måste gå rakt igenom mörkret. Steg för steg tills jag kommer ut på andra sidan." En personlig och mycket vackert skriven bok om hur vi bemästrar det som kallas livet. Jag bär med mig den i mitt hjärta.❤️

Det finns så många saker i den här boken som jag kan relatera till och som påverkar och berör mig känslomässigt. Katherine May ställer sig frågan om vad som händer när någon anhörig blir sjuk, när vi efter några sömnlösa nätter upptäcker att det är en resa vi inte kan avboka. Vi kliver på bussen och följer med för att finnas med, men behöver samtidigt hitta vårt eget liv i den turbulens som uppstår. Jag vet, jag har själv stigit på den där bussen tillsammans med EmmaSelina och det jag också vet är att det tog många år innan vi återvände. Ingen kan heller säga om och när vi måste resa på nytt.

När sjukdomar knackar på hos en familj sker förändringar på många olika sätt. Ändrade beteenden, ändrade tankar och allt det som följer i de spåren. Det är viktigt att förbereda sig för en mörk vinter. Att byta fokus från att uthärda vardagen till att skapa ett nytt liv. 

 Min recension av boken.

Övervintring
Författare: Katherine May
Utgivningsdatum:  2022-01-24
Förlag: The Book Affair
ISBN: 9789198652543