basilica

Sist skrev jag om vårdträd och minnen från hembygden. Kanske börjar jag bli gammal eftersom nostalgin stundtals kryper på mig

Förra våren såldes mitt barndomshem och den som bott där längst var naturligtvis mamma eftersom pappa gick bort för ett antal år sedan. När jag stängde dörren för sista gången lämnade jag en hel del kvar, både minnen och saker, men det kändes skönt att få lämna de här tingen kvar där de hörde hemma.

Kvar som minne från tomten har jag den här syrenen som jag tog för över 25 år hemma hos mina föräldrar. Den står nära vattnet och har fått utstå mycket sol, havsstänk och kraftiga stormvindar men växer sig större och kraftigare för varje år som går.

Sent på kvällen före sommarsolståndet såg den ut så här.