basilica

"För mig blir Molly en nutida Kitty Drew och jag är tillbaka till Kittyböckernas storhetstid. Böckerna som är en av orsakerna till min läsglädje och jag älskade att följa hennes äventyr i de nordamerikanska delstaterna. Böckerna skrevs av pseudonymen Carolyn Kernell och160 böcker har översatts och släppts i Sverige. De är en av de mest populära serierna i B Wahlströms ungdomsböcker. De första böckerna skrevs på 30-talen och den första översatta boken släpptes här 1952 med namnet Kitty som detektiv."

 Jag bestämde mig då för att läsa en av böckerna för att känna av hur jag upplevde en Kittybok som vuxen och mer läsvan. På en julmarknad hittade jag Kitty och diamantstölden som kom ut 1965 hos Wahlströms Bokindustri AB. Originalets titel var The Mystery at Lilac Inn och seriens fjärde bok som skrevs 1930 och vad jag kan se så gavs den också ut i USA 1955.  

1965 var jag 10 år vilket gör att jag föddes samma år som nyutgåvan kom ut i USA. Orginalet släpptes samma år som min pappa föddes, vilket i år är för 94 år sedan. Den här boken blev en riktig nostalgitripp och den påverkade mig mer än jag någonsin hade anat.

När Kitty träffar sin vän Emily Crandall får hon veta att vännen precis ärvt en värdefull samling juveler. När juvelerna ska överlämnas till Emily av mrs Willoughby så går hon och hennes väninna mrs Potter in på Wärdshuset Syrenen för att ta en kopp te. Plötsligt sker det en trafikolycka ute på gatan som tar alla gästers uppmärksamhet och där och då försvinner väskan med Crandallska juvelerna. 

Naturligtvis blir Kitty och hennes far Carson Drew inblandad i stölden. Eftersom fadern är upptagen i en viktig juridisk rättegång så får Kitty överta fallet med de Crandallska juvelerna. 

Som alltid tar Kitty sin uppgift på allvar och åker runt i sin bil för att ta reda på mer om Wärldshusets personal, om arbetssökande hembiträdet Mary Mason och om en mycket märklig man.

I bokens slut är Kitty som alltid hjälte, precis som i alla Kittyböcker jag minns …..slutet gott…..allting gott.

Jag minns hur jag fascinerades av Kitty som hade egen bil och levde ett självständigt liv. Hon var många år äldre och levde ett helt annat liv, men ändå var hon en karaktär som jag indentifierade mig med. Önsketänkande naturligtvis, men det är väl en del av att känna sig involverad i det som sker i en en bok. Att uppslukas och följa med in i handlingen. Jag hade svårt att uttala alla namn i böckerna och min pappa gav rådet att strunta i det och ge dem egna namn, vilket underlättade då men det rådet har jag senare omvärderat

Det som förvånar mig mest är språket. Det är en del ord som inte är lika vanliga i böcker i dag, men språket passar mig bra även som vuxen. Det ger en förståelse för hur mitt eget språk utvecklades som barn och tonåring. Jag anar att jag har Kittyböckerna att tacka för mycket, tex. intresset för kriminalromaner.

Naturligtvis finns här många sammanträffanden och tillfälligheter som driver handlingen framåt och Kittys sökande tar henne ut på riskfyllda strapatser. Lite naivt och förutsägbart, men jag roas fortfarande i vuxen ålder. Vilka uppgifter som omfattades av sekretess och tystnadsplikt på 30-talet  när boken skrevs vet jag inte, men den funderingen har jag forfarande ibland när läser nyskriva detektivromaner. Jag har inte läst någon Kittybok på originalspråk och kan inte bedöma översättningen och jag vet inte heller hur språket varierar utifrån de olika spökskrivarna. Om någon vet så hör gärna av er.

Kanske kommer jag att läsa seriens sista bok också med tiden. Sammanlagt blev det 175 böcker, varav 142 gavs ut på svenska. De sista 15 böckerna kallas Alladinserien och gavs ut i USA på förlaget Alladin en underavdelning till Simon & Schuster.

Vem var då Carolyn Keene? 
Hon framstod länge som ett mysterium men i verkligeheten fanns ingen författare med det namnet. Edward L. Stratemeyer föddes 1862 och skrev ett flertal bokserier, även för pojkar. Han älskade att hitta på berättelser och hann själv inte skriva ner alla. För att lösa det problemet anställde han andra författare som hjälpte honom (spökskrivare). Tillsammans med journalisten Mildred Wirt Benson började han skissa upp för Kittyhistorierna och den första Kittyboken publicerades 1930. I maj samma år avled författaren av lunginflammation vid 67 års ålder. Varje vecka skrev tusentals flickor brev till Carolyn Keene. Breven hamnade hos förlaget och ibland svarade Milred Wirt Benson på breven och signerade dem Carolyn Keene, Milred Wirt Benson. Edward L. Stratemeyers långsiktiga strategi visade sig hålla mycket bra. Det gick att producera bokserier under en längre tid utan att vara beroende av enbart en författare.

Så här kallas Kitty-böckerna i olika länder:  Sverige: Kitty  USA : Nancy  Finland : Paula Frankrike : Alice Roy  Norge : Frøken Detektiv

Referenser: (kittydrew.com) och (hemtrevlig.se)