Viktväktarna startade sin verksamhet 1972 och jag var bara 18-19 år när jag första gången kom i kontakt med dem. Det är nu över 45 år sedan och tänk så mycket som hänt och förändrats under åren. Så många skämt som dragits och så många av oss som försökt glida in tyst och obemärkt till deras informationsträffar och vägtillfällen. Jag har varit medlem många gånger, naturligtvis med varierande resultat, men alltid försvarat viktväktarna vid kritik och spydiga kommentarer. Ibland har det varit trögt och jobbigt, andra gånger har allt fungerat så bra att omgivningen påpekat min viktnedgång som något negativt. Det här med vikt är svårt, allra helt för mig som har anlag för övervikt och som älskar mat. Oberoende av om jag varit medlem eller inte så har mitt liv alltid varit en viktresa. Jag har under åren utbildat mig inom kost, hälsa och beteendevetenskap och även arbetat med att hjälpa barn, ungdomar och unga vuxna som behövt stöd i olika nutritionsfrågor. Viktväktrtänket har alltid funnit med, även om jag inte alltid själv orkat vara helt disciplinerad och haft stenhård kontroll. Jag har också provat andra sätt att äta som LCHF, ISO, Paleo och 5:2 men alltid återvänt till viktväktarnas filosofi. Det har inte alltid varit lätt, men utan mina kostkunskaper, beteendemodellen och principfasthet, vet jag säkert, att jag i dag, precis som Nalle Puh suttit fast i någon dörröppning och inte tagit mig loss.

 

Under åren har programmet ändrats många gånger. Från att vissa livsmedel varit ett måste, en maxgräns på ägg och poängräkning på mina favoriter inom frukt och grönsaksgruppen, ger nu dagens flexprogram en enormt stor frihet.

I mitt tycke har viktväktarlivet aldrig varit så lätt som nu. Många kända personligheter och ständiga guldmedlemmmar har gett programmet en ny positiv stämpel och många med mig kämpar tappert vidare som återkommande medlemmar när vi har behov av att strukturera upp vår vardags- och helgmat. Jag har aldrig haft något problem med godis och aldrig varit sockerberoende men är man som jag, en person som bara behöver titta på maten för att öka i vikt, behövs ibland både tips och stöd. 

 

Under min sjukskrivning orkade jag inte riktig med att fokusera på kost och motion och resultatet visade sig snabbt på vågen. Än en gång fick Viktväktarna bli min livlina och nu ett år senare har jag tappat över 7 kg och har bara de sista hektona kvar till mitt mål på -8,3 kg, där jag inte är smal men väldigt nöjd. En gång viktväktare, alltid viktväktare.

 

Ett exempel på Viktväktarlyx är den här tallriken som var fredagens mysmiddag. Naturell hummer, räkor, tonfisksallad, kallrökt lax och en sås på Larsas grekiska yoghurt. Det blev en riktig skåprensning för det mesta på tallriken är köpt till bra pris och sedan blivit kvar i frysen. 

 

En halv rensad hummer 0 sp. Kan bytas ut mot 2 ägghalvor som också ger 0 sp.

2-3 hg räkor 0 sp

Tonfisksallad  på 1/2 liten burk tonfisk i vatten, 1 dl frysta salladsgrönsaker, isbergssallad, 1/2 tsk rapsolja, lite balsamicovinäger, dill, salt och peppar 1 sp

2 skivor kallrökt lax 2 sp

Larsas 0 %- iga yoghurt med örtsalt, vitlök, pressad citronsaft, rivet citronskal (saffran är också gott att smaksätta med) 0 sp

 

Summan blir 3 sp och sedan fanns utrymme för bröd, kex eller nachochips efter eget val.

Vi åt nachochips till. Jag för 3 sp och gubben för mycket mer. (Uträknat efter flexprogrammet 2018)