Till eftertanke


Om jag vill lyckas 
med att föra en människa mot ett bestämt mål, 
måste jag först finna henne där hon är
och börja just där. 
Den som inte kan det
lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra.

För att hjälpa någon
måste jag visserligen förstå mer än vad han gör,
men först och främst förstå det han förstår.
Om jag inte kan det,
så hjälper det inte att jag kan och vet mera.

Vill jag ändå visa hur mycket jag kan,
så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andre i stället för att hjälpa honom.
All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa
och därmed måste jag förstå
att detta med att hjälpa inte är att vilja härska,
utan att vilja tjäna.

Kan jag inte detta
så kan jag inte heller hjälpa någon.

Søren Kierkegaard 

 
 
Ett förhållningssätt som är lika aktuellt i dag som för mer än 150 år sedan.
 
(www.ugglemor1.se/Artiklar/kirkegaard.htm)
(sv.wikipedia.org/wiki/Till_eftertanke)

Livsande

Efter många år med stora sömnstörningar så har min sömn nu blivit så mycket bättre. Kraften börjar återkomma och vardagens uppgifter känns ibland riktigt roliga att utföra. Att inte ha kraft och ork till det man vill, gör till slut att även viljan försvinner. Allt handlar då bara om måsten och även om saker till slut blir gjorda, så sker det med motvilja och tar en enorm energi.
 
I morse när jag vaknade efter en bra och lugn natt så började jag tänka på betydelsen av ordet LIVSANDE. Ordet kommer från bibeln och står för vitalitet, livsduglighet, livsgnista, livslåga, livsnerv, livsprincip och livskraft.
Den 18 maj 2014 gjorde jag ett inlägg om mitt möte med Barbro Lill-Babs Svensson under rubriken "LIVSKRAFT". Hon gav alla de här orden ett ansikte och har alltid varit en inspirationskälla för mig. Men även de vackra och livskraftiga blommorna vissnar till slut och bara minnen finns kvar.
 
 
 
 
 
 

Vilken av vargarna matar du?

”En farfar berättade för sitt barnbarn om en kamp som pågår inom oss alla.

”Det är en kamp mellan två vargar som bor i oss. En är ond. Den bär ilska, avund, svartsjuka och sorg. 

Den andra vargen är god. Den är glädje, fred, kärlek och hopp”,  sa han

”Vilken varg vinner?” frågade barnbarnet.

”Den du matar.””

I det senaste nummret av tidningen "Hälsa" skriver Daniel Mendoza författare och föreläsare  om sin uppväxt som flykting. Att behöva flytta runt i två kontinenter och fyra länder som barn och att behöva låtsas sova med en kniv under kudden för att vara beredd att flyför sitt liv, känns ofattbart för mig som levt ett tryggt liv här i Sverige. Kärlek och tillit från vuxna saknades och han såg inte heller meningen med att ta sitt eget liv för att bli sedd, för vem skulle bry sig.

Det jag ser som mest intressant i berättelsen är hans sätt att hantera det trasiga arvet han fått med sig in i vuxenlivet. Hur han använder vreden, svartsjukan och alla de olika fobierna som ett botemedel och ett antivirus mot allt han utsatts för. Hans övertygelse om att morgondagen skulle bli bättre, gjorde att han inte gav upp sin godhet och höll hoppets låga brinnande inom sig. Genom goda handlingar som att släppa ut en insekt, mata fåglarna på vintern, hjälpa äldre så ger han godheten näring varje dag. Det här har gjort att han kunnat ge sina två söner kärlek, tid, tillit och närvaro. Allt det som han aldrig fick.

Vilken av vargarna matar du?

Hälsa nr 3 2018  sista ordet........