Boken Vera av Anne Swärd - behaglig och obehaglig på samma gång?

Jag läser många nyutgivna böcker och väntar oftast med spänning tills den dag böckerna släpps. Ibland hittar jag nya författare och går då ofta tillbaka och läser tidigare böcker i samma serier. Mer sällan dyker det upp helt okända svenska författare som jag inte träffat på eller hört talas om, men som har ett flertal boksläpp bakom sig. Anne Swärd är en av dem, helt okänd för mig fast hon sedan förra våren är invald i Svenska Akademin på stol nummer 13. Kanske borde jag ta fram skämskudden, men jag är glad att jag fick hennes bok Vera av en äldre dam med rekomendationen att läsa den. Anne Swärd har skrivit fem böcker, Vera kom ut hösten 2017 och i april 2020 kom hennes senaste bok Jackie.

Sandrine kommer till Sverige direkt från kriget. Året är 1945 och det har precis blivit fred i världen. Hon har falsk identitet, kan inte språket och vet att hon kommer att föda ett oönskat barn i ett helt nytt och okänt land. I bokens början gifter hon sig med den äldre kvinnoläkaren Ivan Ceder, brölloppet hålls ute på en skärgårdsö och Ceders alla famljemedlemmar finns på plats. Barnet Vera föds under den bistra bröllopsnatten och blir därefter omskött av familjens jungfru. Vera kan inte ta till sig barnet och ser henne som ett resultat av en tid i ett fängslande förhållande och som en ständig påminnelse om två män. En hon vill minnas och en hon vill glömma.

Författaren bygger sakta upp handlingen genom att låta delar från Sandrines barndom och tidigare liv varvas med hennes dagar i den Cederska våningen på Strandvägen i Stockholm. Jag sögs in i handlingen på ett sätt som gjorde att jag stundvis befann mig i en värld full av hemligheter, lögner och en ständig kamp för att överleva. Men även om jag förstår att Sandrines värld ända från barnsben varit annorlunda och stundtals brutal så har jag svårt för att ta henne till mig som person. Hennes beteende gör mig frustrerad, jag har aldrig trott på arvsynd och har svårt att förstå hur en mamma-barn relation kan utvecklas som den mellan henne och dottern. Hennes tysta sätt att låta sig styras av andra berör mig på ett obehagligt sätt. Men vem är jag att döma andras reaktioner i ett liv som jag bara läser fragment av. Vackert språk och målande beskrivningar som upplevs som dova och mörka, tysta och förlamande. Slutet ger inga svar på hur framtiden blir för Sandrine och hennes dotter och jag kan inte låta bli att måla upp olika livsalternativ för dem, var för sig eller som det lyckliga slutet där mor och dotter lever lyckliga tillsammans.

Kan en bra bok vara behaglig och obehaglig på samma gång? 

Mitt svar är JA.      
En sak som jag vet säkert är att 
Anne Swärd är en fantastiskt skicklig författare som jag kommer att läsa mer av i framtiden.

 

Antal sidor: 345  
Utgivningsdatum: 2017-09-01
Form: Acedo, Sara R
Förlag: Albert Bonniers Förlag

ISBN: 9789100172336

  (null)