basilica

Telefonen ringer på Nordiska Investeringsbanken i Helsingfors där jag arbetar sedan några år tillbaka. Det är en varm sommardag 1999 och min dotter har just fyllt fyra månader.

”Visste du att moster Ingeborg dränkte sina tre barn?” frågar min kusin när jag lyfter på luren.

Så brukar jag inleda mina föreläsningar om mitt författarskap och varför jag blev författare. Det skulle dock dröja ytterligare nästan tjugo år innan jag debuterade med Det kom för mig i en hast—Historien om barnamörderskan Ingeborg Andersson (Saga Egmont, 2018), men sedan dess har det blivit ytterligare tre böcker. 

Ingeborg var min mammas moster. Som barn träffade jag henne nästan varje helg, eftersom hon bodde hos min mormor och morfar. Men jag hade ingen aning om att hon hade varit gift och haft barn. Att hon dränkt sina tre barn i en tvättbalja påsken 1929 var en väl förborgad hemlighet i vår familj som min kusin fick reda på av en slump sjuttio år senare. 

Som nybliven mamma förmådde jag inte ta till mig historien om Ingeborg och morden på Tor, Efraim och Lucia. Först tio år senare frågade jag min mamma om vad som hände den där dagen. Hon visste inte så mycket och tillsammans började vi gräva i arkiven. Jag blev så tagen av tragedin och hur den påverkade släkten och den lilla byn Vesene i Västergötland att det inte bara blev en bok, utan tre: Flickan med en lapp om halsen—Historien om ett finskt krigsbarn (Saga Egmont, 2022) och Drömmen om Chicago—Historien om en ung emigrant (Saga Egmont, 2024). En trilogi om tre unga kvinnors öden under tidigt 1900-tal.

Historien om Ingeborg förändrade även mitt liv. När Det kom för mig i en hast publicerades sa jag upp mig från mitt arbete på Inter-American Development Bank i Washington DC och efter nästan trettio år utomlands flyttade jag tillbaka till min hemstad Göteborg.

Förutom att skriva böcker, arbetar jag numera deltid som projektledare på Författarcentrum Väst och under våren 2026 undervisar jag i svensk litteratur och kreativt skrivande på University of Michigan. I samband med min vistelse i Ann Arbor kommer jag att resa runt och tala om mina böcker. De är översatta till flera språk och Det kom för mig i en hast har även filmatiserats och är sedan 2022 kurslitteratur vid University of California i Los Angeles (UCLA).

Det har inte varit helt enkelt att byta karriär och kontinent efter ett helt yrkesliv utomlands. Mina barn bor på andra sidan Atlanten och så gott som dagligen funderar jag på var jag hör hemma. För en person som alltid arbetat tillsammans med andra och umgåtts mycket med sina kollegor på fritiden blir författarlivets ensamhet ytterst påtaglig.

För att skriva krävs också en stor dos disciplin och en hel del tålamod. Inga karaktärsdrag som direkt kännetecknar mig, men jag löste tidigt problemet genom att studera kreativt skrivande på distans: Där skulle ju deadlines mötas och trevliga kurskamrater kommenterade mina texter på Teams. Sommaren 2022 fick jag min Fil. Kand. examen från Linnéuniversitetet och behövde en ny strategi ...

I höstas publicerades min fjärde bok, Washington, D.C.—Historien. Makten. Kulturen. (Karavan Förlag, 2025), en kärleksförklaring till staden jag kallade mitt hem under nästan tjugo år. Det var inte bara min första fackbok, utan också mitt första samarbetsprojekt med författarvännen och journalisten Karin Henriksson. Det gav mersmak och jag ser fram emot fler sådana gemensamma projekt i framtiden!

Du kan läsa mer om mig här:
https://www.mariabouroncle.com/
https://sv.wikipedia.org/wiki/Maria_Bouroncle
https://forfattarformedling.se/forfattare/maria-bouroncle/

Och följ mig gärna på sociala medier:
Facebook: Maria Bouroncle
Instagram: @mariabouronclewriter
Linkedin: Maria Bouroncle

Maria Bouroncle

Tack! Maria för ett intressant inlägg. 

 

 

 

 

✨✨✨

Nästa vecka skriver Beatrice Bexelius om sin barnbok Jorden Fram och tillbaka och om sin kärlek till litteraturen. Vi får också veta mer om hennes författarplaner inför framtiden.

💛