"Vargarnas historia" - om gåtan kring ett barns död

För en tid sedan fick jag en nyutkommen bok av min egen ”Violen i Flen”, sonhustrun som arbetar i stadens bokhandel vid Vängåvan. ”Vargarnas historia”  skriven av Emily Fridlund är ingen bok jag själv skulle valt, så därför blev den en extra överraskande och spännande läsning. Författaren har en doktorsexamen i kreativt skrivande från University Southern California och det här är hennes första bok. Miljöbeskrivningarna från sjöarna vid norra Minnesota är många och målande och handlingen rör sig fram och tillbaka under en period på tjugo år. Linda som är bokens huvudperson gör mig stundtals upprörd och stundtals fascinerad över hennes sociala relationer. På andra sidan sjön, där hon lever tillsammans med sina föräldrar möter hon ett par som har en liten son. Linda anlitas som barnvakt till sonen Paul och även om både mamman och pappan är ömsinta och kärleksfulla mot sonen så känner Linda att det är något som inte stämmer.

Vargarnas historia handlar om gåtan kring ett barn död och är både stimulerande och frusterande på samma gång. En positiv läsupplevelse, tack MiaMaria för att jag fick boken i min hand. Den var verkligen inget självklart litteraturval för mig, men jag är glad att jag fick möjligheten.

 
Sommarens familjeresa gick till Gotland.
Den här vackra bilden tog min bror precis när kryssningsbåten lämnade ett varmt och soligt Visby.
Resans bokval återkommer jag till vid ett senare tillfälle.

I böckerna värld är ingen ensam

”En god bok ger läsaren en förnimmelse av att det är vår egen erfarenhet vi läser om.
När litteraturen är som bäst tycker vi att vi plötsligt minns något viktigt som vi vetat men glömt.”

                                                                           Olof Lagerkrantz

I höst startar den första svenska högskoleutbildningen i biblioterapi på Ersta Sköndal  Bräcke högskola. På samma sätt som terapier kopplas till olika konstnärliga områden som musik, bild och dans är biblioterapi en uttrycksfull terapiform. Läsning av skönlitterära verk och samtal om dem ligger i fokus.  Skönlitteraturens betydelse för människors psykiska hälsa är inget nytt. Aristoteles betraktade litteraturen som läkemedel  för själen och i litteraturen har det alltid funnits en stark tilltro till litteraturens positiva betydelse.  Biblioterapin har sakta vuxit fram under 1900-talet och har utvecklats mest i USA där uppmärksamheten varit stor både i samhället och inom den internationellt förankrade forskningen. Det känns spännande att den nu används mer och mer här i Sverige.

Vad är biblioterapi - för mig?

Att skriva och läsa ger inspiration och kreativitet till att fantisera och leka med orden. Det ger insikt, tröst och bearbetning av minnen och händelser bakåt i tiden. Det visar på och ger möjligheter till att utforska områden som förmedlar hopp och tro för framtiden. Litteratur ur ett salotogent/ hälsobringande perspektiv känns meningsfullt, begripligt och hanterbart och ger en känsla av att befinna sig i ett sammanhang, KASAM.

Litteratur är ett sätt att mötas – i böckernas värld är ingen ensam. 

 

Vad vill jag? Vad kan jag? Vad vågar jag? Vad får jag? Vad döljer jag? Vad känner jag? Vad önskar jag?

 

 
Prinsessorna identitet har alltid förstärkt med färgerna rosa och lila.
Ett sätt för oss att veta vem som är vem och ett sätt för dem att se skillnad på kläder och leksaker.
Deras eget namn på LUPINER är ELLEN och CLARA blommor. 
Jag kan bara instämma 😘

Källor: lir.gu.se (Göteborgs universitet)  och regionorebrolan.se (Pia Bergström om biblioterapi)

Sommarläsning, en samling "livstycken"

Nu är sommaren här och "måstelitteratur" som utbildningsmaterial och andra faktaböcker får ge vika för "villitteraturen" . Kanske hör bokläsning bäst ihop med regn och rusk men sol och värme ger också läslust.

Som ”villbok” för midsommarhelgens läsning valde jag Elisie Johanssons berättelser om vägen till hennes författarskap. ”Riktiga Elsie” är en samling ”livstycken” som berör . Ett tidsdokument som visar Fattigsverige och skildrar ett liv där föräldrar och samhälle till stor del formar livsöden. Där, "Hand lagts i hand. Hake i hyska. Slinga till slinga” och blivit till ett liv som inte gett plats för livsdrömmar men ändå till ett liv under en skyddsängels uppsikt.

Jag har läst några av hennes tidigare böcker men inte kommit i kontakt med de diktsamlingar hon gett ut. De dikter hon återger i boken väcker en viss nyfikenhet.

”Såpa och ringrosor
luktar som lördag
stugornas egen lördagsförväntan
Då skurades ränder på kvistiga trägolv
till skinande vitt mellan trasmattans längder
Då dammades skänken med låda och spegel
och Singermaskinens järnfotagaller
i hundrade snirklar

Då tog man in blommor från täppan vid knuten
ringblommor mest i frodiga knippen
lysande röd och gula som solen
stadiga, enkla
men stolta, Som stugfolk.”
Elsie Johansson          
Ur brorsan hade en vevgrammofon

Flera år efter sin författardebut fick Elsie Johansson ett brev från Astrid Lindgren. ”Till den riktiga Elsie från den riktiga Astrid” som ville att de skulle träffas. Det blev aldrig så.

”Nej det är mycket som aldrg blev
Men det är mycket som blev. Också.”

Elsie levde ett svårt liv men det var inget kärlekslöst liv och på ålderns höst träffar hon ”den rätta kärleken”  som visar att kärlek är ålderslöst. Men jag kan ändå inte låta bli att fundera över om ett möte mellan den riktiga Elsie och den riktiga Astrid ändrat något i bokens avslutande kapitel och jag kan heller inte lägga till, den som lever får se....