Påskekrim 2020 - Dödslistan av Anna Jansson
På Jonas Moströms hemsida under "pressklipp" finns HÄR ett citat från mitt inlägg om hans senaste bok Skytten och det känns väldigt roligt eftersom jag är en av många i hans stora beundrarskara. Jag väntar med spänning på hans nästa bok Kameleonten som släpps den 8 oktober i år.
Årets påskekrim blev DÖDSLISTAN av Anna Jansson.
Anna Jansson firar 20 år som författare i år och det gör också bokserien om Maria Wern. Hennes böcker har sålt i mer än fyra miljoner exemplar i Sverige och blivit översatta till 17 olika språk. Jag har mött författaren när hon varit här i stan på en författarkväll på bokhandeln och på förra årets deckarfetival, där hon berättade lite mer personligt om hur hon skriver sina böcker
Dödslistan handlar om kvinnor och våldtäktsmän och om hur någon tar lagen i egna händer. Agnes Mellgren som utsattes för en våldtäckt tidigt i högstadiet har svårt att glömma vad som hänt och när hon vid tjugoårs ålder vågar berätta för barnmoskan Elisabeth får hon tipset att gå med i facbookgruppen Ullsaxen. I gruppen söker våldtagna kvinnor förståelse och stöttar varandra. Efter att några män hängts ut på sidan blir deras namn listade till en dödslista där flera av männen sedan hittas mördade. Alla ligger nakna och med de ädlaste ägodelarna avklippta med en ullsax och med namnet Erinya inristat på brösten.
Åke Ragnarsson från rikskrim kommer till ön som förstärkning för att leda arbetet med fallen men hans cigarettbolmande och det sätt han arbetar på passar inte riktigt gotlandpolisen och definitift inte Maria Wern. Hon vill heller tro att han skyddar någon eller att han själv är inblandad i det som händer. På grund av en vattenskada i sin lägenhet hamnar Maria Werns svåger Erland Berström, genusvetare och feminist, på vardagsrumssoffan hemma hos Mara och hennes familj. Maria försöker få honom att flytta ut igen men hennes man Björn har svårt att säga nej till sin bror. Kevin Bjärås, poliskollega till Maria driver ett eget span på vålstäcktsmännen, det gör hans fru väldigt upprörd på grund av svartsjuka och för att han inte finns tillgänglig när deras dotter behöver läkarvård på sjukhuset. Jarita Bjärås tidigare upplevelser får här en fortsättning när hennes rättegång i tingsrätten tas upp igen när domen överklagas till Svea hovrätt.
Agnes råkar ut för en trafikolycka, liknande en som inträffat några år tidigare och som då dödade hennes pappa. Hon överlever men någon är ute efter att döda henne, kan det vara samma person som ligger bakom båda smitningsolyckorna och är det samma person som dödar och lemlästar våldtäktmännen? Vem kan Agnes lita på och vem blir nästa offer på dödslistan?
Jag har trampat runt både inom och utanför Visbys murar, vilket gör att jag känner igen mig i en del av den miljö som handlingen utspelar sig i. Boken är både lättläst (lättlyssnad) och spännande. Den tar upp ett viktigt och obehagligt tema, men det berör mig konstigt nog ändå inte som det borde göra. Kanske beror det på att jag läst böcker med samma tema tidigare som berört mig mer, som tex. Flickorna som sprang av Simon Häggström. Det känns tryggt att känna till en del av bokens karaktärer, men naturligtvis också intressant med att nya vävs in i berättelsen. Ibland tror jag att jag av misstag spolat tillbaka i handlingen för det finns en del upprepningar som känns lite onödiga. Jag tycker ändå om Anna Jansson sätt att skriva. Jag lyssnar på talboken långa stunder i taget när jag är ute och promenerar och den här boken passar till det, handlingen drivs snabbt framåt och det är hela tiden något som händer. Boken sista kapitel väcker en viss nyfikenhet på vad som händer i nästa bok. Förhoppningsvis blir det en nästa och den vill jag självklart läsa.
ISBN9789113101415
Mer om boken Flickorna som prang av Simon Häggström HÄR
Inlägget kom ett dygn senare än jag planerat med så blir det ibland.
God fortsättning på annandag påsk!
