”Det största i livet sker ofta utan förvarning. Plötsligt står vi där överrumplad av lyckan, eller den djupaste sorgen.

Den där eftermiddagen i höstas när jag gick ut genom en port i centrala Stockholm med fyra kassar och en bukett blommor – ja, då öppnades avgrunden. Rakt framför mina stövlar.”

Det här citatet har jag hämtat från Karin Thunbergs gästkrönika i Må Bra nr 7 2013, där hon berättar om hur det känns att lämna en fast anställning och om frågeställningen, - vad händer sedan?

”När man inte längre är den man brukar vara, när hela ens gamla identitet rämnar, eller i alla fall rubbas – ja vem är man då?”

Hon skriver om hur hon letar ledtrådar och provar nya vägar och om hur hon hittar orden som tryggar och bär. Att vi nöts ut som gamla älsklingskoftor och att vi behöver byta kostym och ömsa skinn. Jag har inte så svårt för att sätta mig in i den här frustrationen eftersom jag för några år sedan själv lämnade min arbetsgivare med samma frågeställning som Karin Thunberg

-          Vad händer sedan?

I dag vet jag att jag gjorde rätt som bytte ut min gamla älsklingskofta mot frustrationen av att sakna identitet. Jag skaffade mig en ny älsklingskofta och en ny identitet men vet aldrig när det är dags att gå ut i avgrunden igen. Det jag har med mig är erfarenheten och vetskapen om att det inte är farligt att vara frustrerad. Det är inte farligt att gå utanför sina bekvämlighetszoner och det är inte heller farligt att ömsa skinn. Det är bara början till någonting  nytt.   

Det är flera budskap i Karin Thunbergs personliga krönika som jag vill dela med mig av. Hon skriver om en intervju i Svenska Dagbladet med Lunds biskop Antje Jackelén som säger att meningen med livet är att leva nära Gud och varandra, nära naturen, nära historien och framtiden, nära den jag håller på att bli. Om vi stänger alla dörrar och begränsar våra möjligheter, om vi inte tror oss kunna eller våga något nytt så hamnar vi i en återvändsgränd – det handlar om att ta sig själv på allvar på rätt sätt. Det handlar om att ta sin egen otillräcklighet på allvar.

I mitt arbete träffar jag varje dag personer som på olika sätt drabbats av livet. En sak som alla har gemensamt är att de minst en gång  gått från en fast anställning och ställt sig frågan – vad händer sedan?

Som mentor har jag ett flertal gånger fått höra  – det är bra med dig för att du vet hur det känns.

 

”Skäms inte för att du är människa, var stolt!

Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.

Du blir aldrig färdig, och det är som det skall”

 

Tomas Tranströmer

 

 

Källa: Må Bra nr 7 2013