Livsfåror och framtidstro

Stenstansdagarna och Kyrkovalet är nu överstökat. Tog beslutet att lämna bilen hemma och promenerade ner på stan i lördags vilket gör mig påmind i dag om att ordspråket "lagom är bäst"  fortfarande gäller. Efter flytten har gångavståndet till stenstan ökat men tillgänligheten med buss fungerar forfarande lika bra, om inte bättre. Tidsgränsen för inlämning av veckans skrivuppgifter i studierna "BIografiskt berättande" är söndag  23.00 och än en gång lyckades jag hålla tidsschemat, så nu är det bara att sätta tänderna i veckans uppgift om att fördjupa sig i den biograferades hembygd.
 
Här är en av de texter jag arbetat med under de senaste veckorna. Delar av den har funnits med i ett tidigare inlägg men har nu satts in i ett nytt samanhang.
 
Livsfåror
Min pappa föddes när den stora depressionen tog sin början. Året var 1930 och hans första levnadsår startade i ett decennium med lågkonjuktur och föraningar om krig ute i världen.  Han var näst yngst i en barnaskara av tolv, åtta flickor och fyra pojkar med ett spann av 24 år mellan den första och den sista av syskonen. Livet var hårt, men barnen mådde bra och alla hade mat för dagen. Pappa och hans bröder förgyllde dagarna med skoj och rakartyg som inte alltid uppskattades av resten av familjen. De äldsta systrarna lämnade en efter en hemmet. Några av dem blev själva mammor och i barndomshemmet fanns då den omvårnad som deras barn behövde för att systrarna skulle kunna behålla sitt arbete ute i grannbyarna. Familjebanden var starka, kramar och smek hörde inte till vardagen men kärleken till föräldrarna och syskonen fanns där och den levde sitt eget liv djupt där inne i allas hjärtan,

Hösten 1939 utbröt andra världskriget och generatorgas, kalla vintrar och ransoneringar påverkade livet för alla familjer i byn. Potatis, mjölk och salt sill utgjorde tillsamans med skogens bär den bas i kosten som familjen behövde under beredskapstiden. Om det var den salta sillen eller den fruktade kräftan som angrep min farfars mage vet jag inte med säkerhet men natten den 9 juni 1943 avled han i en sjukhussäng på Sundsvalls gamla sjukhus. När farmor tagit farväl vandrade hon ut i natten för att ta sig de fyra milen med buss och den sista halvmilen till fots, upp till den skogby, där barnaskaran och försörjningsansvaret väntade.

Min pappa var då tolv år, hans tre bröder några år äldre och den yngsta systern åtta. Hans minnesbilder från den här natten vet jag inget om, han pratade aldrig om den och jag frågade aldrig. Jag kommer heller aldrig att få något svar på mina frågor för han saknas i mitt liv sedan många år tillbaka. Farmor och barnen hjälptes åt med försörjningen så gott de kunde. Genom leken skötte barnen många av de viktiga sysslorna med sina miniatyrverktyg som plogar, harvar, potatishackor, bärkorgar och krattor. Inget fanns att köpa i obygden så leken och påhittigheten var tekninkens moder. I dag ser jag deras naturliga lekar och fantastiska egenskaper som överlevnadsstrategi och en innovativ kreativitet som de sedan tog med sig ut i livet. 

 
Jag har tidigare skrivit om vårt lilla barnbarn som är Född i böckernas värld. I helgen assisterade hon Bokhandlarn vid Höstboksfestivalen (Stenstansdagarna) på bokhandeln vid Vängåvan. Här är det författaren Jonas Trolles tur att intervjuas om boken "Jakten på Kapten Klänning" 
 

Lurad i skogen

Ett litet boktips! 
 
Under den sista tiden har jag prioriterat biografier och skönlitteratur framför fackböcker. Men några poulärvetenskapliga böcker om kommunikation och mänskliga beteenen är ändå ett måste ibland. I talboksform blir allt lättare och i går gick jag lurad i lingonskogen hela dagen för att hinna lyssna på den sista delen av "Omgiven av psykopater". Jag hann precis med det sista kapitlet innan Thomas Eriksson i gårkväll besökte Akademibokhandeln vid Vängåvan som veckans författare på "Bokens Afton" . Att dela upp personliga beteenden i färgerna rött, blått, gult och grönt är ett intressant sätt att förstå sig på alla runt omkring oss och jag har tidigare gjort ett inlägg om erfarenheter i ämnet.  Styrkan i olikheter. Nu har jag laddat för att lyssna till hans tidigare bok "Omgiven av idioter" som mer ingående beskriver färgerna, kombinationerna och vad som händer i det mänskliga mötet.
 
 
 

Dansa med universum

"Jag rör mig och dansar i min egen rytm och takt
I själva livet
Ett andetag i taget"
                    Ur "Andetag" av AnneLI Amilon
 
Jag älskar rytm och musik, men har alltid kännt mig som "elefanten i rummet". Därför finns både dans och rörelse med på min lista "att göra innan jag dör". När jag i somras fick en inbjudan till "Helande rörelse i dans" var därför min första tanke, nu eller aldrig, jag valde nu och anmälde mig. Inspirationshelgen närmade sig och i slutet av augusti började paniken komma krypande, men valet var gjort och att dra sig ur kändes som ett misslyckande.
 
Nu har jag dansat med universum och det kommer jag att fortsätta med. Så bra det kan bli om man inte viker sig för rädsla och dålig självkänsla. Tio timmars dans, tio timmars rörelse, tio timmars glädje och närvaro med kvinnor som delar mina tankar och mina värderingar. Det finns känslor som inte går att beskriva med ord, magiska stunder som jag kan uppleva i vardagen, oftast i skogen och vid havet. Samma känslor ger dansen, helande känslor, när alla i rummet blir till en enda rörelse och när allt fokus finns i stegen, i nuet, sätts smärtan och värken i kroppen på undantag. Inget ont om Landstigets smärtrehabilitering, men här har de missat något mycket viktigt.
 
Tack till AnniLi  Amilon som gav mig möjligheten att dansa med universum och Marianne Staaf-Gälldin för din inbjudan till den här inspirationshelgen. Utan er hade jag inte fått den här möjligheten att se om "mitt eget heliga tempel"
 
"Jag lägger vänster hand mot mitt hjärta, känner hur det
slår liv och tänker på all den längtan som bor därinne och på
dem som jag älskar. Det blir en hyllning till allt det i mig
som vill dansa och till alla dansare och danserskor som modigt
och innerligt dansar sin längtan till världen"
                                                              Ur "Med hjärtats slag" AnneLi Amilon
 
 
 
Bloggtips: DANSAMEDUNIVERSUM.BLOGG.SE
Boktips: Dansa med universum AnneLi Amilon Vulkan