Det är svårt att missa allt som skrivs i dagens medier om våldtäkter, sexuellta trackaserier och ofredanden. Jag har funderat över om jag skulle ge mig in i diskussionen, men tvekat av flera orsaker. Den viktigaste är att jag aldrig blivit utsatt för en regelrätt våldtäkt och att jag aldrig tvingats till sexuella handlingar under våld och hot. . Jag har under hela mitt liv levt nära starka självständiga kvinnor och män som haft en bra syn på båda könens lika värde. Men när jag nu översköljs i media av alla dessa berättelser, känns det ändå som en självklarhet att vara med. För mig, för min dotter, för mina barnbarn och för andra kvinnors döttrar och barnbarn. Demoskop har precis gjort en opinionsundersökning för Expressen och den visar att nära 80 % av alla kvinnor i Sverige har utsatts för sexuella trakasserier. En svindlande siffra, en vidrig siffra, en oacceptabel och äcklig siffra, som vi alla måste hjälpas åt att förändra. Utifrån den undersökningen är jag en av de 80 % av kvinnor som har erfarenheter av kränkande handlingar. Jag har minnen av tafsande händer, blottade könsorgan och könsorgan som tryckts mot mina höfter. De minnen som etsat sig fast mest ligger över 40 år tillbaka i tiden och utspelade sig i ett nordafrikanskt land där jag upplevde att många män hade en vidrig kvinnosyn och respektlöshet. Det som nu berättas under #metoo, sker överallt och är inga nya beteenden, men det är ingen ursäkt för att de skall få fortsätta generation efter generation.

Tafsandet och skämt med anspelningar på sex är kanske inte alltid så illa menat, men om det nonchaleras och tystas ner så ger det signaler till alla pojkar och män att det är helt acceptabelt och sker då handlingen på ett barn kan den få mycket tråkiga följder. Den ena handlingen ger den andra och därför känns det extra viktigt att vi alla är med och visar att inget av de här är okej. Om alla berättelser får liv och förs ut över världen och om de når flickor och kvinnor som tror att underkastelse är normalt och att pojkars, mäns och pappors ord alltid är sanning, då kan vi förhoppningsvis göra något för att stoppa alla dessa vidriga handlingar, kränkningar och trakasserier. Vägen är troligast fortfarande lång, men tillsammans är vi starka.

När vi nu sätter fokus på de onda handlingarna, så är det extra viktigt att också rikta ljuset på alla dessa pojkar och män med goda beteenden och god kvinnosyn, som aldrig har eller kommer att bete sig illa mot någon, oavsett kön. För mig känns det viktigt att inte generalisera, kvinnokampen är mycket viktig, men ALLA män är inte problemet.