Återbruk i mitt hjärta

 
Fjolårets insamlade och torkade krassefrön berikar nu vår lilla köksträdgård. Tätt slingrad kring en av MiaMarias målade stenar från stranden påminner den om vilken livskraft som finns i naturen. Med hjälp av sol, vatten och lite kärlek går det att väcka liv i både torra frön och gråa stenar.
 
 
 
Ett tidigare inlägg om MiaMarias stenar finns HÄR
 
 
 
 

Att välja livsinnehåll

 ”När man väl funnit en riktning för sitt liv är det en sann konst att kunna njuta av livsfärden”

Under åren, när mina barn och nu senare mina barnbarn klagat över att de inte haft något roligt att göra så har jag sagt som Alfon Åbergs farmor, att om man har roligt jämt så vet man inte hur roligt man har. Att ha roligt bygger på att man emellanåt har lite halvrist för att kunna uppskatta allt det roliga. I boken ”Mer Människa - Tankar om livet och den tid vi lever i" lyfter författaren Elisabeth Jönsson frågor som, ”Vad får vi för samhälle om vi rensar bort det innehåll som kräver lite mer av oss?" och ”Vad händer med vårt livsinnehåll om vi väljer att hela tiden zappa bort det som inte är omedelbart roligt och underhållande?”. Vår livsstil styrs av beteenden och jag ser de fråge- ställningarna som mycket viktiga och har valt att se på dem utifrån ett psykologiskt beteendeteoretiskt synsätt.

Om vi har möjligheter att hela tiden välja livsinnehåll så är det ganska självklart att vi väljer sådant som omedelbart ger positiva konsekvenser och då väljer bort det som ger positiva konsekvenser på lång sikt eller som för stunden känns jobbiga, tråkiga och negativa. Vilka val gör jag i livet? Vilka vägar väljer jag? Hur tänker jag kring orsak-verkan? Om jag väljer att zappa bort det som inte ger bra upplevelser för stunden så ökar risken att hamna i olika beroenden eftersom fet och söt mat, alkohol, shopping, dataspel och även sex ger direkta positiva konsekvenser medans nyttigare mat, motion, ekonomisk planering och annat långsiktigt tänkande ger effekter på långre sikt.

Det behövs då sätt att överbygga den tidsklyfta som blir mellan handling och resultat, vilket inte alltid är så enkelt. Att plantera ett äppelträd och vänta i flera år på att få baka den där goda äppelpajen som fikastunden kräver känns inte som någon bra ide när suget dyker upp, men kan vara en bra handling på lång sikt. Att plantera sitt träd, pyssla i trädgården och en dag plocka sina egna syrliga goda äpplen kan vara livsberikande och ge livet en mening. Sannorlikheten att jag väljer något som går snabbt är mycket stor, men tänker jag till och tar beslutet att plantera ett träd så kan jag under tidsklyftan när trädet växer, njuta av äppelpajer bakade av svenska eller importerade köpeäpplen från närmsta livsmedelsbutik. 

Jag tror att det är viktigt att lyssna till sina känslor, utgå från sina erfarenheter och ha en inre dialog med sig själv om vad som är viktigt och känns bra för just mig. Det ena valet utesluter inte det andra. Precis som Elisabeth Jönsson skriver ser jag det som att kontakten med våra känslor och att vara lyhörd för sig själv och sina egna behov är viktigt. Om jag avstår från det som inte direkt upplevs som positivt så kommer jag att gå miste om de känslor som kommer när jag uppnår något positivt på längre sikt, som resultatet av en lång tids arbete, flitigt sparande,  långsiktig planering eller god omvårdnad i trädgården. Ibland kan sträckan från start till mål vara lång, jobbig, krokig och tråkig. Valet och handlingen kan också ge andra effektmål  än de planerade, vilket inte alltid behöver vara negativt. Överraskande upptäckter kan vara berikande och ge nya insikter och ytterligare dimensioner på tidigare erfarenheter och upplevelser.

 

”Kanske är det när vi ställs inför livets mer sårbara tillfällen

som vi får bättre kunskap om oss själva som människor,

våra personliga begränsningar och innersta värderingar?”

  Elisabeth Jönsson 

 

Bild: Elisabeth Jönsson 

            

Vid regnbågens slut

Planerna om byggstarten för familjens gamla hus i inlandet började redan i slutet på 1700-talet. Första året på de nya seklet 1800 stod det nybyggda tvåvåningshuset färdigt. 216 år senare står jag här vid fönstret och ser ut över de marker som mina förfäder har ägt, sått och skördat i flera generationer. På 1950-talet bröts bondekedjan och det är nu tack vare en fantastisk bonde här i byn som jag kan blicka ut över en stor och flera små nyslagna lägdar och de högar av höbalar som visar att årets arbete gett en bra skörd.

Vad tänkte de på de kvinnor som stått här före mig, hur såg de ut, var de lyckliga eller var livet och arbetet på gården endast en börda för dem. Min morfar föddes här 1891, samma år emigrerade hans 18 årige bror till Amerika. Ingen i nästa generation har någonsin hört något om den brodern så troligast dog han under morfars barndomstid. Om tystanden berodde på ovänskap eller en tragisk händelse vet vi inte, kanske omkom han redan på utresan. Var det  den här sonen som min gammelfarmor tänkte på när hon i slutet på 1890-talet stod här på samma plats som jag står i dag, med utsikt över samma marker, samma sjö och samma himmel?

Vad vet jag? Regnet har precis avtagit och jag bländas av regnbågens färger. När jag blickar ner mot det slut som enligt sägnen gömmer en fantastisk skatt, så kan jag bara önska att kvinnorna före mig haft ett bra och lyckligt liv och att de från samma plats här i det gamla köket fått uppleva den magiska känslan som jag just nu upplever.