#metoo

Det är i dag svårt att missa allt som skrivs i dagens medier om våldtäkter och sexuellta trackaserier och ofredanden. Jag har funderat över om jag skulle ge mig in i diskussionen, men tvekat av flera orsaker. Den viktigaste orsaken är att jag har aldrig blivit utsatt för en regelrätt våldtäkt och aldrig under våld och hot tvingats till en sexuell handling. Jag har också under  hela mitt liv levt nära starka självständiga kvinnor och män som haft en syn på båda könens lika värde. Men när jag nu översköljs i media av alla dessa berättelse,  känns det ändå som en självklarhet att vara med. För mig, för min dotter, för mina barnbarn och för andra kvinnors barn och barnbarn. Demoskop har precis gjort en opinionsundersökning för Expressen och den visar att nära 80 % av alla kvinnor har utsatts för sexuella trakasserier. En svindlande siffra , en vidrig siffra, en oacceptabel och äcklig siffra, som vi alla måste hjälpas åt att förändra. Utifrån den undersökningen är jag en av de 80 % av kvinnor som har erfarenheter av kränkande handlingar. Jag har minnen av tafsande händer, blottade könsorgan och könsorgan som tryckts mot min kropp. De minnen som etsat sig fast mest ligger 40 år tillbaka i tiden och utspelade sig i ett nordafrikanskt land där jag upplevde en vidrig kvinnosyn. Det som nu florerar under #metoo, är inga nya beteenden, de har alltid funnnits där, men ändå  känns det som inte mycket hänt sedan min ungdomstid.

Tafsandet och skämt med anspelningar på sex är kanske inte alltid så illa menat men om det nonchaleras och tystas ner så ger det signaler till alla pojkar och män att det är helt acceptabelt och sker då handlingen på ett barn kan den få mycket tråkiga följder. Den ena handlingen ger den andra och därför känns det extra viktigt att vi alla är med och visar att inget av de här är OK. Om alla berättelser får liv och förs ut över världen och om de når kvinnor som tror att det liv de lever är normalt,  att deras mäns och pappors ord är sanning, då kan vi förhoppningsvis göra något för att stoppa alla dessa vidriga handlingar, kränkningar och trakasserier. Vägen är troligast fortfarande lång men tillsammans är vi starka.

När vi nu sätter fokus på de onda handlingarna, så är det extra viktigt att också rikta ljuset på alla dessa pojkar och män med goda beteenden och god kvinnosyn, som aldrig har eller kommer att bete sig illa mot någon, oavsett kön.

 
 

Kontraster

Nu har jag kommit ganska många veckor in i mina studier och skrivartimmarna har blivit många. Tiden bara rusar iväg och uppgifterna som skall lösas är många. Eftersom söndag är veckans deadline så blir ofta helggarna också till skrivardagar. Vid midnatt skall allt vara inlämnat och även om jag försöker att planera skrivandet så hamnar jag ibland i viss tidsnöd. I dag är det en sån dag, för veckans uppgift har funnits som en vindsnurra i  huvudet under veckan. Det tar ofta flera dagar innan jag kommer till klarhet över hur uppgiften skall lösas. 50 % studier blir lätt till mer när skrivuppgifterna och diskussionerna med andra deltagare är både intressanta och lärorika. Men vid midnatt, 23.59 skall jag förhoppningsvis vara klar och kunna trycka på "skicka".
 
För att hålla tankarna i styr när skrivuppgifter och cirkelplanering tar stor plats i huvudet, blir skogen den balansgivande platsen. Vid en höstpromenad i stan, ute vid havet eller i inlandet reder jag ut många problem och får samtidigt de naturupplevelser som jag är så beroende av. I dag skall jag besöka några av mina favoritplatser vid Sticksjön.
 
 
Den här bilden blir en tolkning av kontraster, det goda och det onda, det vackra men lömska.

Höstmat 🍁🍂🍁

 
 
Jag tar gärna med mig höstkänsla in i köket och bjuder gubben på fläsklägg och rotfrukter.
Om den görs på spisen, i ugnen eller i en "slökokare" spelar säkert ingen roll.
Det blir ändå ett färgspel för ögat som smakar höst.
 
 
Här är ett recept på ungsstekt fläsklägg från birgittahoglund.wordpress.