Författarinlägg av Camilla Karlsson - vikten av en skrivarfamilj
Mitt namn är Camilla Karlsson och tillsammans med min sambo, två döttrar, tre hundar och tre katter, bor vi i de småländska skogarna, ca 4 mil sydväst om Kalmar. Till vardags jobbar jag som busschaufför inom skol- och linjetrafik. Utöver att skriva och umgås med familjen gillar jag att träna och att skjuta luftgevär.
Den 25/1 - 24 släppte jag min första bok, en ungdomsdeckare som heter ”Mollys Mysterier – Piren.”
Den 27/09 - 25 hade vi boksläpp för novellantologin Kärleksband. Där har jag tillsammans med 28 andra författare skrivit varsin novell.
Mollys Mysterier del 2 är färdigskrivet och ivägskickat till förlag så nu väntar jag på att få återkoppling.
När jag började skriva min första bok, Mollys Mysterier – Piren, var jag helt säker på att det var enkelt att skriva en bok. Orden flöt på och berättelsen blev längre och längre. Jag kände mig inspirerad, glad och upprymd så när jag gick min första skrivarkurs online under pandemin fick jag en smått chock. Det fanns så himla mycket som jag inte visste om och som jag behövde veta för att göra min berättelse ännu bättre. All den information jag fick till mig gjorde mig väldigt osäker och det kändes som att jag inte förstod hälften av det. Vissa saker har jag fortfarande väldigt svårt att få till, men övning ger ju färdighet, så det är bara att kämpa på J
Förutom all information som jag lärde mig under skrivkurserna fick jag skrivarvänner och då visste jag inte hur betydelsefullt det skulle komma att bli. Att ha några att kunna prata skrivande med, men även andra saker, när som helst på dygnet, visade sig vara ovärderligt. Vi hjälpte varandra genom att alltid finnas där, bolla idéer och svårigheter men framför allt delade vi texter med varandra. Där man kunde läsa, ge feedback och förslag på ändringar, sen fick man ta till sig det man själv ville. Men att ha dessa vänner tillgängliga gjorde allt med skrivandet ännu bättre. Jag har lärt mig att det är viktigt att ha en skrivarfamilj runt sig.
Även om min familj är väldigt stöttande och alltid finns där för att hjälpa i den mån de kan, så är det något helt annat att prata med människor som är i samma sits som en själv. Tack vare en av mina skrivarvänner gick jag med i gruppen skriv, en skrivarfamilj som leds av Jeanette Niemi. En grupp där man kan dela texter, lyssna på andra, ställa frågor men också ha tid att skriva tillsammans. Allt detta sker över Zoom och man väljer själv vad man kan vara med på. Det är både lärorikt och inspirerande och är det något man inte är, så är det fullärd. Man lär sig nya saker hela tiden, särskilt genom andra. Eftersom vi oftast har olika sätt att se på saker och hamnar i olika situationer, finns det alltid något nytt att ta med sig.
Efter att min bok publicerades i januari 2024 blev det mycket marknadsföring att göra. Ny på marknaden och ivrig till att synas och sälja, men i december 2024 kände jag hur humöret skiftade. Viljan att skriva blev mindre och mindre, tills den försvann helt. Glädjen hade tyvärr försvunnit och jag skrev inte särskilt mycket på ungefär sex månader.
Jag tog beslutet att vara med i novellantologin Kärleksband och med facit i hand tror jag att det var det som höll mig i gång. Vi hade en tidsplan eftersom boken skulle vara klar till boksläppet på bokmässan i Göteborg, men det fanns aldrig riktigt någon press ändå. Även om den vanliga glädjen inte riktigt fanns där, tändes ändå ett litet ljus. En del av glädjen kom sakta men säkert tillbaka.
Hela våren bestod av humörsvängningar, men tack vare de skrivarvänner som jag har kände jag mig redo i juni att ta tag i manuset till fortsättningen på Mollys Mysterier. Tack vare all push, alla värmande ord och vetskapen om att vi alla hamnar i samma sits ibland, tog jag mig sakta men säkert ur min skrivkramp. Nu är mer av glädjen tillbaka och jag ser fram emot nya utmaningar i skrivandet.
