Författarinlägg av Emma och Agnes Gunnarsson - fantasyserien Vårt namn är Íkata
Som tvillingsystrar har vi alltid varit tätt länkade. Vi delade rum i tio år, och delade på de böcker vi hade hemma långt efter det. Ibland lämnades den av oss som lagt vantarna på en bok att i någon så när lugn och ro läsa ut den, men oftast stal vi böcker av varandra för att själva kunna läsa vidare.
I boken får vi följa Peol. Det är en ung man som saknar historia. Han tvingas brådstörtat lämna sin trygga plats och med främlingar ta sig fram genom bergen. Främlingarna i gruppen håller honom noga gömd; de flyr från något, men ingen berättar från vad. Han vill veta vem han är och han vill åt sin historia. Långsamt går det också upp för honom att den är högt eftertraktad hos flera. Främlingarna omkring honom är rentav villiga att både dö och döda för att skydda den.
Han förföljs av drömmar, som inte lämnar honom ens när han är vaken; strider som han aldrig deltagit i, namn han aldrig hört, och lojaliteter som han inte känner igen. Varje steg han tar väcker nya frågor, tills han måste undra vem han egentligen kan lita på, och om det alls är möjligt att fly, eller om hotet kommer inifrån.
Vi har alltid älskat high fantasy. Genom genren öppnar sig mäktiga världar och man bekantar sig med karaktärer som man över tid blir vän med. Ofta är det en perfekt kombo av äventyr och samhällskritik. Samtidigt vill vi se framåt.
Vi utforskar ett bredare spektrum när det kommer till kön, etnicitet, ålder, neurodiversitet och annat. Förutom Peol får man till exempel följa Senjata. Hon är en äldre kvinna i en hög maktposition. Hon är varken vacker eller gift, men hon är en vass maktspelare som gör det som krävs för att ta henne dit hon vill.
Det finns inga klara gränser mellan det onda och det goda i Íkatas värld. Íkata själva är en sammanslutning bunden av blodsband, en familj vars tvivelaktiga tjänster går att köpa. Deras lojalitet däremot, står endast till dem själva. I den här settingen blir karaktärerna och deras verklighet långt mer komplexa än goda protagonister och onda antagonister. Det gäller även för huvudkaraktärerna, som likt oss alla kan råka virra bort sig i vad som anses vara rätt och fel.
Det har varit spännande att skriva boken tillsammans. Som tvillingsystrar tänker vi i mycket rätt lika, där dialoger ibland snarare ter sig som monologer, men samtidigt har vi kommit in med egna perspektiv och idéer. Vi har jämkat samman hela världen som vi byggt, så att det är omöjligt att avgöra vilka delar av den som kommer från Agnes och vad som kommer från Emma. Varje ord bär vi fram tillsammans.
Tack till Emma och Agnes! Spännande med tvillingförfattare. Som tvillingmamma och tvillingmormor känns det speciellt att läsa om deras litteraturintressen och författarskap.
