Höst
Med försiktiga steg
halkade hon fram på höstens våta blad
Hon var en liten och späd madam.
Osäker och rädd.
Men plötsligt sa hon högst bestämt:
Det här går inte an.
Andas djupt, sträck på din rygg
Tag stora steg. Du kan!

Och efter några sekunder blott.
Blev hon som förbytt.
Kände sig ung och gnolade glatt.:
Det blir nog en vår på nytt.

(Britta af Geijerstam)