Vila, skriv och läsglädje, dans, hantverk, kraft, mod och svett

Jag brukar aldrig börja med rubriken när jag skriver ett inlägg. Den dyker oftast upp när hela texten har tagit sin form, men i morse fanns den där redan vid frukostbordet. Jag har sedan lång tid tillbaka, bestämt mig för att tillbringa några dagar i slutet av september med att skriva, läsa, handarbeta och vandra i fjällen. Allt det där som jag så gärna vill, men inte alltid hinner. Hemma, i vardagen, när alla skall och måsten är gjorda har då kraften och orken oftast tagit slut.
 
Nu har jag sakta hittat sömnen igen, den där lugna sömnen som gäckar och driver med mig så ofta hemma. Jag har plockat fram min halvvirkade dörrmatta och virknål ur en UFO-kasse som länge legat i förrådet, dansat med universum, lyssnat på Camilla Läckbergs Häxan i 18 av bokens 23 timmar, skrivit ett flertal biografiska texter, planerat för nästa veckas cirkelstart och lämnat respons på andras texter. På eftermiddagarna har jag, vandrat, kättrat, balanserat, krypit, svettats och njutit av porlande vatten som speglat höstens färger.
 
 
"Vila, skriv och läsglädje, dans, hantverk, svett, kraft , mod och svett".
En bra rubrik på bra dagar.
 
 
 
"Meningen med livet"
”Att vara människa är att vara i värden. Kreativa värden som innebär att göra gott för andra av sitt goda hjärta utan att förvänta sig något tillbaka av den personen, upplevelsevärden som betyder att vi njuter av något samt inställelsevärden som är att vi accepterar situationen och väljer vilken attityd vi har till den. En människa kan styra sitt liv genom att välja att tänka på goda saker och händelser i sitt liv. Det är viktigt att samla på goda upplevelser som man kan ha glädje av senare i livet särskilt då livet känns tungt.”
 
Den här texten är skriven av Marianne Staaf-Gälldin och finns att läsa på logoterapi.se 

Tannie Marias recept på kärlek och mord

Boktips!
 
Om jag skulle sätta in mina böcker i bokhyllan utifrån kategorier, så ger jag den här boken en plats i delen för feelgoodböcker. ”Tannie Marias recept på kärlek och mord” är skriven av författarinnan Sally Andrew och blev min avslutande bok i bokcirkeln Låna och Läs för perioden 2016/2017. Tannie Maria är en intressant och sympatisk kvinna med en stor förkärlek till mat och hon tar mig med på ett sinnrikt äventyr i Sydafrikas inre bergstrakter. Jag leds in i en händelserik handling med målande beskrivningar av personer, miljöer, dofter, smaker, känslor och ljud. 

Tannie Maria är änka, hennes man misshandlade henne och hon förstår inte riktigt själv sitt behov att att hitta kärleken på nytt. Hennes relation till mat är både ljuvlig och komplicerad. Hon lagar den, äter den, talar med den och använder den som ett sätt att kommunicera med sin omgivning. Hon anser att mat är ett lysande sällskap, som dock sällan svarar på tilltal, men konstaterar också att det kanske är just det som gör den så intressant. 

Hon försörjer sig på att skriva matspalter i stadens tidning och har där stora möjligheter att utöva och utveckla sitt intresse för mat. När hennes matspalt plötsligt läggs ner, tar hon efter viss tvekan på sig uppgiften att svara på frågor om läsarnas kärleksbekymmer. Tannie Maria har inga recept på kärlek och beslutar sig därför att sammanlänka svaren med det hon är skicklig på, läckra matrecept. En av tidningens läsare som ber om råd, är en kvinna som lever i en liknande relation som Tannie Maria tidigare gjort. Hon författar ett svarsbrev med ett tillhörande recept och blir därmed indragen i en mordhistoria där matlagningskonsten blir hennes effektivaste vapen. 

”Tannie Marias recept på kärlek och mord” är en bok där en stundtals lite kaotisk handling blandas med ett behagligt flyt och mord, mat, vänskap och kärlek kokas ihop till en smakrik och väldoftande curry.

