Aina - En berättelse om starka kvinnor vid ryska gränsen.

Det har varit en tung söndag men här kommer veckans betraktelse. 


Aina är en verklighetsbaserad historisk roman där handlingen sträcker sig från första världskriget till sjuttiotalet. Här får vi följa livet i en liten stad vid ryska gränsen där familjerna försöker skapa en framtid i en mycket orolig tid. Madeleine Finlöf har skrivit en berättelse om släktens starka kvinnor som ett minne till sin mamma Mandi och den kraftfulla farmodern Aina. Ett livsdokument som mamman önskat få nedskrivet utifrån hennes och maken Veikkos egna berättelser.

 

Bokens första kapitel börjar i Käyle och året är 1938, strax innan finska vinterkriget, Aina och henne man Pekkeri lever ett tungt liv för att försörja och hålla pli på den stora familjen. När mannen blir sjuk och sängliggande kämpar Aina tappert vidare. Familjens dröm är att starta ett transportföretag och med åren kan de livnära sig på de bilar och bussar som köps in till verksamheten.

 

När sonen Veikko möter den blyga Mandi uppstår ljuv musik och efter en tid så gifter de sig, Mandi är äldsta barnet i en familj med sexton barn och när hennes mamma dör vilar ett stort ansvar på den äldsta dottern.

 

Det här är en berättelse om liv och död, kärlek och sorg, om familjers kamp efter åren under Rysslands styre och förlamande krig. Författarens familj hade samiskt påbrå och mammans familj var anhängare av den kristna laestadiesrörelsen som på den tiden spred dig över Nordkalotten. Mandi växte därför upp med stränga förbud mot dans, sång och alkohol.

 

Platsen för bokens avslutande kapitel är också Käyle, men nu är året 1966 och Pekkeri som varit sängliggande i många år avlider stilla i sömnen. Även Mandi pappa som ådragit sig en fotskada tidigare i kriget går nu bort. Mandi har svårt att hålla ihop sin stora syskonskara och samtidigt planerar Veikko för ett liv i Sverige med Mandi och deras barn.

 

De har en plan och det gäller att hålla sig till den.

 

Jag läser ofta verklighetsbaserade berättelser för de här tidsdokumenten känns viktiga. De ger möjlighet till att stanna upp och reflektera över vad som hänt i dåtid och kring generationer före oss. En av mina bästa vänners föräldrar kom till Sverige från ett krigshärjat Finland och hon har i sommar gjort en resa i förfädernas fotspår. Jag minns själv många av de invandrande familjerna som bodde i och utanför byarna kring min hemtrakt och flera av barnen fanns i skolan där jag gick.

 

I text som varvas med korta och långa meningar brukar jag kunna hitta min rytm, men här tar de korta meningarna till stor del över vilket gör det svårt för mig att hitta ett jämt flyt i bokens första del. Att skilja mellan de och dem är i dag ett stort problem för många som skriver och här finns några exempel som inte har upptäckts i textgranskningen. Däremot är de dubbla radavståndet till stor fördel för mig och min syn.

 

 

" Älskar dig

Jag sörjer för det är barn vi aldrig fick

Jag sörjer för att vi inte fick åldras tillsammans

Jag sörjer för att vi inte fick gifta oss

Men livet är här och nu

Varje sekund med dig Är viktig

Så låt oss ta vara på den

Nuet

Älskade vi möts igen och jag gläds för att det blir för evigt "

 

 

Jag avslutade den här boken några dagar efter att min egen mamma gått bort. Hastigt och utan att vi riktigt anat att tiden runnit ut så finns hon inte mer i livet. Manis mor dog vid fyrtiotre års ålder, min mamma hade precis fyllt nittio, men sorgen är lika tung för oss alla när vi mister en älskad förälder.

 

Tack Malin Finlöf för att jag fick förtroendet att läsa boken om de dina med minnen från en tid som flytt och aldrig kommer tillbaka.


(null)


Aina

Författare: Madeleine Finlöf

ISBN: 9789177854203

Utgivningsdatum: 2023-04-29

Förlag: BoD

 

(null)


Emma Selina skrev så fint på sin händelse i går och hennes ord får också stå för mina tankar. 


(null)

Sticksjön bjuder som alltid på en upplevelse, även om kvällspromenaderna börjar bli lite mörka. 

(null)

Lille H och hans föräldrar kämpar på för att få vardagen att fungera men den här veckan har ingen haft tid att föreviga hans upptåg, så det får bli en fin gammal bild på hans systrar istället. Två yrväder på upptäcktsfärd i Visby 2013.

Önskar alla en bra fortsättning på söndagen.