basilica

Vi är många som läst Karin Härjegårds böcker om Helena och hennes vänner i Fjällnäs. Vi har kännt dofter från våffelstugan på fjället och Helenas kulinariska kokkonst. De fem böckerna genomsyras av en klokskap som säkert gett fler än mig ett lugn och en inre ro. För mig har minnesbilderna varit många, från vintrar på fjället och vandringar i Härjedalens vackra natur. Seriens personligheter har varit lätta att ta till sig och jag tänker med värme på Helena, Sonja, Hilda, Emily, Anna-Britta och Fredrika.

”Det här är precis den sorts feeelgood som jag tycker om. Jag ser mig själv sitta i Hildas gamla kök och dricka kaffe ur koppar med dekorationer av mosippan som är Härjedalens landskapsblomma. Sonja sitter bredvid och Helena serverar oss nygräddade frasvåfflor med hjortronsylt och vispad grädde. I rummet bredvid sitter Emily och spelar Fur Elise på det nystämda pianot.” (Citat ur min recension av Sömmerskan och friheten.)

I sin nya serie om byn Valmåsen tar Karin Härjegård nya grepp om mig som läsare. De existensiella frågorna med tankar kring livsvillkor och meningen med livet finns kvar, men acceptansen och lugnet tar helt nya vändningar. 

Serien Valmåsens döttrar startar med När vatten närmar sig och bygger på verkliga händelser där vi växelvis får följa tvillingarna Elsa och Rut i Härjedalen och Elsas dotterdotter Cecilia i ett nutida Sundsvall. Systrarna och deras föräldrar tvångsflyttas på 50-talet från Valmåsen och tvingas se sin by dränkas i vatten, vilket blir en central del av den här historien.

I När vatten stiger har Cecilia har lämnat sina tre barn och sin man i huset på Alnö och flyttat in i en egen lägenhet i centrala Sundsvall. Hennes yrkeskarriär som vägledande coach har börjat dala och det finns något som skaver i hennes liv. När den förtrogne själsfränden och älskaren Kristian plötsligt tar avstånd, börjar tilltron till den egna förmågan svaja och Cecilia navigerar på mycket djupt vatten. 

Hennes ambivalens blir till en snara kring hennes hals, hon söker bekräftelse hos sin man och barnen men försöker samtidigt hitta trösten hos Kristian. Familjens bakgrund har alltid varit okänd för henne. När mostern Rut nu öppnar upp och berättar om det trauma som familjen upplevt, får hon en inblick i familjens historia och vad som hände när sjön Lossen reglerades och byn Valmåsen dränktes under vatten.  

Systrarna Elsa och Ruts liv påverkas på olika sätt av regleringen och berättelsen kring det som är grunden och rötterna till Cecilias liv växer sakta fram.  

Här tar flera av personerna en helt annan form än i författarens tidigare serie. Jag hade svårt att ta till mig Cecilia som person i den första boken och här blottas också andra i hennes familj som oroar och gör mig både arg och upprörd. Jag förstår att det finns underliggande orsaker, men jag reagerar mycket starkt, även i fiktiva böcker, när karaktärer blir till sina egna antagonister. Det här ser jag som en styrka hos Karin Härjegård, precis som när Katarina Widholm skriver om karaktären Betty som både roat och upprört mig. Det är skickligt att skapa genuina personligheter, kraftfulla och samtidigt svaga medmänniskor som ger motstridiga känslor och förvirring hos mig som läsare. Det föder nyfikenhet kring vad som formar oss till den vi är av gener, uppväxt, vägval och livshändelser. Författarens erfarenhet från samtal med människor både i glädje sorg framgår tydligt i den välformulerade texten och nu väntar jag på trilogins sista del för att få svaren på flera av mina frågor. 

 

När vattnet stiger
Författare:  Karin Härjegård
Utgivningsdatum: 2026-08-05
Serie: Valmåsens döttrar 
Förlag: Bokförlaget Forum
ISBN9789137162348

Min recension av den fösta delen När vatten närmar sig.

”Karin Härjegård är författare med hjärtat i fjällvärlden. Hon bor i Duved, tillsammans med sin familj. Under många år var hon verksam som fjällpräst i Svenska kyrkan i Åre. Karin debuterade som författare med historiska romaner, innan hon började skriva feelgood." (forum,se) 

(När jag nyligen reste genom Härjedalen fick min GPS markera byn Valmåsen och jag såg vägskylten  jag åkte förbi)