Min recension finns publicerd på Aktuella böcker och recensioner hos Vängåvans bokandel och där kan du också läsa mer om boken och om uppföljaren som kom ut i mitten av den här veckan.
 
 
 
 
Nu är det snart startdags för höstens skrivarkurs.
Är du intresserad av att vara med så hittar du mer information här
 
 

Livsfåror och framtidstro

Stenstansdagarna och Kyrkovalet är nu överstökat. Tog beslutet att lämna bilen hemma och promenerade ner på stan i lördags vilket gör mig påmind i dag om att ordspråket "lagom är bäst"  fortfarande gäller. Efter flytten har gångavståndet till stenstan ökat men tillgänligheten med buss fungerar forfarande lika bra, om inte bättre. Tidsgränsen för inlämning av veckans skrivuppgifter i studierna "BIografiskt berättande" är söndag  23.00 och än en gång lyckades jag hålla tidsschemat, så nu är det bara att sätta tänderna i veckans uppgift om att fördjupa sig i den biograferades hembygd.
 
Här är en av de texter jag arbetat med under de senaste veckorna. Delar av den har funnits med i ett tidigare inlägg men har nu satts in i ett nytt samanhang.
 
Livsfåror
Min pappa föddes när den stora depressionen tog sin början. Året var 1930 och hans första levnadsår startade i ett decennium med lågkonjuktur och föraningar om krig ute i världen.  Han var näst yngst i en barnaskara av tolv, åtta flickor och fyra pojkar med ett spann av 24 år mellan den första och den sista av syskonen. Livet var hårt, men barnen mådde bra och alla hade mat för dagen. Pappa och hans bröder förgyllde dagarna med skoj och rakartyg som inte alltid uppskattades av resten av familjen. De äldsta systrarna lämnade en efter en hemmet. Några av dem blev själva mammor och i barndomshemmet fanns då den omvårnad som deras barn behövde för att systrarna skulle kunna behålla sitt arbete ute i grannbyarna. Familjebanden var starka, kramar och smek hörde inte till vardagen men kärleken till föräldrarna och syskonen fanns där och den levde sitt eget liv djupt där inne i allas hjärtan,

Hösten 1939 utbröt andra världskriget och generatorgas, kalla vintrar och ransoneringar påverkade livet för alla familjer i byn. Potatis, mjölk och salt sill utgjorde tillsamans med skogens bär den bas i kosten som familjen behövde under beredskapstiden. Om det var den salta sillen eller den fruktade kräftan som angrep min farfars mage vet jag inte med säkerhet men natten den 9 juni 1943 avled han i en sjukhussäng på Sundsvalls gamla sjukhus. När farmor tagit farväl vandrade hon ut i natten för att ta sig de fyra milen med buss och den sista halvmilen till fots, upp till den skogby, där barnaskaran och försörjningsansvaret väntade.

Min pappa var då tolv år, hans tre bröder några år äldre och den yngsta systern åtta. Hans minnesbilder från den här natten vet jag inget om, han pratade aldrig om den och jag frågade aldrig. Jag kommer heller aldrig att få något svar på mina frågor för han saknas i mitt liv sedan många år tillbaka. Farmor och barnen hjälptes åt med försörjningen så gott de kunde. Genom leken skötte barnen många av de viktiga sysslorna med sina miniatyrverktyg som plogar, harvar, potatishackor, bärkorgar och krattor. Inget fanns att köpa i obygden så leken och påhittigheten var tekninkens moder. I dag ser jag deras naturliga lekar och fantastiska egenskaper som överlevnadsstrategi och en innovativ kreativitet som de sedan tog med sig ut i livet. 

 
Jag har tidigare skrivit om vårt lilla barnbarn som är Född i böckernas värld. I helgen assisterade hon Bokhandlarn vid Höstboksfestivalen (Stenstansdagarna) på bokhandeln vid Vängåvan. Här är det författaren Jonas Trolles tur att intervjuas om boken "Jakten på Kapten Klänning"