Planerna om byggstarten för familjens gamla hus i inlandet började redan i slutet på 1700-talet. Första året på de nya seklet 1800 stod det nybyggda tvåvåningshuset färdigt. 216 år senare står jag här vid fönstret och ser ut över de marker som mina förfäder har ägt, sått och skördat i flera generationer. På 1950-talet bröts bondekedjan och det är nu tack vare en fantastisk bonde här i byn som jag kan blicka ut över en stor och flera små nyslagna lägdar och de högar av höbalar som visar att årets arbete gett en bra skörd.

Vad tänkte de på de kvinnor som stått här före mig, hur såg de ut, var de lyckliga eller var livet och arbetet på gården endast en börda för dem. Min morfar föddes här 1891, samma år emigrerade hans 18 årige bror till Amerika. Ingen i nästa generation har någonsin hört något om den brodern så troligast dog han under morfars barndomstid. Om tystanden berodde på ovänskap eller en tragisk händelse vet vi inte, kanske omkom han redan på utresan. Var det  den här sonen som min gammelfarmor tänkte på när hon i slutet på 1890-talet stod här på samma plats som jag står i dag, med utsikt över samma marker, samma sjö och samma himmel?

Vad vet jag? Regnet har precis avtagit och jag bländas av regnbågens färger. När jag blickar ner mot det slut som enligt sägnen gömmer en fantastisk skatt, så kan jag bara önska att kvinnorna före mig haft ett bra och lyckligt liv och att de från samma plats här i det gamla köket fått uppleva den magiska känslan som jag just nu upplever.