Resa i ödemarker - resa i tiden

Jag har en passion för skogsvägar. Varje höst hittar jag nya vägar som ger mig möjligheter till att besöka platser som jag tidigare inte känt till. Jag får ett magiskt sug i magen när jag ser ut över hyggen, sprakande färgspel och fantastiska utsikter. Dikeskanterna glittrar i rött av stora saftiga lingon som inte blivit utsatta för samma miljöpåverkan som bären vid stora trafikerade vägar. Det är bara att stanna bilen, stiga ur och plocka litervis av ”skogens röda guld.”

Min pappa var en "skogens man", född i skogen, arbetade i skogen och tillbringade sin fritid i skogen.. Många av mina favoritplatser var pappas, farfars och farfarsfars arbetsplatser. Skogen har varit familjens levebröd och överlevnad generationer tillbaka. Hos skogsbolagen fanns arbete med flottning, mätning, huggning m.m. Under vintern bodde de ofta ute i skogskojor och lagade maten över öppna eldar. En av pappas paradrätter vid spisen var kolbullar som barnen kallade "morfarspannkakor"  Att det bara är lite över 60 år sedan motorsågarna började användas känns lite svårt att förstå utifrån hur skogsbolagen arbetar i dag.

Höstens bär var viktiga för familjens överlevnad och pappa och han syskon fick mycket tidigt börja tillbringa höstdagarna i bärskogen. De fick följa med männen på morgonen när de åkte häst och kärra till sitt arbete och kraven var att spannarna skulle vara fyllda när männen återvände efter sin arbetsdag. Det här resulterade i att som vuxen gick min pappa gärna runt och sökte upp bär och delegerade sedan ut plockningen till oss andra. Jag tror att någonstans där ute i skogsmarken tog han som barn ett beslut, att den dagen han själv bestämde över sitt liv och hade en egen inkomst, skulle bärplockning inte finnas på hans agenda.

 Vi kanske inte alltid blir som våra föräldrar, men ute i den färgsprakande ödemarken, upplever jag närheten till min pappa som störst. Även om vi inte delade intresset för bärplockning så vet jag att han hade samma passion för skogsvägar som jag har. På de här vägarna utan hus och utan direkta slutpunkter så tar vi oss fram på ett enklare och mycket bekvämare sätt än han gjorde som barn och under sina första år som anställd i skogsbolaget.

 
 
 
 
1 Kattis:

skriven

Vad härligt det verkar...finns få saker som ger lugn på samma sätt som att vara i skogen!☺

Svar: Ja visst är det så. Det gäller att ta tillvara på de här fantastiska höstdagarna,
basilica@live.se

2 Delfinolinen i Viken:

skriven

Jag tillbringade också väldigt mycket tid i skogen med mina föräldrar - pappa var som en "svamphund" han, hm :) Men idag är jag tyvärr inte så intresserad av skogen pga av alltför irriterande värk osv - men att stillsamt njuta med GosVovsan i skogen - bara strosa eller sätta oss ner - DET är så underbart och rogivande :>
Har du försökt att känna in trädens energifält? Helt magiskt - bara så kraftfullt :>
Jag plockar hellre Aroniabär från buskar nära mig, så att jag kan stå o plocka - bekvämt o bra.
Jättesköna bilder som vanligt min vän :>
Värmande kraam från mig i Viken, där jag blötlagt och kokat stora vita bönor - gott i soppa, gryta o sallad osv :>
:D

Svar: Ja, lite magiskt att lyssna till trädens ljud och sus. I vår egen skog finns det träd som knakar och låter som skadade fåglar. Jag har hört dem varje sommar och höst i många år. Första gångerna blev jag rädd men nu känner jag mig hemma med ljudet.
basilica@live.se

Kommentera här: