basilica

Jag läste  i ett inlägg på Jenny Töredals instagramkonto att hon besökt Marsfjället i Vilhelmina kommun. Någon kommenterade och tipsade där om Bernhard Nordhs böcker och plötsligt blev jag 18-19 år gammal och följde Bodil och den store Haldor på vandring kring gruvbrytningen i Ljusnedal bruk i slutet av 1600-talet. Böckerna i Bernhard Nords serien om Bodil heter Fjällbruden, Bodil Jonsdotter och Bågskytten.

Under 70- och 80- talet semestrade jag en del i Härjedalsfjällen och gick i Bodil Jonsdotters fotspår över gränsen från Fjällnäs till Norge och på vandring upp till Mittåkläppen. De här tre böckerna om Bodil är författarens sista och de som jag tyckte allra mest om av alla de 27 böcker som han skrev. 

I Marsfjällets skugga och flera andra av böckerna utspelade sig från mitten av 1800- till början av 1900- talet i trakterna kring Marsfjället och handlade om familjen Pålsson som vandrade genom lappländska vildmarken i fem dygn fram till foten av Marsfjället för att där skapa sig en bättre framtid som nybyggare. Jag har förstått att alla hans historiska romaner har verklighetsbakgrund.

Som nygift i början på 80-talet fick jag flera delar i ett bokband med 40-talets populära författare, med omslag gjorsför att pryda en bokhylla på 40-50-talet. Orangefärgade böcker med lagomt tjockt omfång som jag bevarade och läste i sommarhuset vid havet under några år. Jag hade då redan läst flera av dem, men under de åren avslutade jag läsningen av Bernard Nordhs vildmarksskildringar. Boklanderligt finns tyvärr inte kvar i dag men tankarna kring flera av handlingen i Nordhs böcker återkommer fortfarande ibland. Som när barnen fick äta lämmelsoppa i Marsfjällets skugga, Bodils våffelgräddning över öppen eld i sin lilla stuga och det mycket starka slutet i Ingen mans kvinna, som filmatiserades 1953.

Bernhard Nordh föddes 1900 i Björklinge socken och avled !972 i Uppsala. Han var verksam som författare under åren 1936-1971. Böckerna tillhörde inte finkulturen och lästes mest av landsortens arbetarklass som också läste Sigge Stark, Sven Edvin Salje och Margit Söderholm och till den läskretsen tillhörde jag.

Den som vill veta med om författaren och hans böcker hittar det på Bernhard Nordh sällskapets hemsida. Några av böckerna finns fortfarande att köpa i bokhandeln och på bokbörsen. I Marsfjällets skugga kom som ljudbok 2024, uppläst av Hervor Sjödin.

 

✨✨✨

Jag vet att ett flerta citat ur mina recensioner finns hos Bonniers bokklubb och ibland dyker det upp något i en nyutgiven bok jag läser också. Den här veckan dök tre citat upp i flödet på Instagram, otippat med så många samtidigt, men roligt att så författarna läser mina recensioner och att citaten lever vidare.

 

Vart du än går av Emelie Ericsdotter. 

Min recension hittar du här.
Emelies författarinlägg här.

Huset vid regnbågens slut av Annika Rolfsdotter.

Min recension hittar du här.

Lönndörren av Susanne Fellbrink 

Min recension hittar du här

✨✨✨

Den här veckan har delats mellan stan, havet och inlandet. Efter några kalla och regniga dagar i stugan vid havet åkte vi hem för tvätt och häckklippning. Äldsta barnbarnet kom med den motordrivna häcksaxen och friserade vår och grannens brudspirea. Det borde gjorts efter midsommar men allt har sin tid. I inlandet rensar vi bort saker från generationer i ett flertal led. Huset stod klart 1800 och mina släktingar har levt där en flertal av åren efter det. Min morfar föddes där 1891, min gammelmorfar 1841 och min gammelgammelfarfar och hans fru bodde kvar på undantag när morfar föddes. Om han byggde gården eller flyttade in som ung i början av 1800-talet har jag ingen koll på, men säkert min brorson som ha stenkoll på släkt och årtal. Vi är minst femte generationen som äger huset. Jag och min bror blir inte yngre så nu är det dags att sakta börja göra bokslut för barn och barnbarn har fullt upp med sitt eget liv. Vi har också hunnit med ett lördagsbesök på Kulturmagasinet, biblioteket och en räkmacka på stan.

 ✨✨✨

Tanken är en lugn söndag, med småplock, recensionsskrivning och bokläsning. Jag undviker att lyssna på eller läsa allt för många av de aktuella nyheterna som cirkulerar om världens händelser, men de här sista dygnet är det svårt att inte oroas över det som rapporteras. Det enda jag kan göra är att leva som vanligt, önska fred och att hålla tummarna hårt.

 ✨✨✨

Trevlig söndag!