Som ”villbok” för midsommarhelgens läsning valde jag Elisie Johanssons berättelser om vägen till hennes författarskap. ”Riktiga Elsie” är en samling ”livstycken” som berör . Ett tidsdokument som visar Fattigsverige och skildrar ett liv där föräldrar och samhälle till stor del formar livsöden. Där, "Hand lagts i hand. Hake i hyska. Slinga till slinga” och blivit till ett liv som inte gett plats för livsdrömmar men ändå till ett liv under en skyddsängels uppsikt.

Jag har läst några av hennes tidigare böcker men inte kommit i kontakt med de diktsamlingar hon gett ut. De dikter hon återger i boken väcker en viss nyfikenhet.

”Såpa och ringrosor
luktar som lördag
stugornas egen lördagsförväntan
Då skurades ränder på kvistiga trägolv
till skinande vitt mellan trasmattans längder
Då dammades skänken med låda och spegel
och Singermaskinens järnfotagaller
i hundrade snirklar

Då tog man in blommor från täppan vid knuten
ringblommor mest i frodiga knippen
lysande röd och gula som solen
stadiga, enkla
men stolta, Som stugfolk.”
Elsie Johansson          
Ur brorsan hade en vevgrammofon

Flera år efter sin författardebut fick Elsie Johansson ett brev från Astrid Lindgren. ”Till den riktiga Elsie från den riktiga Astrid” som ville att de skulle träffas. Det blev aldrig så.

”Nej det är mycket som aldrg blev
Men det är mycket som blev. Också.”

Elsie levde ett svårt liv men det var inget kärlekslöst liv och på ålderns höst träffar hon ”den rätta kärleken”  som visar att kärlek är ålderslöst. Men jag kan ändå inte låta bli att fundera över om ett möte mellan den riktiga Elsie och den riktiga Astrid ändrat något i bokens avslutande kapitel och jag kan heller inte lägga till, den som lever får se....