I pilgrimernas fotspår

I år bröt jag traditionen med att läsa en påskekrim, i stället blev Agneta Sjödin och hennes ljudbok ”En kvinnas resa” min följeslagare under påskens promenader. Att vandra pilgrimsleden till Santiago de Compostala i Spanien är en dröm som jag vet att jag delar med många. Med åldern har jag förstått att drömmen sakta börjar ta fomen av en utopi. Jag får nöja mig med att följa pilgrimernas väg genom de svenska pilgrimslederna och med minnet av ett besök vid Nidarosdomen i Trondheim.

”Under medeltiden sökte sig stora skaror pilgrimmer till Olof den heliges gravi Nidarosdomen i Trondheim. Det vi benämner som pilgrimsleder i dag är uråldriga vägar med sikte på Nidaros, men även andra platser av betydelse. Mycket långa sträckor av de gamla vägarna har under senare år röjts och markerats. Idag är människor åter på vandring längs de urgamla lederna! "                                                                                                                                                                                                                                      (pilgrimsleder.se)                                                                           

Boken är en självbiografisk roman där hon berättar om övergrepp, sin ungdoms kärlek och sitt dåliga själv- förstroende, men hennnes berättelse lägger också stort fokus på fötter, skavsår, boende, avstånd, gemenskap, mat och dryck. Jag har följt Agneta Sjödin i hennes yrkesliv men visste inte så mycket om henne som privatperson och som författare. Nu vet jag lite mer och det är dags att söka bland hennes utgivna böcker för att se om jag hittar något intressant.

 Har du läst någon av Agneta Sjödins böcker?

 

 
 St Olofs leden
Min påskekrim 2015
Min påskekrim 2017

Mammas pojke ❤️

I en mammas ögon är barnen alltid barn.
Tack Emil för att jag fick dela den här upplevelsen med dig på Stockholms slott.
Det värmde mitt modershjärta. ❤️
 

 
 

 
 
 
 
 

Till eftertanke


Om jag vill lyckas 
med att föra en människa mot ett bestämt mål, 
måste jag först finna henne där hon är
och börja just där. 
Den som inte kan det
lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra.

För att hjälpa någon
måste jag visserligen förstå mer än vad han gör,
men först och främst förstå det han förstår.
Om jag inte kan det,
så hjälper det inte att jag kan och vet mera.

Vill jag ändå visa hur mycket jag kan,
så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andre i stället för att hjälpa honom.
All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa
och därmed måste jag förstå
att detta med att hjälpa inte är att vilja härska,
utan att vilja tjäna.

Kan jag inte detta
så kan jag inte heller hjälpa någon.

Søren Kierkegaard 

 
 
Ett förhållningssätt som är lika aktuellt i dag som för mer än 150 år sedan.
 
(www.ugglemor1.se/Artiklar/kirkegaard.htm)
(sv.wikipedia.org/wiki/Till_eftertanke)