I går hade jag och mina kollegor en lunchdiskussion om vikten av att tillåta sig att landa. Mikael PlutoRudesjös dikt "Paus" beskriver på ett mycket bra sätt hur dagens kaffepaus kan utnyttjas till att ge sig själv tid för sinnesnärvaro/medveten närvaro liknande den som buddismen använt sig av i tusentals år.
 
Paus

Dagen har sina göromål
och jag driver med
som ett skepp utan segel

Tar timmarna
som de kommer
utan motstånd och besvär

Gör vad jag ska
medan livet rinner förbi
och drömmarna sover

Tills det blir paus
Då vaknar tankarna
medan kaffet svalnar

Plötsligt är jag upptagen
och tar kommandot över vilan
medan det vanliga trängs undan

Mitt i vardagens fängelse
hittar jag en egen vrå
i skarven mellan två möten

Andas ut och in
i min takt
medan att-göra-listan ligger i träda

Mikael Pluto Rudesjö

(http://flanoren.se)

Fotot är taget vid ett studiebesök på Vårsta Diakonigård i Härnösand,
 där verksamheten Grön Helhet hjälper långtidsjukskrivna
tillbaka till arbetslivet
bl.a. genom trädgårdsarbete.