basilica

Här ligger en psykologisk spänning i varje kapitel och det förflutna ligger som en dimma över allt som sker. Sakta lättar diset och fler och fler detaljer och tidigare händelser släpps igenom. Pia Hagmar har skrivit många böcker för barn, men Dy som släpps i dag är hennes första bok för vuxna.

Författaren Lovisa Lindh har separerat från sin man Steven och köpt sin mormors torp utanför Kättilstorp. Hon söker en fristad för att skriva men först måste hon se till att få ett varmt och bekvämt boende inför den kommande vintern. Stugan ligger avsides, har ett otätt tak, saknar rinnande vatten och ett utedass. Hon kontaktar därför två av ortens entreprenörer för att få hjälp. Ett av företagen ägs av änklingen Lasse med en anställd, dottern Saga. Jarmo Karlsson som äger det andra, sägs vara en man som styr sina anställda med järnhand. Privat umgås han en del med Kerstin och hennes son Mattias, men hon förnekar att de har ett förhållande. Kerstins man Tommy hittade en ny kvinna och flyttade till Spanien för över trettio år sedan. Sedan en tid tillbaka är också Jarmo borta och ingen vet vart han tagit vägen.

Merit som lever med sin nyfunna kärlek Greger älskar att plocka svamp. Det är ett svamprikt år och på en av sina skogsutflykter tappar hon balansen och faller ner i en ravin. Plötsligt befinner hon sig liggande på delarna av ett lik som visar sig vara den försvunne Jarmo Karlsson.

Vid ett av sina besök i samhället blir Lovisa bekant med Kerstin och Merit, där möter hon också Ingrid, som bor tillsammans med sin man Jerker en kortare promenad bortanför Lovisa. Arbetet på torpet rör till det, men det flyter på. Lovisa bakar toscakaka och bjuder alla på kaffe. Jarmos förman Mikael Dreger kommer förbi ibland för att se över arbetet där en av grävmaskinisterna är Kerstins son Mattias, en tyst och tillbakadragen ung man. Lovisa har en slitsam skilsmässa bakom sig, där barnen tagit pappans parti och relationen till mamman är skör. När ljuden från hammarslagen och grävmaskinen tystnat och kvällsmörkret lagt sig kommer ensamheten och det förflutna ikapp henne. 

En morgon syns det plikttrogna arbetarna inte till. När Lasse lite senare kommer förbi får hon svaret. Mattias har hämtats av polisen och Saga är hos tandläkaren. Torpet är tyst och ensamheten börjar krypa i Lovisa, men ute på gården upptäcker hon Ingrid med en svampkorg och de tar beslutet att tillsammans promenera hem till Ingrid och dricka en kopp kaffe. Under promenaden försöker de lära känna varandra och Lovisas nya vän berättar om ett komplicerat äktenskap med Jerker. Ute på vedbackens vid Ingrid och Jerkers hus gör de en makaber upptäckt. Minnen från det förflutna blandas med den senaste tidens händelser och Lovisa inser att hon hamnat på ett gungfly av osäkerhet. Hon har dragits in i ett mörker där hon inte vet vem hon kan lita på.

Poliserna Stina Erixon och hennes kollega Sigge Åker, landsbygdens rättssäkerhet, får en intensiv höst med ett komplicerat polisarbete. 

Här står tre kvinnor i fokus. Svaga, starka och mänskliga. De blir alla lätt förminskade och har svårt att sätta gränser, men de visar också mod och besitter handlingskraft. Lovisa, Kerstin och Ingrid, tre personligheter som bygger upp en mycket intressant berättelse, där finns också Merit, men hon har på ålderns höst hittat lugnet och sitt rätta jag. Lovisa är personen som driver det mesta av handlingen framåt, samtidigt berörs  också av Kerstin och Ingrids liv. De utstrålar ärlighet men också medkänsla, vilket Pia Hagmar på ett mycket bra sätt lyckats förmedla. Hon ger här också ett brett spektrum av det mänskliga beteendet hos män. Jarmo, Tommy, Mattias, Jerker, Steven, Greger, Mikael och Lasse har alla sina roller i berättelsen, men ur helt olika vinklar. När det förflutna hinner i kapp, blir ingenting som det tidigare varit.

Miljön kring Kättilstorp i Falköpingskommun är inte bekant för mig. Men här omsluts jag av en landsbygd där jag känner mig hemma. Doften av svamp, skog och dy och våta höstlöv har jag med mig i hela berättelsen, från fridfulla samtal vid köksbordet till ett mycket händelserik sorti. Ett avslut som det kommer att ta tid att släppa.

"De pratar vidare en stund. Lite om väder och om torpet. Om Lovisas mormor. Det knäpper i vedspisen. En hare skuttar förbi utanför köksfönstret. Det är rofyllt. Efter en timme har samtalsämnena tagit slut. Dags att bege sig."

En prolog som triggar till läsning, ett lättläst språk, ett bra upplägg, många intressanta karaktärer, spännande intriger och ett mycket överraskande avslut. Dy av Pia Hagmark har allt det som jag vill ha i en läsvärd spänningsroman/ spänningsthriller. Förhoppningsvis är det här bara början på hennes författarskap för vuxna.