basilica

Att ge ifrån sig en berättelse är lite som att lämna över nycklarna till sitt lägenhet: “Varsågod, titta runt, men var rädd om soffan.” Man känner sig så otroligt naken och osäker. Kommer du se alla dammkorn jag missat? Är det som du hade förväntat dig? Kommer du tycka om den?

Jag heter Marcus Tallberg, är uppvuxen i Trollhättan men är numera bosatt i Göteborg efter nästan tjugo år i Stockholm. Jag debuterade som nittonåring med Bögjävel (2008, tillsammans med Emma Björck) och har sedan dess skrivit allt från ungdomsromaner till barnböcker, föreläst om psykisk ohälsa och HBTQ-frågor och försökt göra något konstruktivt av det som gjort ont.

Den första september släppte jag mitt senaste projekt, som kan argumenteras för att vara mer utlämnande en något annat jag tidigare skrivit. Med Allt för dig tar jag en mörkare och mer psykologisk riktning – inte för att skrämmas för sakens skull, utan för att undersöka den gräns som så lätt suddas ut mellan omsorg och kontroll.

Allt för dig är en bokserie som kommer att släppas i tre säsonger. Varje säsong består av tio avsnitt och följer två män. Simon är välpolerad, målmedveten, en sådan som alltid vet var lampknappen sitter i ett främmande rum – och vilka knappar han ska trycka på hos andra. Max är kock, skadad av misslyckanden men envis nog att fortsätta drömma om en restaurang som faktiskt går runt. De möts av en slump, men det som händer efteråt är allt annat än slumpartat. Berättandet växlar mellan männens perspektiv. Jag valde att skriva på det sättet för att makt inte ser likadan ut inifrån som utifrån. I Simons röst kan handlingar låta rimliga; i Max röst inser läsaren priset.

Fiktion kan ibland vara det mest exakta sättet att närma sig en verklighet man själv varit för nära. Jag har erfarenheter av manipulation och gränser som flyttats små steg i taget. När jag började skriva trodde jag att jag visste vem som hade rätt i varje scen. Det gjorde jag inte. Texten tvingade mig att ställa obekväma frågor: Vad är kärlek när den används som bevismaterial? Vad är lojalitet när den blir en bur?

En av mina tidiga testläsare tyckte Simons “lösningar” i första avsnittet var “finurliga”. Hon beskrev avsnittet som “mysigt”. Först efter att ha läst mer började hon känna hur obehaget smög sig på, hur charm kan vara en kostym. Det är intressant. Vi har haft flera diskussioner om just detta och det är faktiskt så narcissister, som Simon, fungerar: charmiga till en början. Är man inte försiktig är man fast.

Temat i Allt för dig handlar just om kontroll, beroende, men också om återtagande. Om vänskapens civilkurage. Om de där personerna som säger “nu räcker det” innan man själv vågar. Och om de små eftergifterna vi alla känner igen: “Det här är väl inget, jag gör ett undantag.” Ett undantag blir snabbt två. Två blir en vana. Jag vill inte moralisera. Jag vill visa hur fort linjerna kan förskjutas om ingen fyller i dem igen.

Formatet är som sagt en ljudboksserie i en första säsong om tio avsnitt, med ett nytt avsnitt varje måndag. Jag gillar rytmen i det. Veckans avsnitt hinner landa innan nästa kommer. Man går till jobbet, diskar, tar en promenad och någonstans där mellan spisen och busshållplatsen fortsätter man fundera på om den där komplimangen verkligen var en komplimang. Min förhoppning är att läsarna hittar varandra och börjar diskutera.

För mig är skrivandet både arbete och livlina. Jag vill att språket ska bära, men också att det ska kännas naturligt – det som sägs, det som inte sägs, pausen däremellan. Jag hoppas att Allt för dig ger spänning, absolut, men också igenkänning – en dragning i magen när en varningsflagga viftar diskret i ögonvrån.

Den första september lämnade jag över nycklarna. Tack om du vill följa Max och Simon. Och om du någon gång under lyssningen märker att du lutar dig framåt och tänker “vänta nu”, stanna kvar i den känslan en sekund. Där, i den lilla pausen, ryms ofta sanningen.