”Vi kan vara en glänta i skogen för varandra”
”Så svårt att släppa taget om den vi håller av
Du måste vandra ensam, tack för allt det du gav
Men minnena de vackra jag gömmer som en skatt
De vill jag bära med mig och vårda dag som natt”
AnneLI Amilon
Vissa dagar skulle jag ge så mycket för att få tillbringa en dag till med min pappa, men livet ville annorlunda och nu finns bara minnen kvar.
I boken ”Dansa med universum” skriver AnneLi Amilon om att ha en plats att gå till, kanske en plats i naturen. Att stegen vi tar när vi går dit kan vara ett sätt att med vår kropp uttrycka det vi upplever och känner, men att vi också behöver få prata och dela det vi bär på med någon vi känner förtroende för.
”När vi delar varandras liv, när vi möts ansikte mot ansikte i det som är, då kan hoppet födas och ljuset tränga fram mitt i det mörka svåra. Vi kan vara en glänta i skogen för varandra. Vi får vara dem vi är i det som är.”
