basilica

Jag är ett stort fan av Jan Mårtensons böcker. Kanske för att jag har några år på nacken och har varit med under hans hela författartid. Jan Mårtenson är en av Sveriges mest framgångsrika diplomater och har varit biträdande generalsekreterare i FN, ambassadör i Schweiz och chef för kungens kansli. Han har gett ut över 70 böcker och mellan 1973 och 2024 har han skrivit 52 böcker i serien om antikhandlaren och fritidsdetektiven Johan Kristian Homan. Jag har inte läst alla men väldigt många av dem. Efter att ha sökt runt lite i bokvärldens nyheter, så förstår jag att Svarta affärer som kom 2024 och släpptes som pocket den 10 juli 2025 blir Mårtenssons avslut på Homanserien. Jag ser det som beundransvärt att vid 92 års ålder kunna se tillbaka på ett boksläpp årligen under mer än 50 år.

I juni tipsade bokhandlarn i sitt VeckoMagazin om Häxan och jag bokade in den som en av sommarens deckare. Häxan är Mårtenssons nummer 27 i serien och handlingen utspelar sig i den franska byn Grez-sur-Loing, 7 mil söder om Paris. Häxan kom 1999 men jag läste den inte då på grund av arbete och studier, men nu passade den mig bra.

"Dagen gryr utanför det gamla hotellet Chevillon i Grez sur Loing, lite söder om Paris. I det anrika gästhemmet befinner sig en grupp svenska konstnärer på stipendium, en samling olika personligheter men förenade i sitt hat mot en av hotellets gäster. Häxan, som hon kallas, är en fruktad konstkritiker med stort inflytande i media. Brutalt skiljer hon agnarna från vetet i sina recensioner. Men när morgonen kommer i Grez sur Loing är Häxan inte längre något hot…”

Jag ska inte skriva mer om bokens handling för den har säkert recenserats av många under åren. Däremot ska jag skrivit lite kring hur jag upplever Mårtenssons böcker och att jag kommer att sakna hans årliga bokutgivning.

Det är någonting speciellt med Homans lite torra humor och det strikta och välvårdade språket som visar på författrens ålder och bakgrund. Handlingen får en extra dimension av karaktärens intresse för mat och dryck som ofta blir till ett kuldinariskt månggifte. Trots hans intag av goda viner, lackröda tomater och orgier i vällagrade ostar ser han också sig själv som mjölkmissbrukare. Mårtensson skriver inte om vilda sexscener och grovt våld, men gärna om dyrbara antikviteter och cigarrer med maggördlar. Genom karaktären Homan har han under åren haft möjlighet att ge den samhällskritik som kanske inte alltid passar sig för en person med en internationell befattning. Morden sker oftast mellan kapitlen och böckerna innehåller inga blodiga scener. Jag läser gärna välskrivna mysdeckare och därför passar de här böckerna mig som handen i handsken.

Homans nyfikenhet gör att han alltid snubblar över mordfall. Hans intresse och kunskap om porslin, mat och drycker märks tydligt i hans målande beskrivningar av antikviteter, kaffekoppar och den blå pepparkaksburken i hans butik. Jag upplever att skrivandet har ändrats en del under åren och förutom antika möbler, kända konstnärer, mat och olika drycker så försöker författaren i de senare böckerna att fånga flera nya trender. Redan här i bok 47 valdes matlådor från Viktväktarna när Homan behövde tänka på kost och hälsa. I senare böcker väljer han ofta en sallad och överväger om det är dags för ett besök på kvarterets gym. Böckerna avslutas alltid med ett recept som i de senare böckerna mer och mer drar åt det nyttiga hållet. Mårtenson gav tillsammans med sin dotter Catharina Mårtenson ut kokboken "Mord i menyn" (2012) med recept sprungna ur serien.

Böckerna om Homan är inga nagelbitare, men den gemytlige huvudkaraktären som bor och jobbar i Gamla stan roar mig. Han var först ungkarl men lever i dag med sin älskade Francine Silfverstierna och katten Cleo de Merodes. Homan är monarkist, tycker om vaktparaden, dry martini och franska viner.

I den avslutande delen Svarta affärer börjar Johan Kristian Homan på hustruns inrådan överväga att dra sig tillbaka från livet som privatdetektiv. Lite tråkigt anser jag, men nu får vi som älskar Mårtensons böcker gå tillbaka och läsa tidigare utgåvor om den trevlige och sofistikerade antikhandlaren Johan Kristian Homan och hans katt Cleo.

Boken Häxan är inte så lätt att hitta i fysisk form i dag, men den finns säkert på bibliotek och bokbörsen. Däremot finns den som e- och ljudbok och uppläsare är Tomas Bolme.

 ✨✨✨

Vi har haft gäster i stugan vid havet och som oftast när jag ska bjuda in så knackar 70- och 80-talet på. Det blev landgångar eftersom den tillagningen passar för stugans enkla kök. Att landgång inte är lika vanligt nu visade sig redan i butikens brödavdelning
”Vart hittar jag landgångsbrödet, har ni färskt bröd eller är skivorna frysta?”
”Vad är det”, svarar den unga butiksmedarbetaren.

När barnbarnet Fröken J hörde namnet sa hon direkt, ”Är det såna som vi åt på mormor Ingers begravning.” Visst kan de långa smörgåsarna asociera till begravningar, men de håller fortfarande måttet som enkel och god bjudmat. När jag som 18-20 åring sommar- och feriearbetade som kallskänka gjorde jag mängder av landgångar. I mitten av 70-talet hade både landgångar och smörgåstårtor sin glanstid. Jag lärde mig då att precis som vid ett smörgåsbord så börjar man med sillen (fisken), går vidare till köttet och avslutar med osten.

Så här,säger AI:
"En landgång är en stor, överdådigt dekorerad avlång smörgås som är avsedd som en festlig lunch eller förrätt, ofta innehållande en variation av fisk-, kött- och skaldjurspålägg på ett vitt bröd, till exempel formfranska eller hönökaka. Den symboliserar en förbindelse mellan hav och land, där den ena änden representerar havet (med fisk och skaldjur) och den andra änden representerar land (med kött, ost och charkuterier).” 

Här hittar du ett tidigare inlägg med receptet till familjens klassiska smörgåstårt. 

 ✨✨✨