En söndag som avslutar en vecka med mycket kultur

Den här söndagen avslutar en riktigt kulturell vecka. Våra besök till Sundsvalls olika teaterlokaler bokas in eftersom och ibland långt i förväg. Det gjorde att det fanns biljetter till tre olika föreställningar den här veckan. Kvartersteaterns föreställning av Oliver Twist, musikföreställningen Show Show med Jacke Sjödin och Klas Norberg m. flera på Sundsvalls Teater. Sist men inte minst Teater Västernorrlands sceniska urpremiär av Karin Smirnoffs trilogi Jag for ner till bror.  

När jag läst böckerna skrev jag det här:

"Nu är den slut - tiden med janakippo och jag saknar henne redan. Antalet timmar i hennes sällskap har varit många, brutala, ibland obegripliga men oftast behagliga. Det har uppstått en ambivalent hat-kärlek där hon också tagit en plats i mitt hjärta som en hyvens rekordelig kvinna i manskläder och som inte drar sig för att rycka in där hon behövs. För hjärta och hjärna har hon, janakippo, men det känns inte som att hon alltid använder dem till sin egen fördel. 

Det känns lite konstigt när en huvudkaraktär sätter sig fast, hon sitter både under skinnet och i huvudet på mig. Under den sista tiden har jag ofta hamnat i situationer där jag sagt till mig själv, hur skulle janakippo gjort? vad skulle janakippo sagt? vad skulle janakippo tänkt om det här?" 

Amanda Jansson, Martin Pareto, Helena Svartling och Victor Wigardt gör en helt fantastisk tolkning av böckerna om Jana Kippo. Med scenbyten som i ett trollslag går över till nästa och som leder berättelsen framåt. Den våldsamme fadern, den känslomässigt frånvarande modern, spriten, och de dålda handlingarna i mjölkkammaren blandas med barndomens sammansvetsade tvillingkärlek i en avskalad scenografi. 

 Jag tror att det är en fördel att ha läst böckerna men inte en nödvändighet. När jag läste trilogin förtrollades jag väldigt mycket av karaktären Jana Kippo. Hon har flera egenskaper som det inte finns möjlighet att gestalta i en 2 timmars teaterföreställning, men samtidigt får modern, brodern och grannen John en större plats här, vilket allas tolkningar väl förtjänar. 

Susanne Holmberg skriver i dagens st.nu att "Bara Amanda Janssons minspel är en konstform i sig" och "Detta är stark, svart och gripande teater som gräver djupa hål i ens inre. Med ett skådespeleri så mäktigt att man ryser." 

Jag håller med till fullo.

Längtan efter kärleken är stor - men vägen dit är inte enkel.

 

Det finns många som behöver nämnas här som ….

Manus: Ivar Waldemarson efter Karin Smirnoffs böcker

Regi: Julia Marko-Nord

Scenografi och kostymdesign: Sven Haraldsson

Ljusdesign: Magnus Stolpe

Komposition: Martin Hederos

Maskdesign: Jessica Hedin

Dramaturg: Alexandra Loonin

På scenen: Amanda Jansson, Victor Wigardt, Helena Svartling och Martin Pareto

 

Föreställningen spelas 16 mars - 18 maj hos Teater Västernorrland med turné både i och utanför länet

Missa inte den.


Det är nu många år sedan EmmaSelinas fick sin cancerdiagnos. På hennes önskemål följer jag fortfarande med på återbesök och där träffar vi samme läkare som fanns med under hela hennes sjukdomstid. Varje gång ser han på oss båda, ler, nickar och säger, "Hej Emma. Hej Mamma"  Hon är nu över fyrtio år men vår gemensamma resa har fortsatt. I onsdags gjorde hon sitt sista besök hos läkaren som nu går i pension och i ett inlägg på Instagram ger hon sin syn på dagens sjukvård i bildtexten.
 

Lille H tillbringar söndagen på fisketävling med familjen och ser ut att trivas.

Kvartersteatens föreställning av Oliver Twist var väl värd att besöka. Många duktiga amatörskådespelare som förmedlade ett aktuellt ämne kring ungdomar och den undre världen.

Musik och humor på hög nivå bjöds vi på under fredagens besök på Sundsvalls teater.

Solen skiner här utanför och gubben väntar på promenadsällskap. 
Trevlig söndag!